Färja från Santorini till Heraklion på Kreta

För de allra flesta känns Grekland långt borta så här års. Dock inte för oss. Idag den 4 oktober är det nästan två månader tills vi återgår till normalt liv igen. Eller hur livet där hemma nu ska rubriceras. Kanske är det vårat nuvarande grekiska kringresande liv som är det normala. Åtminstone känns det så nu. Fyra månader i Grekland sätter sannerligen sina spår. Livet där hemma känns allt mer avlägset. Innan vi åkte pratade vi mycket om vad vi skulle sakna mest. Nu har vi svaret: ingenting. (Förutom släkt och vänner förstås.) På senare tid har vi frågat oss vad vi kommer att sakna när vi kommer hem. Det är ganska mycket. Som den stora ynnesten att leva nu och inte i morgon, eller nästa vecka, eller kanske ännu längre fram. För så är det hemma, livet finns detaljplanerat i en almanacka. Här i Grekland är det nuet som gäller. Tack. Tack. Tack.

Det var en underlig början. Men något ska man börja med. Ikväll klockan 18.00 åker vi till Heraklion. (Det blåser en del, hoppas inte det påverkar båttrafiken.) Två dagar har vi tänkt stanna i Heraklion. Lagom tid för att se lite av stan, arkeologiska museet och Knossos. Något rum har vi inte bokat, det får lösa sig på plats. Efter Heraklion ska vi ge oss av på en månadslång luff med bil. Vi börjar med östra Kreta och tar oss sedan i lugnt tempo västerut. Camilla (det är hon som kör) är lite nojig för vägarna, alla vi pratat med har varnat oss för de dåliga vägarna.

Jag har varit på Kreta tre gånger, Camilla ingen. Jag längtar efter att få visa henne det Kreta jag känner. Hoppas att hon inte blir besviken, jag har nämligen indoktrinerat henne med Kretaprat under några år. Trots att jag varit på Kreta tre gånger har jag bara sett en bråkdel av ön. Nu har vi en hel månad på oss att upptäcka ön. Kanske mer.

Santorini. Kreta.

Kreta väntar bakom nästa dörr på livets resa.

Nu säger vi hejdå till Santorini och öppnar förväntansfullt en ny dörr i livet. Där bakom väntar nästa etapp på vår långa Greklandsresa. Vi är mycket förväntansfulla.




Det var lite om vad som komma skall. Nu ska jag berätta om sista dagen på Santorini, om resan till Kreta, och hur vi skaffade rum i Heraklion. Jag börjar förstås med Santorini, för det går fort: vi packade, vi åt lunch, vi spelade tavli med Paris (jag vann tre gånger!) och vi åkte till hamnen och inväntade båten.

När vi kom till hamnen på Heraklion hoppade Camilla jämfota. Det gör vi alltid när vi kommer till en ny ö. Kreta var en ny ö för Camilla, hennes 61:a grekiska ö. Jag hade varit på Kreta tre gånger tidigare så det blev inget hoppande för mig. Vi hade inte bokat rum i förväg. Det borde vi ha gjort. Att komma obokad till en stor stad man aldrig varit i när det är mörkt är inte så smart. Var börjar man? Efter lite planlöst strosande i stan med tung packning gick vi tillbaka till hamnområdet. Ovanför busstationen såg vi att det låg flera hotell. Jag hörde mig för på Marine Dream Hotel, men det var fullt. Även om det hade funnits rum skulle det inte ha passat vår plånbok.

En bit därifrån såg vi en skylt där det stod Hotel Kris. Passande namn i den situation vi befann oss. Camilla gick dit och frågade, och möttes av en dam som av någon outgrundlig anledning trodde att vi var på bröllopsresa. Hon frågade om vi ville ha enkelsängar eller en dubbel. Dubbel sa Camilla. Då blev damen alldeles till sig och sa att vi skulle få deras bästa rum. Bröllopssviten, sa hon. Camilla gick upp och tittade på rummet. Hon gillade inte vad hon såg, men tog det ändå. Vad skulle vi göra? 50 € kostade det.

Camilla hämtade mig och vi gick till hotellet. När damen såg mig gratulerade hon mig och önskade oss alla lycka i framtiden. Vi var alltså på bröllopsresa! Så trevligt, fast vi inte själva visste om det. Damen hette Maria och var förkyld som tusan. Det var jag också, så vi hade en del gemensamt. Rummet var som sagt inte bra, vi fick en känsla av att vara i Indien. Men utsikten var det inget fel på. Den kan ni se här.

Bröllopssviten på Hotel Kris.

Bröllopssviten på Hotel Kris.

Vi var hungriga som vargar, och trötta som sengångare. Hungern vann och vi gick en runda på stan. Vi började med att gå vilse. Hamnade på en gata som hette Labyrint, så det var ju inte så konstigt att vi gick fel. Första intrycket var att Heraklion var bullrigt, och en aning kaotiskt. Men det kändes bra att vara här. Vi gick 25-augusti-gatan uppåt stan. Där var det ödsligt, bara banker och biluthyrare. Längre fram var det mer liv, och faktiskt riktigt fint, och mysigt. Vi gick en lång runda i gränderna. När vi såg denna snabbmatskedja blev vi glada.

Kalimera i Heraklion.

Kalimera i Heraklion. Klart att vi gillade stan. :-)

Vi åt middag på Goodys. Ganska gott faktiskt. Sen gick vi trötta hem till vårt krisrum. Jag var dödstrött. Dumma förkylning. Camilla satte sig och läste in sig på Kreta.

« Föregående dag | Bloggens startsida | Nästa dag »

Kreta på Kalimera » | Våra E-guider om Kreta »

 




Startsida »

Forum »

Cookies »

Boka hotell »

E-guider »

Facebook »

Instagram »

Kalispera »

Picturesfromgreece »

© 1997-2017 Janne Eklund/Kalimera | Kalimera fyller 20 år 2017!