Många gånger när jag försöker förklara för icke frälsta varför jag tycker så mycket om Grekland har jag svårt att ge några bra svar. Det finns så många anledningar. Något de flesta nämner - även jag - är grekernas generositet och gästfrihet. Vi har väl alla upplevt små vardagliga händelser som gjort en lycklig och varm om hjärtat. Senaste resan var inget undantag.
En av många små vardagliga händelser som förgyllde våra liv denna resa upplevde vi på Lipsi. Det hela började på Agathonissi. En kväll satt vi och pratade med supertrevlige Jannis på Glaros Taverna. Han berättade om hur det var att bo på en så liten ö (110 inv). En gång om året levde ön upp ordentligt och det var när man firade Agios Panteleimonos den 26 juli. Festen lockar mycket folk, alla 110 från Agathonissi förstås, men även många från grannöarna. En av anledningarna till att det kommer så mycket folk är att bandet som spelar på festen är så populärt. Bandmedlemmarna är ursprungligen från Agathonissi, men de bor inte på ön. Tydligen är de stora i hela Dodekaneserna. Jag frågade om det gick att köpa skivor med dem, men fick till svar att de aldrig spelat in något.
 |
|
Glaros Taverna ligger under pilen. Ganska bra läge. :-) |
Någon vecka senare åkte vi till Lipsi. Första dagen gick vi till den fina lilla stranden Platys Gialos, något vi alltid brukar göra dag 1 på Lipsi. Inte för att ligga på stranden utan för att njuta av mat och atmosfär på tavernan. Kostas taverna är - tycker jag - en av de trivsammaste strandtavernorna i hela övärlden: bra musik, kanongod mat, urtrevlig personal (Kostas med söner), och sist men inte minst - en himmelsk utsikt över den azurblå bukten. Det är en plats man inte gärna lämnar, här blir till och med tunga böcker lätta. Ni som varit där vet precis vad jag talar om. (Thomas och Eva, om ni läser detta skicka ett mejl så skickar jag läsa-bok-bilder.)
 |
|
Platys Gialios och Kostas Taverna. |
Hur som helst sitter vi på tavernan åtskilliga timmar, ur högtalarna strömmar den kanske bästa nisiotika-musik (ö-musik) jag någonsin hört. Det svänger och gnisslar och det är nätt och jämt jag kan sitta still. Naturligtvis blev jag nyfiken på vilka det är som spelar och frågar en av sönerna som berättade att det var ett lokalt band från öarna som aldrig spelat in några skivor. Jag frågade om de hade något namn. Nej, de heter inget, sa han. Men - protesterade jag - något måste de väl heta? Vi kallar dem kort och gott för "the band from Agathonissi", sa han. Det var bandet som Jannis på Agathonissi berättat om. Gissa om jag blev paff! Skivan som spelades hade "någon" spelat in från en av deras "konserter". Han hade den i datorn. Fanns inte att köpa. Tyvärr.
Efter några timmar på tavernan (musiken spelades hela tiden) bad vi om notan. Den kom tillsammans med ett nybränt exemplar av The band from Agathonissi - Live! Jag överöste honom med tacksamhetsmeningar och sa att jag måste få betala för skivan. Men det var det absolut inte tal om. Som gottgörelse la vi rejält med dricks. Men vad hjälpte det, han kom kvickt ut och gav tillbaka vartenda öre vi lagt i dricks. Han sa att skivan fick vi för att vi tyckte så mycket om den och för att vi skulle minnas dem när vi var hemma i Sverige.
Man blir glad!
Har du egna små man-blir-glad-historier? Skicka dem i så fall till manblirglad@kalimera.se så publiceras vi dem här.
Man blir glad på Agistri »
Man blir glad på Kreta 1»
Man blir glad på Kreta 2 »
Man blir glad på Paros »