Resebrev från Grekland 2003

© Text & Bild: Riitta och Leif Samuelsson

Resebrev från Kalymnos och Leros 030606 - 030613

Fredag
Tänk, att det kan vara så skönt att höra väckarklockan ringa kl. 4 på morgonen. Den bästa morgonen på hela året, när man skall starta sin resa mot Landvetter och Kalymnos. Allt flöt smidigt och planet lyfte som den skulle 7.45.

När vi hade satt oss på våra platser, satte sig en dam bredvid Leif och bara stirrade på honom. "Det här är inte sant" utbrast damen,. Jag satt ju bredvid dig förra gången också, för två år sedan. Då kom vi ihåg henne. Hon skulle också till Kalymnos. Planet landade på Kos vid 12 tiden. Från flygplatsen tog vi taxi till Mastihari. (9 euro). Där hann vi äta lite lunch innan båten gick vid 14 tiden. Från hamnen i Pothea var det taxi igen till Myrties och Nefeli. Där blev det glada miner och kramar. Vi var hemma.

Lite telefonkontakter med några "Kalimeror". Vi skulle träffas på Babis-bar och ta oss en Mythos före maten. Det kändes lite spännande att gå dit och träffa vänner som man inte hade sett förut. Bara några av dom. När man kom dit, var det hur naturligt som helst att träffas.
Vi gick tillsammans till Pegasus och åt en god middag. Efteråt var det dags för goda drinkar på Nefeli. Vi lyssnade på musiken från Kalimeraskivan och tyckte att livet var härligt
(Dom blåa tungornas tid var inte inne ännu)

När kvällen var slut, kände vi att den här veckan kommer att bli extra bra.

Lördag
Kalimeraträff-dagen!
Tog en tidig morgonpromenad i omgivningarna för att kolla om allt var sig likt. Som tur var, syntes inga större förändringar, några bamse-hotell, eller liknande. Hade kameran med mig som vanligt och hittade en get i hamnen. Han ville inte så gärna vara med på bild, men det blev några bilder ändå.

Vid lunchtiden gick vi till Themis och åt "stuffade" tomater. Fick 4 stora och goda. Glada välkomstkramar från hela familjen och tal om barn och barnbarn. På eftermiddagen kom Agge och Leif till Nefeli för eftermiddagskaffe.. Där satt vi mitt i blomsterprakten och hade det trevligt. Sedan började det bli dags att göra sig ordning för träffen.

KALIMERATRÄFFEN
Åter samlades vi på Babis Bar för vidare färd till Fotini och gemensamma middagen. Vi tog oss var sin Mythos och Arne demonstrerade hustrus förträffliga Toshiba. Han visade hur man kan skriva reseberättelser på plats. Resultatet av det har vi ju kunnat njuta av.
Vi var 15 glada Kalimeror som gick i väg till Fotini. Där väntade ett långbord på oss. Smyckad med vackra blommor.

Alla beställde vad dom ville ha. Jag frågade Arne hur det var med renköttet, fanns det något kvar? Snäll som han är,skuttade han upp till rummet och hämtade en tallrik renkött, så vi fick smaka. Det var lite olika åsikter hur detta smakade. Jag tyckte det var gott.
Den beställda maten kom så småningom och var väldigt god. Det var inte brist på Retsina eller öl heller. Har för mig att huset bjöd på någon liten efterrätt också.

Jag sprang runt med kameran och störde folk mitt i maten.

Plötsligt dök det upp en överrasknings gäst. Författarinnan Faith Warn, som har skrivit boken Bitter Sea, The real story of Greek Sponge Diving. Ett måste för alla som är intresserade av Kalymnos historia. Det finns mera att läsa om boken här på Kalimera.

Rasmus var så snäll och gav var och en av oss boken som gåva, och Faith skrev en personlig hälsning för alla. Hon och hennes man var väldigt trevliga. Dom stannade en bra stund och pratade med oss. Rasmus "Junior" hittade också vänner att leka och busa med. Barnen där nere går ju inte och lägger sig vid åtta, speciellt om föräldrarna har en taverna och måste jobba. Kvällen avslutades på Nefeli med goda drinkar. Alla var glada och nöjda med kvällen och Kalimeraträffen.

Söndag
Vaknade av klockringning igen. Inte av väckarklockan denna gången, utan av kyrkklockorna från kyrkan mittemot hotellet. Då var det lika bra att knalla in dit, för man hörde prästen och sången in i rummet ändå.

