Rum med utsikt - Zakynthos

Utsikt från balkongen på rum 4 på Papadatos Studios i Argassi på Zakynthos. Betyg på utsikt: 3.5.

Vi hade förbeställt en taxi till den lilla hamnen Pessada varifrån båtarna till Zakynthos gick. Taxiresan från Argostoli till Pessade tog cirka femton minuter och kostade 15 €. Vi började vänja oss vid att åka taxi till hamnarna, men än var det inte slut, den längsta - och dyraste - väntade oss på Zakynthos.

Att öluffa i joniska övärlden är inte lika medgörligt som i exempelvis Kykladerna. Vi möttes inte en enda gång av rumsuthyrare. Att köpa biljett till båtarna var inte heller lika enkelt. I Argostoli hittade vi en resebyrå som sålde biljetter till vår båt. En enda. I Kykladerna går det tretton resebyråer på dussinet. På gott och ont. Ett flertal av dem som skulle åka med båten var biljettlösa, men såg inte oroliga ut. Vi förstod varför när det dök upp en biljettgubbe i en bil. Inga datorer här inte.

Resan över till Zakynthos gick smidigt. Nu gällde det att hitta någonstans att bo, inte bara det, vi måste bestämma oss för var på Zakynthos vi skulle bo. Lite brända av hur svårt det var att hitta rum på Ithaka och Kefalonia hade jag mejlat några pensionat i Porto Roma på Vasilikoshalvön, men de hade fullt. Men vi kände oss inte oroliga, det var bara att ta en buss eller taxi till Zakynthos stad och ta ett beslut där. Tänkte vi. Någon buss gick dock inte. Jag frågade i en affär när bussen skulle gå och fick till svar att den skulle gå nästa dag. Så länge kunde vi naturligtvis inte vänta. I hamnen stod fyra-fem utflyktsbussar som lämnat av turister som skulle åka till stranden Smugglers Wreck. Jag frågade busschaufförerna om vi kunde åka med dem till Zakynthos stad. Gick inte. De skulle stanna och invänta sina passagerare. Taxi då? Fanns inga. Så jag ringde efter en taxi. Hamnade märkligt nog i en telefonkö. Precis som hemma spelades musik medan jag väntade. Ibland avbröts musiken av en mansröst som sa: "Go Zakynthos". Vadå "Go Zakynthos", vi var ju redan på Zakynthos. Det lät inte klokt. Ring +30 26950-48400 och lyssna.

Efter cirka tjugo minuter kom taxin. När chauffören frågade vart vi skulle visste vi inte vad vi skulle svara. Vi bad honom om råd. Zakynthos stad? Argassi? Vassilikos? Han föreslog Argassi. Där skulle vi säkert trivas. Så vi åkte till Argassi. Efter 40 minuter var vi framme - 40 € fattigare. Vi satte oss utanför Hotel Castello Beach och åt ett äpple och diskuterade vem av oss som skulle leta rum. Trots den tidiga morgonen var det varmt som tusan. Jag hade rumsletandet i Argostoli i färskt minne och hade ingen lust att leta. Camilla tog på sig ansvaret och gick iväg. Efter bara en kvart kom hon nöjd tillbaka. Hon log med hela ansiktet och sa: - "Fixat! Inga problem. Jag fattar inte varför det tar så lång tid när du letar rum. Dricker du öl under tiden?" :-)

Vi tog vår gigantiska packning och gick till pensionatet. Folk stannade när de såg oss komma gående. Några skrattade. De är inte så vanligt med öluffare i Argassi. Men vad brydde vi oss om det, vi hade ju rum, med ganska fin utsikt.

Från Zakynthos stad åkte vi båt till Kyllini på Peloponessos. Därifrån åkte vi buss till Aten, vidare med lokalbuss till Omonia där vi bytte till tunnelbana som tog oss till Pireus. Från Pireus åkte vi flygbåt till Megalochiro på den lilla ön Agistri. Nästa utsikt kommer alltså Agistri.

Tillbaka till utsikterna »
Zakynthos på Kalimera »