Måndag 23/6
Telendos-dagen! Efter några minuters färd med båten steg
vi iland på denna ö. Vi följde de breda stentrapporna
till Chohlaka-stranden till andra sidan ön. Gjorde ett kort stopp
vid ruinerna av den bysantiska kyrkan vid vägen, men då började
svetten rinna längs ryggen så vi skyndade oss ner mot stranden.
Där blåste det riktigt rejält och vågorna gick rätt
så höga. Lasse (badkrukan) stannade dock under parasollen läsandes
bladen vi hade skrivit ut från Kalimera (info om Kalymnos, Leros
och Rasmus roliga reseberättelse bl.a.). När vi damer steg upp
ur vattnet såg vi Lasse klättra på klipporna bakom stranden
som en annan get. Det såg ut som att han plockade något. Det
visade sig att en del utav Kalimera-bladen hade flygit iväg i vinden,
så han försökte rädda de som räddas kunde! När
vi sedan kollade vilka han hade räddat, märkte vi, att nästan
alla Kalymnos-blad var borta, kanske hamnade de till slut i någon
getmage uppe på bergen på Telendos, vem vet!
Efter badturen följde vi stigen förbi kyrkogården och upp på en höjd varifrån utsikten mot Kalymnos var extra fin. Vi såg också en liten strand längst ut på udden, men dit orkade vi aldrig gå på grund av värmen. I stället traskade vi förbi hamnen och hittade till slut ett trevligt ställe för lunch, "On the rocks" hette den.
Eftersom vi hade tillbringat en hel dag på Telendos blev det en ganska sen middag på Akrogiali, som Rasmus hade tipsat om i sin reseberättelse. Kan bara hålla med honom, kycklingen vi åt där var helt fantastisk! Och självklart fick vi mumsiga kakor "on the house" till kaffet efteråt.
Tisdag 24/6
Nu var det dags för utflykt till Leros! Detta gjordes med en lokal
arrangör med båten Barbarossa till kostnad av 13 euro per person.
Oftast är utflykterna med lokala arrangörer både billigare
och trevligare än charteroperatörernas tycker vi. När vi
hade passerat Telendos började det gunga rejält, men kaptenen
kunde ju självklart både vindarna och detta hav så väl,
så han lotsade oss lugnt och fint vidare. Efter en dryg timmes färd
lade båten till vid kajen i Agia Marina och vi samlade krafterna
i ett café vid hamnen inför en vandring med rutten Agia Marina-Platanos-Pandeli-Vromolithos.
Frappén i detta cafe, vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg,
var nog en av de godaste jag någonsin har druckit!
Förstärkta av pausen började vi sedan vår vandring
i middagshettan. Egentligen har de tre första byarna mer eller mindre
vuxit ihop och alla dessa ställen är charmiga på sitt
sätt tycker jag, Agia Marina med sin hamn, Platanos med den mäktiga
fästningen tronandes över staden och Pandeli med sina väderkvarnar
och den lilla stranden med tavernorna alldeles intill.
Badade gjorde vi dock först på stranden i Vromolithos, där
vi såg massvis med sjöborrar i sprickorna på bergsplattorna
under vattnet. Tur att man badade med sandalerna på! Sen lunch blev
det sedan på taverna Paradiso med skön skugga i eftermiddagssolen.
Lasse skulle bekanta sig ytterligare med omgivningarna medan damerna gottade
sig ett par timmar till på stranden. Vi bestämde oss att träffas
i Agia Marina igen en timme före båtens avgång.
Eftersom det var så skönt att vila sig på stranden efter lunchen bestämde vi till slut att vi skulle nog ta taxi tillbaka till Agia Marina. Nu visade det sig dock att taxichaffisarna på ön strejkade just den dagen. Borde man ju ha fattat, vi var ju i Grekland gubevars! Jaha, då var det bara att använda apostlahästarna då! De trevliga unga killarna (servitören med vänner) på taverna Paradiso upplyste oss om att Agia Marina skulle vi nog hinna till på en kvart, om vi skulle följa den stora vägen. Okej, en halvtimme för oss, skrattade vi, och det visade sig stämma. Vi hade ändå nästan en timme kvar tills båten skulle gå, så vi belönade oss med var sin bamseglass i väntan på avgång.