Dom senaste gångerna har jag besökt kyrkan under gudstjänsten. Här hemma är jag inte så kyrklig av mig. Jag tycker det är bra att man kan komma och gå när man vill. En del, speciellt yngre män, kommer bara in, tänder ett ljus, kysser madonnabilden och går igen. Då kan man ju säga mamma , att man har varit i kyrkan.

Prästen verkade inte ha det så arbetsamt. Läste en bön då och då och gick runt med rökelsen.. Det var en man och en kvinna som gjorde jobbet. Dom turades om att sjunga hela tiden. Fina röster hade dom. Det var lite jobbigt att veta nä man skulle stå upp eller sitta. Jag reste mig, när alla andra gjorde det, men ibland reste sig bara några stycken och då visste man inte riktigt hur man skulle göra. Ingen tittade konstigt på mig, så jag gjorde nog inte helt fel.

Tyvärr så gav jag upp efter drygt en timme. Det hade kanske blivit kyrkkaffe om jag hade väntat tiden ut. Det blir nog nästa gång, för den kvinnliga kyrkvärlden hälsade på mig glatt varje dag efter kyrkbesöket, när hon gick förbi hotellet. Förresten, var jag den enda turisten i kyrkan.

Efter den andliga spisningen tog vi båten över till Telendos. Vi gick en liten vandring, för att leta efter en gammal amfiteater. Det var varmt, så det var tur att vi hittade det ganska snart. Med lite fantasi kunde man se resterna av teatern, fast nu längtade vi till vattnet för att svalka oss. Det var skönt att komma i vattnet. Mittemot såg man Kalymnosbergen och byarna vid vattnet. För mig bland dom vackraste utsikterna i Grekland.

Vi blev hungriga och gick längst bort till Rasmus favorittaverna för att äta lunch. Hade Kalimeratröjorna på, så det dröjde inte länge innan Rasmus vänner kom och undrade ifall vi känner honom. Vi fick god mat. Först saganaki, sedan grekisk korv och potatissallad. Mums.
Tillbaka till Nefeli, för att vila och skriva några vykort. (Jag är galen i vykort, skriver många och gärna.)

På kvällen var vi och åt på Aegean Taverna med några Kalimeror och drink blev det också förstås.

Måndag
Lite före 13 träffades vi och Rasmus familj i Myrties hamn för vidare färd mot Leros. Båten skulle avgå kl.13. Tror ni att den gjorde det? Nix. Och varför inte då? Jo, för att det var några damer från Leros, som inte hade shoppat färdigt då, utan kom med taxi 13.30. Det är ju sådant man får räkna med i den grekiska ö-världen. Hoppas det alltid blir så. När vi väl kom iväg, var det en fin tur. Vi var kanske 10-tal passagerare ombord och det blåste inte mycket. Resan tog ca 45 min. till Xerokampos, varifrån vi åkte taxi till Irini hotell, som ligger vid Alinda viken.

Där blev vi vänligt mottagna av Kostas och fick våra rum. Familjen hade en hund med 2 valpar och ett antal katter, som jag passade på at fotografera. Eftersom Leros var en ny erfarenhet för oss, tog vi en liten promenad i byn och på stranden. Det var glest med turister på denna ö också, så det var ingen trängsel på stranden när vi tog ett dopp. Några grekiska turister fanns det på stranden. Fin strand var det..

Efter lite siesta var det dags för att ge sig till kvällens höjdpunkt. Kostas körde os till Taverna Paradisos som ligger på Vromolitos Beach. Där väntade Kostas dotter Irini på oss. En trevlig och vacker flicka.. Vi gjorde våra matbeställningar, men innan maten kom serverades det av allt möjligt gott, som Kostas och Irini bjöd på. Vi var redan mätta, innan våran beställning kom.

Tavernas ägare, Stamatis Makris tog fram sin bouzouki och började spela med sin son den härligaste musik vi hört på länge, eller kanske någonsin. Det var så få gäster på tavernan, så jag kände att det var läge och önska musik som man ville höra. Det blev Parios ö-musik samt Antonis Kalogiannis.

Stamatis var väldigt trevlig att prata med också. Vi hade samma musiksmak. Artig var han också. Han tyckte att jag lyssnade på musiken på annat sätt än många "vanliga turister". Lite smickrad blev man ju. Den här kvällen var en av dom, som kommer att finnas länge i hjärtat. Både hos mig och Leif. Här gjorde Rasmus och hans älskade sitt livs goda gärning. Tack.
Vi var nog inte på Leros för sista gången.

Tisdag
Kostas var vänlig och körde oss till båten på morgonen. Den avgick kl. 7.30 mot Kalymnos. Denna gången var det lite mera folk ombord. Det var många damer som skulle till Kalymnos och shoppa. Undrar om dom kom i tid tillbaka. Det blåste lite mer och några såg lite bleka ut om nosen.

Väl framme i Myrties tog vi bussen till Pothea, för att göra dom nödvändiga inköpen. Nämligen musik och kryddor. Först till musikaffären. Ingen där! Tittade runt en liten stund för att hitta GIA TON GRIGORI . Som jag bara måste ha. Såg ingen skiva. Då kommer killen som jobbar där in och vad har han i handen, om inte skivan jag ville ha. Dumt att jag kom inte på att fråga varifrån han hade hämtat den, precis när jag skulle ha den.
Tack Marianne för tipset. Du kan tro, att den spelas varje dag en stund.

Sedan var det kryddorna. Brukar alltid köpa några påsar oregano och timjan av en liten svartklädd dam nära musikaffären. Hon fanns där i år också, så jag kunde göra mina inköp.
Sedan blev det kaffe på "Alfa" hos Adonis på strandpromenaden. Han var lika pratglad och trevlig som vanligt.

När vi kom till Nefeli igen, fick vi telefon hemifrån att det hade föds en liten flicka till i släkten. (Det finns bara flickor i närmaste släkten). Vi blev glada förstås. På kvällen åt Leif och jag middag på Themis och solnedgången bakom Telendos var extra fin.

Onsdag
Nu var det dags för turen till mitt favoritställe på Kalymnos, nämligen Emborios, eller världens ände, som det också kallas. Där tar nämligen vägen slut.

Man kan ta bussen eller båten dit. Agge med sin Leif och jag med min dito träffades vid bryggan för färden dit. Båten går varje dag kl. 10 från Myrties och tillbaka igen kl.16 från Emborios. Den lilla båten körs av samma familj sedan många år. Färden tar ca. 30 min.
Väl framme var det raka vägen till Harrys Taverna och hälsa på gamla vännerna Alexandra och Evdokia. Alltid lika härligt att träffa dom. Tyvärr gick Harry bort för 5 år sedan, men hans änka och dotter sköter tavernan med sin vackra trädgård och det lilla pensionatet utmärkt. Efter kramandet tog vi oss lite förfriskningar och gick sedan till stranden. En fin strand, där man finner skugga under träden om man så önskar. Nya fina parasoller och solstolar fanns också på plats.

Vid lunchtiden drog vi tillbaks till Harrys igen. Vi beställde meze och jag beställer alltid bläckfisk där. Den godaste jag någonsin ätit. Har provat på andra ställen också, men inte hittat lika god någonstans. Alexandra lagar väldigt god mat. Det dök upp lite flera Kalimeror också. Det var en härlig dag på Emborios. Alla var nöjda när vi åkte båten tillbaka till Myrties igen.

Det var inte nog med god mat för dagen ännu. På kvällen fick vi väldigt god Kleftiko på Aegean taverna.

Torsdag
Den här sista heldagen höll vi oss runt omgivningarna i Myrties och Massouri. Badade och handlade lite god Kalymnoshonung, retsina samt lite presenter med oss hem. Åt väldigt god pizza till lunch på Themis. Känner lukten av oregano på pizza fortfarande. Mums. Tiggde några "söldukar" av Michalis för att ta med hem. Han såg lite frågande ut och undrade vad skulle jag ha dom till. För att ha på Grekisk afton hemma, svarade jag. Han såg lite lätt road ut.

På kvällen åt vi en avskedsmiddag på Fotini med Kalimerorna. Veckan hade gått fort, det kändes som i går när vi satt där och hade våran lilla träff.
En sista glad kväll blev det på Nefeli.

Fredag
Kl. 8 på morgonen var det dags att säga hejdå och tack för denna gången för Apostolis och Stratos. Dom hade fullt upp att fixa frukost till nykomna Engelsmän. Hade en lugn och trevlig taxifärd till båten i Pothea. Alla Kalimerorna, utom Rasmus med familj åkte samma båt till Kos. På flygplatsen vinkade vi av varandra och önskade att vi kan träffas någon gång i framtiden också. Några åkte till Köpenhamn, några till Oslo och vi till Landvetter.
Med en suck öppnade man dörren hemma. Man såg alla måsten framför sig. Gräset som skulle klippas, tvätten, jobbet på måndag, fast nu har man ju så många härliga minnen och tänka på och musiken kan man ju alltid sätta på.

Längtar redan till nästa resa. Får se vart det blir. Kanske Amorgos, eller Karpathos eller….

En härlig sommar till alla !

Riitta och Leif

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera