Resebrev från Grekland 2003

Resebrev från Lefkas 16-30 juni 2003

Ja, nu har vi varit på ytterligare en grekisk ö. Denna gång gick resan till Lefkas. Det var faktiskt en slump att vi hamnade där, men en sak är säker, vi ångrar oss inte ett ögonblick. Vilken fantastiskt vacker ö!!

Resan började den 16 juni.
Planet skulle lämna Arlanda kl 06.55, men kl 01.20 ringde de från Apollo och talade om att det hade blivit tekniska problem med vårt flyg och att vi inte skulle komma iväg förrän tidigast kl 15.00. Stor bedrövelse hos sönerna när deras väckarklockor ringde kl 03.45 och de slängde sej ur sängarna med vilda blickar och bara ville åka till Arlanda så fort som möjligt. Visst är det trist med förseningar, men vi slapp ju i alla fall sitta på Arlanda och vänta som så många andra hade fått göra. Det blev lunch på McDonalds eftersom kylskåpet var rensat och således helt tomt. Sedan taxifärd till Arlanda.

Planet lyfte kl 16.00, och vi var äntligen på väg... Novair hade fixat ett ersättningsplan. Det var turkiskt och hela besättningen likaså. Det är den tristaste flygresa jag gjort. Dålig service och trist i största allmänhet. Planet var gammalt och det kändes olustigt mest hela tiden. Vi landade dock utan missöden på Preveza kl 21.30. Det blev ganska många stopp med bussen från flygplatsen innan vi var framme vid vårt hotell Vicky i Nikiana kl 23.30. Vi slängde in packningen på rummet och gick ut för att äta en bit mat. 4 pita gyros, 4 läsk och 4 öl för 150 kr! Satt i en härlig trädgård på baksidan av gyros-stället. Från utsidan såg det inte mycket ut för världen, men gick man bara igenom köket och ut på andra sidan blev man glatt överraskad. Somnade som klubbade sälar trots 1 miljon mygg, åsnor, hundar, sopbilar o s v. Äntligen var vi i Grekland igen..!!

Tisdag 17/6
Gick upp vid 8-tiden efter en natt med mycket dålig sömn. Så brukar det vara första natten. Man vänjer sej ju trots allt ganska snabbt med alla ljud. Mr Broumis skulle komma med vår hyrbil kl 10.00, men redan kl 09.30 var han där med den. En liten Fiat Panda med helt soltak.Vi blev handlöst förälskade i henne direkt. Döpte henne, originellt nog, till Gamla Bettan. Hon gick som ett skållat troll och det var fantastiskt kul att köra henne på alla snirkliga vägar på ön.

Vi åt frukost och begav oss norrut mot Lefkas stad. Körde givetvis vilse, men alla vägar bär till... Frini!! Ja, hur man än kör norrut hamnar man så småningom i Frini, och har man väl gjort det så är det såpad bana ut till västra delen av Lefkas. En otroligt vacker väg som kämpar sej upp i bergen. Utsikten över Lefkas stad går inte att beskriva. Det var verkligen läckert. Det går att ta en något snabbare väg till västra sidan genom att köra av åt vänster i en större korsning strax innan Lefkada. Men då missar man klostret Faneromenis. Att köra 1mil på Lefkas är som att köra 10 mil på E20 här hemma. Vi stannade ganska många gånger bara för att njuta av utsikten, men insåg att det var så vacker överallt att det inte skulle fungera att stanna varje gång någon sa "Åhhh...".