Hemfärden gick lugnt till, de flesta passagerarna dåsade nog till under färden. Framme i Myrties var vi först vid åttatiden, så vi bestämde oss att ha en lugn "hemmakväll" i stället för att gå ut och äta. Att sitta på en altan med prasslande vinrankor, se solen gå ner bakom Telendos, invänta på "den rosa stunden" innan mörkret lägger sig, smutta på en ouzo och vara såååå lycklig, det är grejer det!
Leros gav för övrigt mersmak, speciellt Pandeli kändes direkt som ett ställe där jag väldigt gärna skulle vilja bo åtminstone några dagar.
Onsdag 25/6
Denna dag hyrde vi bil. Körde mot Pothia med ett stopp vid klostret
Agios Savvas. Från klostren är det ju oftast fin utsikt mot
omgivningarna och inte behövde vi bli besvikna den här gången
heller. Man såg hela staden Pothia och långt ut mot havet
med de närliggande öarna. Själva klostret var också
trevligt att besöka, fotsida benklädnader fanns att låna
för oss "halvnakna" turister.
Färden fortsatte sedan till Vathi-dalen. I byn Rina blev det "frappé-stopp"
och till dessa kom det "loukumades on the house", små
munkar dränkta i honung och pudrade med kanel. Dottern som bor med
en grekisk familj i Boston hade berättat om dessa bakverk, men jag
hade aldrig fått smaka dem förut i Grekland. Nu förstår
jag hennes entusiasm över dem, de var så goda så vi nästan
tävlade om vem som fick äta den sista på tallriken!
Dagen var varm och i stort sett vindstilla, så vi orkade inte vandra
i själva byn, utan gick en bit längs viken vars vatten skiftade
i alla möjliga nyanser av grönt och blott. Här fanns ett
litet klipp-bad också.Vattnet såg väldigt inbjudande
ut, men det var mycket vi ville se under dagens biltur, så vi for
vidare genom de lummiga mandarin-odlingarna till byarna Platanos, Metochi
och Stimenia. Därefter följde endast enstaka hus med bikupor,
Kalymnos-honung är ju en berömd lokalprodukt. Då var det
bara att vända tillbaka mot Pothia igen.
Lunchpaus hade vi vid Akti-bukten på en liten lummig taverna där undertecknad dock kände hur myggorna eller möjligen några andra flygfän bet så förskräckligt hela tiden så matron blev det lite si och så med. (Dagen efter poppade också de första ordentliga myggbetten upp, så härefter ska myggmedel följa med på varje utflykt!)
Strax innan vi kom till Pothia såg vi en skylt om en svamp-fabrik.
Kanske skulle vi få se hur de förbereder svamparna? Visst fick
vi det!
En utav killarna som jobbade där var riktigt duktig i engelska så
vi fick höra om hela processen. Självklart köpte vi några
svampar också. De kostade ungefär hälften jämfört
med svampar vi hade sett till salu förut, men det visade sig att
svamparna i denna fabrik var importerade från Amerika…så
kan det gå! (Köpte dock senare ett par "äkta"
Kalymnos-svampar också, mest troligt fiskade utanför Afrikas
kust, men av kalymniska fiskare. Det här med "äktheten"
kan man ju förstås aldrig vara så säker på!)
Nästa stopp blev i Pothia där vi dock stannade endast en kort stund för förfriskningar vid hamnpromenaden. Vi ville ju gärna hinna med kustvägen norrut också. Oj, vilka vyer det var, speciellt under sträckan Myrties-Arginonda! Vägen mellan Arginonda och Emborios var väldigt kurvig, och framme i Emborios mådde Ulla, som lätt drabbas av åksjuka, riktigt dåligt. Efter en kort paus i byn, som såg väldigt inbjudande ut med en härlig liten strand, styrde vi kosan mot Arginonda, där det blev kvällsdopp i härligt klart vatten.
Vi var ganska så trötta efter dagens upplevelser, så det blev ytterligare en "hemmakväll" på hotellet.
Torsdag 26/6
Vi tog taxi till stranden Plati Yalos. Stranden var lång och fin
med grovkornig sand, men tyvärr ganska skräpig, och solbäddarna
hade nog många använt före oss. Lasse blev som vanligt
rastlös efter en stund, så han hyrde en vespa och styrde kosan
mot Pothia och Vlichadia.
Middag åt vi vid Myrties lilla hamn på taverna Stalas, där
undertecknad åt grillad svärdfisk som smakade himmelskt! Rekommenderas
med det varmaste!
Kvällen avslutades på Nefeli med "special coffee"
och ouzo.
Fredag 27/6
Lasses sista dag på Kalymnos, så han styrde vespan igen mot
Pothia för att bl.a.besöka huset där Nikolaos Vouvalis,
som organiserade svampfisket på ön, bodde med sin hustru på
1800-talet. Huset är ett museum numera.
Strandliv för damerna på Myrties lilla strand. Där blåste det rejält och vår parasoll brakade ihop direkt! Vi flyttade bäddarna under skuggan av det största trädet på stranden. Inte så dumt det heller!
Vi hade nu fått klartecken från "the old lady" att det gick alldeles utmärkt för oss damer, som stannade ytterligare en vecka på ön, att flytta in i ett rum på hotellet där vi fick en fin havsutsikt och såg Telendos-båtarna kajka fram och tillbaka. Mycket underhållande!
Vi åt middag på hemmatavernan "Smugglers", deras parmesan-kyckling drömmer vi fortfarande om! Sedan var det dags att vinka av Lasse, som måste fara tillbaka hem och jobba, stackarn.
Lördag 28/6-fredag 4/7
Den här veckan blev det för det mesta strandliv under dagarna,
oftast på stränderna i Melitsahas och Massouri. Temperaturen
började ligga stadigt kring 30 grader nu, och speciellt mot slutet
av veckan var dagarna även vindstilla, så utflykter blev det
inte så många av.
En utav dagarna åkte vi dock med lokalbussen till Pothia för inköp av lite souvenirer. Då passade vi också på att besöka "Sjöhistoriska muséet", där rummen om svampfiske var de mest intressanta. Här kunde man köpa Faith Warns bok "Bitter Sea" (mycket läsvärd om man är det minsta intresserad av Kalymnos historia!) till bättre pris än vid hamnpromenaden.
En till båtutflykt med båten "Barbarossa" orkade vi också med. Det blev flera badstopp i vikar som vi turister oftast inte har möjlighet att besöka, och det lagades en fantastisk lunch ombord med grillade kycklingfiléer, grekisk sallad, tsatsiki, stora vita bönor i tomatsås (ska inte förväxlas med de konseverade vi har i Sverige!) och bröd. Det som ändå fastnade bäst i minnet under denna utflykt var besöket i Kefala-grottan. Det var en svettig vandring på ca 20 minuter i middagshettan från stranden till grottan, men väl värd besväret. Ett par killar från besättningen hade gått in i grottan i förväg för att tända ett hundratal värmeljus därinne. Det kändes som om man var inuti en stor katedral, alla levande ljus förstärkte denna känsla ytterligare, absolut oförglömligt! En av guide-killarna hade flyttat från London några år tidigare för att bo och arbeta i Grekland. Han berättade mycket intressant om grottorna på Kalymnos. Skulle man ha tillgång till alla "rummen" i Kefala-grottan, skulle man kunna vandra igenom det största grottsystemet i hela Grekland enligt honom. Samma kille visade sedan vilka kryddväxter som växte vid stigen och berättade vilka ormar, spindlar och skorpioner man kunde träffa på ön om man hade (o)tur! Denna utflykt inkl.lunch kostade 24 euro per person och var absolut värd pengarna!
På kvällarna blev det oftast återbesök till tavernorna Akrogiali, Limionari, Stalas och Smugglers, nöjda matgäster kommer så klart åter…Självklart hann vi med några ytterligare besök till den rofyllda baren Nefeli, en gång besöktes även den aningen mindre rofyllda baren Babis och självklart vår egen Smugglers Bar, där vi till slut kände att Alexis och Eleni hade blivit våra vänner.
Vill vi återse Kalymnos? Vilken fråga! Det är så många ställen där som vi vill besöka åter och så många ställen vi har kvar att besöka. Framför allt så vet vi att vi kommer att känna oss varmt välkomna nästa gång också…och nästa… till den vänligaste ön vi hittills har besökt i Grekland.
Ivi
 |
|
Rensning av sjöborrar. |
 |
|
Vathi-dalen. |
