[lemon]

Halmstad kvällen den 1 juli.
Tack för vänliga hälsningar och för att ni läst! Det värmer verkligen.
Hemresan gick som på räls (en liknelse som alltmer får förändrat innehåll - men i detta fall gick det bra).
Efter att ha varit på stranden hela dagen påbörjades packningen vid 17. Kl 19 var den avslutad och vi satt nyduschade framför VM-fotbollen och åt Honeymoons goda mat. När matchen var slut gjorde vi upp betalningen (något dyrare än jag mindes att vi var överens om, men ville inte krångla och de är så vänliga och serviceinriktade) och retirerade mot sängen. Fick sova några timmar innan klockan ringde 02.30. Prick 03 anlände Paris och (de hälsade förresten tillbaka, Janne) tog oss och ytterligare två familjer till flygplatsen. Allt flöt på och vi lyfte och landade på tidtabell med vårt Norwegianflyg. Skönt.

Några korta och osorterade reflektioner i övrigt:
Det allra bästa med resan är tveklöst möten med medmänniskor. Intressant på många plan att lyssna på, och i någon män lära känna, de människor vi möter.
Vi hade förbokat alla boenden, vilket gör att man har bra koll på att det är bra boenden, men på minuskontot är såklart att utrymmet för improvisation minimeras. Nästa resa blir mer öppen.
Det är lite lurigt att förlita sig på att små katamaraner ska gå i meltemitider. Bra att ha en plan B.
Prisnivån är väl rätt stabil.
Många roomsare på kajerna, trots att allt fler förbokar.
En stor andel av de medresenärer vi mött är svenskar. Många har tidig semester och vi följer kanske varandras (kalimera-?)fotspår.
Och ledsamt nog är många, nästan alla greker vi talat, bittra över läget i landet. Chock, besvikelse och ilska är passerade stadier. Och vem skulle kunna klandra dem? Har försökt fråga om det finns något ljus i tunneln, men det är svårt att finna menar de. "Om 10 år kanske". Samtidigt påpekar många att det är värre i städerna och att på öarna är förutsättningarna att klara sig större.
Vi får verkligen hoppas att det blir bättre. Snart.
Sommarhälsningar,
Lemons