Thassos en hääääärlig
ö
Vi kan varmt rekommendera andra greklandsälskare att åka dit!
Här finns allt. Här kan "semesterslapparen" få
precis så mycket lugn och ro som man någonsin kan önska
sig. Stränderna överträffar ideligen varandra när
man åker runt ön. Det är inte svårt att hitta en
plats där man får vara ifred. De liknar alla små laguner.
Några stränder är jättepopulära. Makro Ammos
och Alyki beach t. ex. Inte så konstigt kanske… Vid Makro Ammos
tar dom t. o. m. en mindre slant i inträde (!) för att man ska
få komma ned på stranden. Vid Alyki kan man titta på
antika ruiner.
Alla stränder är mycket långgrunda och har den ljuvligaste
finkorniga sand.
Vi hittade dock en strand som säkert bidrar till en del överlast
på flyget… där fanns otroliga mängder vackra, rundslipade
stenar.
"Semesteräventyraren" kommer inte heller att bli besviken!
Om man hyr sig en 4-hjulsdriven jeep, kan man ta sig upp eller ner för
bergssluttningarna, på vägar som man hoppas skall finnas kvar
när man tar sig tillbaka igen…
Den som vågar… kan åka upp på Thassos högsta
topp, Ypsarion, 1142 m. ö. h. och njuta av den hisnande utsikten
över hela ön.
Halvvägs upp blir luften kylig och tunnare. På ett ställe
hade halva vägen spolats bort. Detta utmärktes bara av ett par
små pinnar och taggtråd med några röda plastband
på. Glöm allt vad räcken heter! Det störtar brant
längs hela vägen. Bara ett par, tre meter från vägkanten
ser man träd som är ca 25 m höga, rakt uppifrån!
(Jo, vi fick möte också, av en annan jeep och av en stor lastbil!)
Vägen upp kantas av massor av bikupor. Honungen från
Thassos är mycket berömd, liksom olivoljan. Bina hämtar
honungen från de lila ljungmattorna som växer mellan träden
uppe i bergen. De flesta på Thassos har egna olivträd. Familjerna
går "man ur huse" på sensommaren och skördar
oliver.
Ön kallades under antiken för "den flytande skogen".
Det säger väl lite om grönskan på ön. Att den
är så grön beror på att du troligen kommer att få
uppleva ett par korta, men uppfriskande regnskurar under din semester.
Ibland med inslag av åska. Det är faktiskt bara skönt,
och skurarna går över på en timme eller ett par. Sedan
skiner solen igen. Ibland kanske det är en lätt underdrift att
kalla dem skurar… det är snarare som tropikregn… Regnet
kan vara häftigt! Då rinner vattnet i djupa diken uppifrån
bergen och drar med sig skräp ner i havet runtomkring, som sedan
spolas upp på stränderna. Glada öbor krattar snabbt upp
det och stränderna blir "som nya".
Den nästan helt övergivna bergsbyn Kastro, på
en bergstopp 682 m. ö. h., är ett lite "snällare"
äventyr, även om man inte bör ha anlag för svindel
där (eller på vägen dit) heller. Bli inte förvånad
om du blir omkörd (trots att du tycker att du kör "allt
vad ratten håller", på den näst intill obefintliga
vägen) av en gammal bergsbybo i rostig pick-up som glatt vinkar,
pekar framåt vägen och ropar Kastro, och försvinner i
ett dammoln bland olivträden!
Ett par familjer har rustat upp gamla stenhus på toppen och åker
dit för att bo där några veckor efter turistsäsongen
för att bara koppla av och ha familjeträffar.
Tavernan i Kastro är mycket enkel och har ett par rätter och
dryck att erbjuda. Mannen som förestår den åker dit upp
varje dag för att servera de få turister som tar sig dit.
Uppe i Kastro finns en mycket liten kyrka. Strax bredvid ligger benhuset.
Detta är ett litet hus i sten som på golvet har drivor av människoskelett.
Dom ser mest inslängda ut. Bland benresterna står koffertar
med bilder på de döda. De innehåller antagligen sådant
som kan vara bra att ha i livet efter detta. En aning makabert, kanske
vi tycker, men benhuset hade sitt syfte (det används inte längre).
Dess förekomst beror helt enkelt på att det var omöjligt
att gräva mer än ett par gravar i den steniga marken, så
när någon dog och det var fullt på kyrkogården,
fick någon tidigare begravd lämna plats åt den som dött,
och grävdes då upp och hamnade kvarlevorna i benhuset.
På restaurangerna och barerna är det en avspänd och härlig
atmosfär.
Vi var ju där i augusti, när grekerna själva "invaderar"
ön. Det är faktiskt bara trevligt!
Det är härligt att se hur gamla, unga och barn umgås
t. o. m. på barerna, helt naturligt. Ingen fylla, inget bråk.
Bara mysigt!
En restaurang i Potos om man absolut inte får missa (oavsett
var på ön man bor) är Zoom!
Deras mat, dukning och service är helt oslagbar!
Beställ inte varsin förrätt om ni inte är vansinnigt
utsvultna. En sallad är lika med en normalstor skål för
minst två personer. Varmrätterna serveras i en gjutjärnspanna.
En per person! Inga tallrikar här inte. I alla fall inte till kötträtterna.
Det är också en av de få restaurangerna som serverar
moussakan som den ska serveras. I en ungsfast portionsform, och inte i
stora bitar tillagade i långpanna, som på många andra
ställen.
Besök gärna klostret, St Archeangelo, som byggts till
Ärkeängeln Mikaels ära, på ön.
Utsikten från klostret är obeskrivligt vacker! Hur man lyckats
"hänga upp" denna enorma byggnad på en lodrät
bergssida, övergår mitt förstånd.
Om man inte är korrekt klädd, får man låna av nunnorna
sydda kläden, att skyla sin lättklädda turistkropp med.
I kollektionen ingår, cape, byxor eller omlottkjol. Kvinnorna får
inte ha bara axlar och skall bära lång kjol. Männen får
låna långbyxor. "One size, fits all"!
På klostret finns en liten souvernirbutik och man kan gå
in i kyrkan och tända ett vaxljus.
Det är mycket vackert.
Marknaden i Prinos är värd ett besök, men är
en aning överskattad. Den är mindre än vad man tror, och
man tittar snabbt igenom utbudet. Det är dock ett gyllene tillfälle
att träffa lokalbefolkningen.
Ett trevligt familjeägt lägenhetshotell är hotell
Makedonia.
Det har pool, barnpool och poolbar. Noggrant skött av värdfamiljen.
Det ligger på fem minuters gångavstånd från Potos
centrum. Men inte så nära trafikerade vägar så att
man störs av trafiken på något vis. Intill ligger en
katedral (lite stor för att kallas kyrka). Klockorna ringer någon
enstaka gång i veckan.
Trädgården kring hotellet är prunkande grön, och
har många gamla olivträd att ligga och filosofera under.
Marita Väpnefalk, Enköping
|