Första stranden vi besökte blev Egremni. Wow!! Först 3 km grusväg. Gamla Bettan höll på att rasa samman i 1000 bitar, men det gick bra. Sedan 329 trappsteg (ja, vi har räknat, så alla andra uppgifter är fel!! ;-)) ner till stranden. Vi trodde att vi sett turkosblått vatten förut, men det hade vi inte..!! Färgen på vattnet när vi stod alldeles i början av trappan och tittade ner var den vackraste blåa färg vi någonsin har sett!! Vi stod alldeles tysta alla fyra och bara tittade. Sedan tog vi oss så snabbt vi kunde ner till stranden och fick äntligen bada!! När vi låg där på den vita, långa stranden hade vi inte en tanke på att vi skulle upp för de 329 trappstegen också. Det var oerhört jobbigt och jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv som när vi tagit oss upp därifrån. Ett bra tips är att ha vatten till hands, en våt solhatt på huvudet och att ta många pauser på vägen upp.

Vi tog den södra vägen hem förbi alla honungssäljande gamla damer och byar som Athani, som är urmysig. Dock är det inte vidare kul att få möte på väg till stranden i kurvan uppe i byn. Inget skyddsräcke, smalt som attan och brant... Dragano och Komilio. Sedan är man ute på "stora" vägen söder ut mot och Vasiliki och norrut mot Lefkada. På väg mot Vasiliki åker man igenom en by som heter Ag Petros. Lite större än de övriga på vägen söderut. Så stor att det är enkelriktat vid färd söderut genom centrala byn. Det tog ett par resor innan vi upptäckte den skylten, och vi reagerade mycket över den tvära kurvan i byn som vi sluppit om vi hade gjort som det stod på skyltarna... Rena turen att vi aldrig fick något möte där!

Vasiliki är en by på södra delen av Lefkas. Där går för övrigt VM i Vindsurfing. När man kom körande nerför bergen på eftermiddagarna var bukten fylld av färgglada segel. Södra vägen är bättre än den norra. Bredare och betydligt lättare att köra. Det tar ca 1 tim att köra till och från t ex Egremni från Nikiana, både den norra och den södra vägen.

När vi kom hem satt vi i vår trevliga hotellbar och drack frape. Sönerna avslutade dagen med bad i poolen. Hotellet ägs av Georgios, eller Georg som vi kallade honom. En mysig "fabror" som sköter sitt hotell tillsammans med sin son och dotter. Han tycker mycket om att umgås med sina gäster och det var en skön stämning på hotellet. Sonen, Estatis, blev sönernas favorit. Han jobbade nästan jämt i baren och fick svara på många frågor om Grekland, greker, grekiska och diverse annat.

Vi investerade i en del myggmedel och sanerade lägenheten innan vi gick ut och åt på kvällen. Vi åt nere i den lokala lilla hamnen på "Katerina". Det är tavernan som ligger i mitten på kajen, den med gröna stolar. Där jobbar Kosmas, som tycker mycket om att prata om allt möjligt när tiden räcker till. Vi åt spaghetti bolognese (yngsta sonen tror inte att man kan äta något annat...), 3 souvlaki, grekisk sallad, tzaziki, 2 läsk och 1 flsk vin för 250 kr. Gott och billigt! När vi kom hem fick vi sopa ihop myggen i stora högar. ;-) Äntligen var det myggfritt och det var betydligt lättare att sova.

Onsdag 18/6
Sönerna ville inte åka långt den här dagen, så vi beslutade oss för att åka till Vasiliki. Det tar ca 30 min från Nikiana dit. Stranden är inte så himla kul, men den duger. Lite mer folk och rörelse. Vi åt lunch på en taverna på stranden som hette "Blue ..." har glömt resten. Den var inte särskilt bra. Äldsta sonen beställde kalamares som visade sej knappt vara friterade över huvud taget. Han blev besviken och fick äta upp min mat istället. Middag åt vi återigen i Nikiana och då på tavernan längst till höger på kajen. Ingen vidare service, men god mat. Middag för 4 personer med alla tillbehör 400 kr. Sönerna försvann när de ätit klart och vi hittade dem senare med en nyfunnen kompis spelandes poker i en bar på huvudgatan. En ouzo i hotellbaren och sedan i säng.

Torsdag 19/6
Nu skulle vi besöka Porto Katsiki. Den klassas tydligen som en av världens vackraste stränder. Visst var den vacker, men vi har sett vackrare. Eftersom den besöks av så mycket turister var det asfalterad väg hela vägen. Rikligt med parkeringsplatser och tavernor. Ner till stranden var det "bara" 104 trappsteg. Kändes skönt efter strapatsen till Egremni.

Vi hade en härlig dag. Det var lite moln, men det kändes bara skönt. Framåt eftermiddagen tyckte jag att det började kännas lite kyligare i vinden, men ingen annan höll med mej. Helt plötsligt började det blåsa ordentligt och himlen blev full av svarta moln. Ut över havet blixtrade det och vattnet formligen piskade upp över stranden. När vi tittade ut mot horisonten såg vi en tromb. Såg mäktigt och otäckt ut. Det blev en faslig fart på stranden när alla började packa ihop sina saker. Överallt blåste det omkring lösa föremål. Solsängar och parasoll travades snabbt ihop och stuvades in under klipporna. Vi insåg då att det var allvar och skyndade oss att packa ihop våra saker också. På väg uppför trapporna från stranden kom delar av ett tak från en taverna flygande och missade oss med någon millimeter. När vi kom upp låg det folk på taken på tavernorna för att de inte skulle blåsa av! Sedan kom regnet. Resan tillbaka till Nikiana gick bra. Vi körde ifrån ovädret och när vi kom hem var vädret okej igen även om det duggade lite.

Middag på den tredje tavernan i hamnen. Hyfsat bra. Fyra rätter, saganaki, vin och läsk för 330 kr. Det inhemska vinet är riktigt bra, även husets vin. Vi brukar hålla oss till rött vin, men eftersom man ofta får in det väl kylt i Grekland, övergick vi till att dricka vitt vin. Ett mycket bra beslut. Kvällen avslutades i hotellbaren med ouzo.

Fredag 20/6
Midsommarafton i Grekland är inte så annorlunda mot hemma i Sverige. Det kom faktiskt lite regn på eftermiddagen, så vi kände oss som hemma! Vi tog norra vägen till Kathisma. Härliga vyer över Lefkada. Vi körde fel först och hamnade i Kalamitsi där vi följde en skylt som det stod Beach på. Vi kom ner till en undanskymd och läcker strand. Vi hade gärna stannat där men sönerna tyckte inte att det verkade kul, så vi körde tillbaka och hamnade så småningom rätt. En stor och lång strand. Ganska trist. Men solen och havet var lika härligt här.

På kvällen åkte vi in till Nidri för att äta middag. Riktigt turistställe med allt vad det innebär. Huvudgatan kantas av affärer som säljer det gamla vanliga, kepsar och div annat. Hamnen var helt ok med många tavernor och restauranger. Vi åt på en fiskrestaurang som heter Pescador. Fantastiskt bra. Fick följa med ut i köket och välja vad vi ville äta. Eftersom det var midsommarafton tycket vi att vi skulle ha det riktigt gott och bra. Så vi åt en hel massa mat och avslutade med en god cappuccino. Kostnaden för denna festmåltid blev 520 kr.

När vi skulle köra tillbaka till Nikiana var det ju mörkt, så vi slog på lyktorna på bilen. Allt verkade okej tills gatubelysningen plötsligt tog slut och det blev kolsvart. Jag försökte sätta på helljus, men ingenting hände. Vi såg ingenting!! Jag fick nästan panik eftersom de vita markeringarna i vägarna är mer eller mindre obefintliga och inte heller kunde leda oss rätt. Som tur var kom en bil ikapp oss bakifrån och förstod tydligen problemet för han körde om och låg sedan kvar framför oss för att lysa upp vägen. Han låg kvar tills vi kom in i Nikiana och det fanns gatubelysning igen. Phu! Det var en jobbig resa. Vi insåg ju att vi inte skulle kunna köra i mörker med Gamla Bettan igen och funderade på hur vi skulle göra. Då tryckte jag lite extra på knappen i bilen, och vips hade vi halvljus istället för parkeringsljus och då gick det dessutom alldeles utmärkt att sätta på helljusen. Det hade nog varit bra om vi kollat upp det innan vi åkte från Nidri, men... Det ordnade sej ju i alla fall och lite äventyr ska man ju ha när man är ute och reser.

Lördag 21/6
Resan gick till Gialos. Det är också en av alla dessa långa härliga stränder på västra sidan. Mycket husbilar. Inga solsängar, parasoll, tavernor eller trappor. Kort sagt en perfekt strand. Tyvärr är det ganska mycket stora stenar på botten i havet här vilket sönerna inte tyckte om och när det dessutom började regna tappade de sugen totalt. Vi gav upp och åkte vidare till Porto Katsiki. Där var det strålande sol och vi fick en perfekt dag med mycket "magsurfing" i de stora vågorna. Det blev gyros till middag.

Söndag 22/6
Det blev en kort biltur idag till Agias Nikitas. Det är en by som ligger ganska långt norrut på den västra sidan. En mysig liten by med en bystrand och en större strand, Pefkoulia, precis innan byn när man kommer norrifrån. Vi höll till på den större stranden. En helt okej strand med mycket folk. Grekerna själva verkar gilla den här stranden. Det var oerhört hett den här dagen och vi åkte därifrån redan vid 15-tiden. Tog en sväng in till Lefkada. Parkerade bilen och gick i hamnen. Vi åt en sen lunch på en taverna i hamnen och det var helt klart att prisläget var lite högre inne i Lefkada än ute i byarna på östra sidan av ön. Barhäng när vi kom hem och sedan in till Nidri för middag. Det blev pizza på El Sapore. Mycket gott. 4 pizzor, 3 Amstel och 2 läsk 350 kr.

Måndag 23/6
Hemresedag för många, men inte för oss! :-) Det blev Ioannis idag. En strand som ligger alldeles intill Lefkada. Den är så lång att det inte går att förstå. Det blåste skönt där eftersom det inte finns några berg som skyddar. Dåligt med ställen att äta på, men vi hittade ett hotell med en bar där vi kunde få hamburgare, club sandwich, sallad, 4 läsk, 8 glas vin och glass för 330 kr. Det blev en sån där lång härlig lunch den här dagen. Sov middag på stranden innan det var dags att styra färden hemåt.

Vi hade bara hyrt bil en av två veckor och skulle lämna tillbaka den på tisdag morgon. Vi insåg dock att Lefkas inte är någon rolig ö om man inte har bil och kan ta sej dit man vill, så vi bestämde oss för att behålla Gamla Bettan ytterligare två dagar. När vi kom hem till hotellet och berättade för Georg att vi ville behålla bilen ringde han upp sin kompis Mr Broumis och fixade ett riktigt bra kompispris för ytterligare två dagar. Dessutom ordnade han så vi kunde få hyra en jeep de sista fyra dagarna, också till ett mycket förmånligt pris. Fantastiskt bra! Middag åt vi i Nikiana på "Katerina". Dagen avslutades, som vanligt, i hotellbaren tillsammans med "Familjen Östergötland". Det är rätt kul det där att man "döper" folk när man är ute och reser. Vi hade namn på nästan alla som bodde på vårt hotell.

Tisdag 24/6
Det blev Mikros Gialos den här dagen. En liten strand som ligger i närheten av byn Poros strax söder om Nidri. Riktigt mysigt ställe. Lugnt och stilla. Vi åt lunch på en taverna alldeles intill stranden. Tyvärr hade de ett getingbo under en stor blomkruka, så ju längre vår lunch led, dessto fler getingar hade vi kring bordet. Det var ganska jobbigt faktiskt. Även om jag tycker att getingarna är mer sympatiska i Grekland än i Sverige. Det blev lunch i snabbt tempo och sedan tillbaka till stranden. Det blev hetare och hetare på dagarna, så att sitta i vattenbrynet var den skönaste sysselsättningen.

Var tillbaka i Nikiana redan vid 17-tiden och satt i skuggan i baren och flämtade. Vi åkte till Ligia för att äta middag. Det är en liten by som ligger 4,3 km norr om Nikiana. Lite grann samma stil som Nikiana. Litet med förhållandevis få turister och några tavernor. Här fick vi semesterns sämsta middag. Vi förstår inte riktigt vad som hände, men vi fick inte in det vi beställde. Sönerna ville ha hamburgare och fick in gavros istället. Vi ville äta fisk, red snapper. Det fanns det bara så det räckte till en person, så vi fick några andra stackars fiskar på ett fat utan några som helst tillbehör. Inte ens ett salladsblad. När sönerna blev serverade sina hamburgare bad servitören om ursäkt för att det nog inte var några riktiga hamburgare. Köttet gick inte att äta. Jag smakade och det smakade riktigt illa. Vinet var gott i alla fall. Vi bestämde oss för att köpa gyros på vägen hem istället, men när vi kom hem var det ingen som var hungrig längre...

Onsdag 25/6
Båttur med Nidri Star I. Vi valde att inte åka med på den av Apollo anordnade båtutflykten. Vi tycker att det är roligare att göra saker på egen hand, och den här båtturen var längre och 100 kr billigare per person. Då ingick i och för sej ingen mat, men vi hade med oss bageriets piroger som var hur goda som helst. Dessutom var det happy hour i baren på båten under 1 tim mitt på dagen, och det måste ju utnyttjas. ;-)

En härlig dag. Färden startade från Nidri kl 10.00 och gick först söderut mot Porto Katsiki. Där hade vi ju varit, men det gjorde inte så mycket. Det är kul att bada från båten och sönerna gillade att hoppa högst uppifrån där vi satt, ca 6 m. Jag spanade efter delfiner, men tyvärr fick vi inte så några den här dagen. Efter Porto Katsiki gick färden vidare till Kefalonia och den underbara byn Fiskardo. Otroligt vackert med alla små hus i härliga pastellfärger.

Vi stannade där i 2 tim. Lagom för att hinna äta lunch. Sambon åt Spaghetti Mafioso. Det är nog den godaste pasta vi någonsin har smakat. Jag ångrar djupt att jag åt en (jättegod) omelett... Prisläget var något högre här. Vi betalade 450 för vår lunch. Nästa stopp var Ithaka. Det börjar kännas som superlativen tar slut... Oj, vad läckert!! Litet men ändå mäktigt på något sätt. När vi gled in i bukten mot hamnen kändes det som om vi gjorde det med respekt. Jag kan inte riktigt förklara den här känslan, men det infann sej en mycket märklig högtidlig känsla. Lugnt och stilla. Glasklart vatten. Ingen strand, bara stegar ner i vattnet och klippor. Vi badade direkt i hamnen. Det har jag aldrig gjort i Grekland förut, men här var det så rent! Här fanns det dessutom katter som såg ut att må riktigt bra. Blanka pälsar och mycket sällskapliga.

Vi åt glass i hamnen innan det efter 1,5 tim var dags att åka vidare mot Meganisi och Papanicolis grotta. Jag lämnade Ithaka motvilligt och måste tillbaka dit igen. Vår båt var för hög för att kunna åka in i grottan som användes för att gömma en u-båt under andra världskriget, men vi kom tillräckligt nära för att se hur stor den är. Scorpios var nästa stopp. Vi guidades runt ön och serverades historien om Aristotle Onassis, hans barn, barnbarn och Jaquline Kennedy. Det kändes lite som att läsa Hänt i Veckan. Lite pinsamt på sätt och vis. Fast de två stränder på ön som allmänheten får bada vid var helt okej. Jag tillhörde inte dem som simmade iland för att plocka stenar och ta med sej hem utan njöt istället av det varma vattnet. Vattnet var faktiskt varmare på östra sidan än på den västra. Sista ön vi tog oss en titt på var Madouri där den store poeten Aristotle Valaoritis föddes, levde och skrev. Ön ägs numera av hans barnbarnsbarn, vilka man tydligen kan stöta ihop med på barerna i Nidri.

Tillbaka i Nidri kl 19.00 precis som det var planerat. En härlig dag på havet. Det blev middag på vårt gyros-ställe i Nikiana. Extra mycket av allt, men det kostade fortfarande bara 150 kr... :-)

Torsdag 26/6
Norra vägen till västra sidan. Idag i jeep, Rudolf. Skönt med lite mer motor i bilen. Betydligt enklare att ta sej uppför alla backar. Inte lika rolig att köra, men det kändes betydligt säkrare. Vi åkte till Egremni. När vi tagit oss ner för trapporna kände jag ett stort behov av att få ligga på en solsäng under parasoll hela dagen. Det tyckte övriga familjen var en utmärkt idé, så det fick bli så. Det kostade 140 kr för fyra sängar och två parasoll.

Det var riktigt skönt att ligga i skuggan en dag. Allra helst som vi varit ute på havet i stekande sol hela dagen innan. Södra vägen hem. Vi stannade i byn Sivota på vägen och fikade i hamnen. Byn ligger i en vik dit många seglare tar sej. En kort bit söder om Nidri. Mysiga tavernor kantade hamnen och vi bestämde oss för att åka dit och äta middag någon kväll. Väldigt olikt Nidri. Inte ett dugg turistigt. Åminstone inte på det tråkiga sättet. Kändes som det var lite klass på stället. Yngsta sonen åt middag på gyros-stället med Familjen Östergötland, vi övriga åkte in till Nidri och åt på en av många italienska restauranger. Middag med förrätt till alla, vin och läsk 460 kr. Drink hemma i baren med övriga familjer. Mycket trevligt!

På natten vaknade jag plötsligt av att sambon satt i sängen och ropade "Excuse me, excuse me..." Jag förstod ingenting och undrade vad anledningen till detta var. Enligt sambon hade vi någon inne i lägenheten som hade mörkt hår och en vit T-tube (linne). Vi gick upp och tillsammans genomsökte vi lägenheten utan att finna något. Jag föreslog att det kanske hade varit en dröm, men så var det inte. Det hade varit någon i lägenheten! Jag och sönerna hade väldigt roligt åt det här efteråt och retades nog en hel del. Fortfarande hävdar sambon att det inte var någon dröm... Ja, ja...

Fredag 27/6
Yngsta sonen träffade en tjej från Norge som också bodde på hotellet. Han ville absolut åka dit hennes familj (Familjen Norge) skulle den här dagen. Vi tog reda på att de skulle till Agias Nikitas, så även om vi inte tyckte att den stranden var så himla rolig åkte vi dit för hans skull. Familjen Norge dök aldrig upp, så vi åkte vidare till Porto Katsiki istället. En fantastisk dag.

Låg på den mindre stranden längst bort åt söder där det är skugga till ca kl 12.30 på dagarna. Stora vågor! Trots att vi låg ganska högt över vattnet där stenarna tryckts upp till en vall kom det en enorm våg och slog över allt vi hade. Vi lyckades rädda ryggsäckarna, men badlakan och en del kläder blev dyngsura. Men vad gör väl det när allt torkar rekordsnabbt i hettan som var då. Vi magsurfade hela dagen. Man blir som barn på nytt när man får bada i stora vågor. Härligt!!

Vi hade lovat äldsta sonen att köra så långt söderut på ön som vi kunde på vägen hem. Så istället för att ta åt vänster på vägen ovanför stranden tog vi höger mot Ag Nikolauo. Lika vackert här som på alla andra ställen. Höll på att köra över en orm, men vi tror att den klarade sej. När den asfalterade vägen tog slut insåg vi att vi hade 6 km framför oss med ganska dålig grusväg. Vi gav upp. Det känns lite trist så här efteråt. Vi borde ha kämpat på. Det skulle kännas så roligt att ha varit så långt söderut som det är möjligt att komma på Lefkas. Det finns en fyr längst ner och strax innan ett kloster. Ja, det får bli nästa gång.

Vi stannade hemma i Nikiana och åt middag på "Katerina" igen. När barnen ätit klart och stuckit iväg till sina kompisar skulle vi sitta och dricka vin och skriva vykort hade vi bestämt. Det var väldigt lite folk på tavernan, så Kosmas ville prata. Det gjorde vi läääänge. Det blev inte några vykort, men mycket trevligt prat och vin.

Lördag 28/6
Familjen Östergötland hade hyrt bil i två dagar och ville bli guidade till Egremni. Vi hade pratat så mycket om den stranden att alla ville dit. När man kommer till avfarten mot Egremni tar en grusväg vid. Som jag redan skrivit är den 3 km lång. När man kommer ner finns det en privat parkering där de tar 30 kr för en plats. Vi hade tidigare ställt oss innan parkeringsplatsen och t o m lyckats hitta skugga.

Den här dagen var det dock så många bilar där när vi kom att vi var tvungna att åka in och betala. Jag tänkte parkera på de första platserna, men då vinkades jag ner till det lilla café som ligger lite längre ner. Det är en väldigt läskig, mycket feldoserad kurva dit ner. Jag var tvungen att stanna mitt i och backa för att inte köra ut över kanten. Usch!! Det gick bra, men jag hade en ganska hög hjärtrytm. Sedan ska man då parkera bilen. Backa in, tyckte killen som har caféet. Nää, sa jag. Jag körde rätt in och han stod och visade att jag kunde köra lite längre fram mot kanten. Ni förstår kanske hur brant det är med tanke på de 329 trappstegen... Jag talade snällt och vänligt om att jag hade kört tillräckligt långt fram. Han bara ruskade på huvudet och skrattade. Det är många gånger jag undrar vad de egentligen tänker om oss turister...Återigen en härlig dag på stranden. Hett, men det fungerar bra när man ligger i vattenbrynet och tittar på vackra stenar.

Norra vägen hem. Det blev den här kvällen vi åkte tillbaka till Sivota för att äta middag. En riktigt mysig taverna med härlig inredning. Menyn var inbunden med trä. Personalen på restaurangen vände nästan ut och in på sej själva för att vara oss till lags. De rekommenderade en massa gott och vi tog in allting. Vilken middag!! Allt var perfekt. Vi trodde det skulle bli himla dyrt med tanke på att det var så mycket finare och trevligare än i Nidri, men hela kalaset gick på 450 kr. Mörkerkörning hem. Nu hade vi ju lärt oss den hårda vägen, så det var med ordentligt ljus vi styrde kosan mot Nikiana. När vi kom hem hade vi en ENORM tusenfoting under kylen. Vi försökte dra ut den, men den höll sej fast med alla benen. Så himla äckligt. Jag sprutade in insektsmedel och efter en liten stund kom den utslingrande i köket. Den var säkert 15 cm lång och nästan 1,5 cm bred. Fy f-n! Vi lyckades i alla fall göra oss av med den. Vi har sett en sån på Skiathos också. Då hade vi den i en av våra ryggsäckar.

Söndag 29/6
Sista dagen. Omröstning om vilken strand vi skulle njuta av vår allra sista dag. Tro det eller ej, men det blev Egremni igen! ;-) Den här gången fick vi med oss Familjen Norge också. Ännu varmare. Vi hade hört att det skulle bli över 40 grader varmt när vi åkt hem till Sverige igen. Jag har inga som helst problem med värmen, men när det börjar närma sej 40 grader tycker även jag att det börjar bli lite för varmt. Återigen en underbar dag på en underbar strand. När vi tagit oss upp för trapporna hade vi under två veckor gått 3.256 trappsteg till och från stränder.

Under våra turer runt ön hade jag sett en så mysig taverna i en av de små byarna i bergen som jag ville stanna på när vi åkte hem. Den ligger i byn Kondarena 1,5 km efter Vasiliki mot Nidri. Vi stannade där och tog en öl på vägen hem. Jag rekommenderar den varmt. Den hette något i stil med "Old Oak..." Den går inte att missa om man kör den vägen. En frape i baren innan packning tog vid. Det känns alltid lika trist att börja packa för hemresan även om man har börjat längta efter den egna sängen, täcket, maten, svalkan o s v.

Sista dagen med bil, så det blev Nidri för middag och shopping. Pizza för hela familjen och en massa klirrande påsar med oss hem. En sista drink i baren med alla familjerna. Som vanligt deltog inte Familjen Myggbett och Familjen Poolman... ;-) Sönerna hade ingen lust alls att gå och lägga sej utan ville tillbringa de sista skälvande timmarna med tjejerna de hade träffat. Då fick de givetvis det... Jag sov dåligt tills de kom hem vid 3-tiden. Den kärleken...

Måndag 30/6
Hemresedag. :-( Packade ner det sista innan vi väckte sönerna för frukost. Vi skulle lämna lägenheten kl 10.00 och bussen till Preveza skulle gå kl 19.00... En lång dags väntan. Tur att vi hade en så trevlig bar med pool där vi kunde tillbringa dagen. Vi hade tillgång till ett rum fram till kl 16.00, så de som ville kunde bada antingen i poolen eller vid bystranden. Vid 17-tiden gick vi ner till tavernan vid Nikiana Club och åt en tidig middag. Där gick det ytterligare 1,5 tim.

Bussen kom i tid och vi satt längst bak och vinkade åt alla härliga människor vi hade lärt känna och som stod och vinkade av oss när vi åkte. Resan till Preveza är ganska kort, ca 40 min. När vi hade åkt över den smala bron mellan Lefkas och fastlandet och jag tittade bakåt mot ön knöt det sej i hela magen och gråten satt som en stor klump i halsen.

Tänk att det är så svårt att lämna Grekland! Jag är rätt övertygad om att jag varit grek i ett tidigare liv. Tempot och mentaliteten stämmer så väl överens med mej och vad jag tycker om och uppskattar. Det är hemma helt enkelt. På flygplatsen gick allt i ett rasande tempo. Vi hann bara shoppa lite i taxfree-butiken och linsbärarna i familjen bytte till glasögon för att få en behagligare flygresa hem innan vår flight ropades ut och det inte längre fanns någon återvändo. Under promenaden ut mot flygplanet gick det inte längre att stoppa tårarna...

Sammanfattning
Lefkas är helt enkelt en underbar ö. Vi brukar inte vilja åka tillbaka till öar vi varit på, utan vill upptäcka nya. Till Lefkas kommer vi att åka tillbaka, fast utan barn. Vi vill få upptäcka de där tomma stränderna som vi vet finns där, men som inte barnen uppskattar. Trots att vi åkt 8 varv runt ön har vi fortfarande saker kvar att se där.

Om man bara vill ligga på stranden i närheten av hotellet är inte Lefkas rätt ställe. Stränderna vid byarna på den östra sidan är väldigt små och ganska trista. Tycker man däremot om att ge sej ut på äventyr och upptäcka den ö man är på är Lefkas perfekt. Att hyra bil är ett måste.

Bo inte i Nidri. Det räcker att åka in dit och äta ibland. Tempot är mycket skönare i de mindre byarna. Reser ni med Apollo, så kan jag varmt rekommendera hotellet vi bodde på, Vicky i Nikiana. Det blev verkligen hemma under vistelsen på ön. Det verkade som om det är mest greker, italienare och holländare som åker till Lefkas, och så vi skandinavier förstås.

En av de greker vi lärde känna, sa till oss att inte dricka drinkar i Nidri utan hålla oss till flaskor som kunde öppnas vid vårt bord. Enligt honom vet man aldrig vad man får i drinkarna...

Har ni inte varit på Lefkas, så åk dit!

/Anette

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera