|
Reseberättelse från
Ulfs, Päivis och Clabbes resa till Samos-Agathonissi-Lipsi
Fredag 10/9 Stockholm-Samos-Agathonissi
Väckarklockan ringer 04.00. Vi släpar oss upp. Tar taxi till
Arlanda. På Arlanda är det långa köer, tekniska
fel på bagagesystemet etc. Planet går enligt tabellen och
landar på Samos 11.10 lokal tid. Vi tar en taxi till Pythagorion
och köper en biljett till Agathonissi kl 14.30 samma dag. Färden
ska gå med den klassiska Nissos Kalymnos, i båtluffarkretsar
kallad Nisse. Det blåser kuling och Nisse är försenad.
Nisse anländer vid fyratiden. Kaptenen har svårigheter att
hålla båten mot kajen. Han har bara lagt i ett ankare som
draggar i den hårda vinden. Han löser problemet genom att med
den tordönsstämma som bara en sjökapten är mäktig
skynda på passagerarnas påstigning. Resenärerna rusar
som dopade sprinters över landgången. Sjöresan tar en
dryg timme. När Nisse lägger till i Agathonissi blir vi stoppade
av besättningen som frågar om vi verkligen har för avsikt
att stiga av där. Det har vi!! Efter en kvart är vi installerade
på Marias pensionat (dubbelrum 25 €, enkelrum 20€) Vi
promenerar fram och åter i hamnbyn. Det tar sju minuter, där
finns bara ett fåtal hus. Eftermiddagen tillbringas i Marias trädgård
under betraktande av havet. Det är verkligen vilsamt att sitta här,
alldeles vid stranden. Faktiskt en ganska stor skillnad mot storstaden
vi lämnade för 10 timmar sedan.
Vid middagen uppsöker vi ett etablissemang som drivs av en sympatisk
man som tillbringar all sin lediga tid framför datorn. Han kallas
därför cyber-greken. Där träffar vi två kalimeror
från Trollhättan. Under kvällen blev det mycket kalimerasnack
"Har Cia varit på Fourni i år" "Vilken ö
ska Janne besöka" etc.
Natten ägnades åt tung sömn.
Lördag 11/9 Agathonissi
Det blåser kuling. Efter frukosten går vi upp till den lilla
byn, kallad Megalo Chorio (stora byn), därefter mot den norra delen
av ön och tittar på den magnifika utsikten mot Turkiet, Samos,
Ikaria och Fourni. Medan vi står och beundrar utsikten parkerar
en lokalbo sin bil där och slänger ut fyra gamla bildäck
utför stupet. Denna utsiktspunkt fungerar som öns soptipp. På
kvällen möter vi trollhättekalimerorna hos cybergreken.
Det är högst ett dussin turister på ön och cirka
150 bofasta. På TV:n visas om och om igen inslag från en helikopterolycka
i norra Grekland.
Söndag 12/9 Agathonissi
Vi går uppför berget till den lilla byn "Mikro Chorio"
som bebos av 11 invånare. Eftermiddagen tillbringas på stranden.
Det har blåst frånlandsvind i flera dagar så att det
är efter grekiska förhållanden kyligt i vattnet. Jag pratar
med våra grekiska rumsgrannar från Athén. Tjejen pratar
utmärkt engelska. Hon har studerat teologi och berättar att
en av de fyra högsta dignitärerna i den grekisk-ortodoxa kyrkan,
nämligen patriarken (?) av Alexandria har omkommit i helikopterolyckan.
Det var en sympatisk man enligt teologen. Hon har också varit i
Finland. Under hennes teologiska studier har hon haft kontakt med munkar
som verkat i Vallamo kloster, närmare bestämt det gamla Vallamo
kloster vid Ladogas strand, det som den finska armén lämnade
1944.
Kalimerorna åker på eftermiddagen till Leros. Clabbe, Päivi
och jag utgör nu den svenska kolonin på ön. På kvällen
äter vi middag hos George (George är konkurrent till cybergreken.
De verkar undvika varandra). Där sitter en tysk segelbåtsbesättning
som har som gimmick placera en jättelik uppblåsbar plastapa
vid bordsändan. Apan heter enligt uppgift Christo.
Måndag 13/9 Agathonissi-Lipsi
På morgonen gör Clabbe ett nytt hjältedåd. Han går
uppför backen till byns bageri och inhandlar nybakat bröd till
frukosten. Bageriet på Agathonissi bakar bara bröd varannan
dag kl 09.30.
Vid lunchtid uppstår stor dramatik på ön. Vi sitter
som vanligt hos cybergreken med utsikt över hamnen. Ett fraktfartyg
närmar sig. Alla segelbåtar har lämnat kajen utom en fransman
som ligger säkert förtöjd mitt på kajen och sålunda
hindrar fraktfartygets tilläggning. När fraktfartyget närmar
sig börjar det utbryta aktivitet, inte hos segelbåtsbesättningen
som är nogsamt frånvarande utan hos hamnkaptenen (för
dagen iförd Panathinaikos fotbollströja) samt dennes assistent.
De står dock i praktiken helt handfallna. Fraktfartyget avger fem
korta signaler, vilket enligt internationella sjöregler betyder "Jag
är tveksam om Dina avsikter". Ingenting händer. Hamnkaptenen
åker desperat runt i byn och letar efter fransmännen. Fraktfartygets
kapten avger nu alltmer regelvidriga signaler. Han övergår
snart till vad som på landkrabbespråk kallas att "häva
sig på signalhornet". Ingen hittar fransmännen. Det är
verkligen en prestation att spårlöst försvinna på
en ö med 145 invånare. Fraktfartygets kapten har nu övergått
till att skrika genom båtens högtalarsystem. Hans förbannelser
ekar över viken. Till slut lyckas han genom en komplicerad manöver
få iland fem robusta sjömän som flyttar på segelbåten,
allt under ackompanjemang av kaptenens blodisande svordomar. Till slut
lyckas fraktfartyget förtöja vid kajen. Sjömännen
drar ut en jättelik slang och de börjar pumpa ut vatten till
öns vattenreservoar. Agathonissi saknar nämligen källvatten
varför allt vatten måste importeras från Rhodos.
Slutligen kommer Nisse och vi färdas via Arki (23 bofasta invånare),
Patmos (som nu verkar enormt stort) för att slutligen stiga av på
Lipsi. Där möts vi av fyra rumsraggare som har var sin skylt
med vidvinkelbilder, som illustrerar deras rumsuthyrningsverksamhet. Efter
en stunds resonemang följer vi med en dam som erbjuder ett rum för
20€ (Pension Miramar). Kvällen avslutas med en sängfösaröl
på ett café där vi slår oss i slang med några
norska seglare.
Tisdag 14/9 Lipsi
Rummet har faktiskt viss havsutsikt. Man ser onekligen en liten flik av
hamnen. Vi går ner till byn (700 invånare) hittar ett postkontor
där Päivi ställer sig i kön för att köpa
frimärken. Kön rör sig inte eftersom den ena tjänstemannen
ägnar sig åt intern administration och den andra, en klassiskt
snipig postfröken, kokar kaffe. Situationen påminner om när
jag var kund hos Clabbe på Götabankens kontor på Kungsgatan
på sjuttiotalet. Päivi får till slut gå före
kön för att köpa sina frimärken. När hon kommer
till luckan frågar posttjänstemannen "What do you want?".
Clabbe och jag kollar båttider på turistbyrån. De berättar
att den flying dolphin som normalt trafikerar Lipsi är trasig och
alla avgångar med denna sålunda är inställda.
Det är något konstigt med Lipsi. Här finns en infrastruktur
med barer, restauranter, mopeduthyrare, hotell etc. men nästan inga
turister. När vi steg av Nisse var det bara vi och en grekisk orkester
som steg av. Vi går omkring på byn och tillbringar eftermiddagen
på den närmaste stranden. På kvällen har vi ett
take-off-party för Clabbe som ska åka till Samos imorgon f.v.b.
hem på fredag. Vi avrundar kvällen på den lokala nattklubben
the Rock nere vid hamnen. Plötsligt kommer ett uppsluppet gäng
äldre greker med posttjänstemannen i spetsen. Han är betydligt
mer vänsäll än under sin tjänsteutövning och
tillönskar oss en trevlig kväll. Postfröken ingår
också i sällskapet, snipigheten är som bortblåst
när hon vänslas med posttjänstemannen. Någon tycker
sig också kunna identifiera apotekaren i detta muntra sällskap.
Onsdag 15/9 Lipsi
Jag vaknar på natten av något som jag uppfattar som en explosion.
När jag tittar ut ser jag att det är strömavbrott i hela
byn. Bageriet har vist nog ordnat sin energiförsörjning på
annat sätt och de säljer bröd som vanligt. Bagaren upplyser
om att strömavbrottet drabbat hela Lipsi samt dessutom Leros och
ytterligare en ö. En elledning påstås ha fallit i havet.
Vi går till hamnen och vinkar av Clabbe som tar Nisse till Samos.
Jag har nu gott om tid att se hur av- och pålastning går till.
Förutom av- och påstigande passagerare och fordon finns ytterligare
kategorier. En överlastad lastbil kör av och fem man lastar
energiskt av säckar med potatis och grönsaker på kajen
varefter lastbilen kör ombord igen. Två skåpbilar kör
ombord, lastar byggmaterial och kör av igen. En besättningsman
är frenetiskt sysselsatt med att bära av säckar med obestämbart
innehåll. Mitt i allt står mr. Cool i kustbevakningens uniform
och med mörka glasögon. Hans roll är något oklar
men då och då gör han en åtbörd som om han
dirigerade det hela. Elektriciteten har f.ö. kommit tillbaka. Man
ska inte underskatta den grekiska effektiviteten när det gäller.
Efter att ha vinkat av Clabbe köper vi var sin cheese cake i bageriet
och mineralvatten. Sedan går vi enligt Rough Guides anvisningar
längs en stig till ett kloster. När stigen går brant uppåt
möter vi ett par som kommer från andra hållet. Information
om vägens sträckning etc. utbyts. Först efter ett tag inser
vi att de också är svenskar. Styrkta i vår föresats
och med detaljerad information fortsätter vi nu vandringen till klostret.
Utsikten norrut mot Arki, Samos, Ikaria och Turkiet är storslagen.
Efter klostret går vägen nerför en backe till en strand
där det ligger en filial till klostret. I detta hus bodde tills för
några år sedan en eremit vid namn Filippi. Han blev sjuk och
avled för cirka två år sedan. När vi går samma
väg tillbaka senare på eftermiddagen hörs två gevärsskott
när vi är uppe på berget. Vi befinner oss i vad en grek
skulle kalla en skog och har inte överblick över bergssidan.
Väl komna ur skogen ser vi två jägare längre ner
på berget. Vi vinkar åt dem, de visar inte med en min att
de sett oss. De är helt fokuserade på småviltjakten.
När vi gått ytterligare 50 m hörs två skott till.
Allt tal om pauser och vandring i lugn och ro är som bortblåst
och vi rör oss med imponerande hastighet tills jägarna är
utom synhåll. Vi kommer ner till byn vid sextiden och tar var sin
välförtjänt Heineken och ännu en. Ett SMS från
Clabbe berättar att han fått ett rum med dusch och kök
på Samos för 20€.
På kvällen äter vi middag hos Yiannis. Portionerna är
så enorma att även sådana matvrak som vi nätt och
jämt orkar oss igenom förrätten. På kvällen
siktas ånyo det stimmiga gänget anfört av posttjänstemännen.
Torsdag 16/9 Lipsi
Möter en tysk segelbåtsbesättning i hamnen. De har som
gimmick att ha likadana teeshirts med texten "Keiner Ohne Dose"
dvs "Ingen utan ölburk" illustrerat av en bild på
en ölburk. De har anträtt resan på Kos. Vi går till
en resebyrå för att försöka ta reda på hur
man kommer till Fourni. Färden måste gå via Samos. Pust,
men har man utsett Fourni till sin favvoö så har man. Vi köper
en biljett till Pythagorion av resebyrån "Laid back holidays".
En ambulerande albansk mattförsäljare säljer en mycket
smakfull matta till en caféägares mamma. Albanen har sitt
lager på en minimal skåpbil med en rostig hemsvetsad konstruktion
där han lyckats pressa in ett jättelikt lager mattor. Trafiksäkerhet
är inte det första man kommer att tänka på när
man ser konstruktionen.
Fredag 17/9 Lipsi-Pythagorion
Tar Nisse kl 10. Det blåser kraftigt, kanske kuling. I Nisses cafeteria
ser jag en reklam som kan utgöra en tankeställare för alla
oss som klagar över ungdomens oförmåga att uttrycka sig
i skrift, manifesterat framför allt av internetanstuckna anglicismer.
Jag tänker på tidens farsot - särskrivningarna (exempel
"Vår kassa personal står till tjänst med valutaväxling").
I cafeterian fanns en skylt med följande lydelse:
Romantzo
The best rooms in Nissyros
In expensive roof garden rooms
Nick Mouras"
Jag råkar känna Nick efter att ha bott några gånger
på hans hotell. Någon överdriven ungdom kan man inte
beskylla Nick för. Hans rum är inte särskilt dyra heller.
Han menade nog "inexpensive roof garden rooms".
Jag går runt på båten och då ser jag till min
förvåning att det står en präst i styrhytten och
läser några väl valda bibelord för det seniora befälet.
Jag tyckte faktiskt att kaptenen inte gormade i högtalarna som han
brukade utan hans kommandoröst var närmast sammetslen.
Vid tillägningen i Agathonissi observerar vi samma hund som vi sett
när vi bodde där. Hunden är alltid i hamnen när en
båt kommer in och fångar upp de rep som kastas iland från
båtarna.
När Nisse är framme i Pythagorion släpper kaptenen ut
bägge sina ankare men får ändå problem eftersom
besättningen inte tillräckligt snabbt får in repen till
land. Genom att köra vinscharna för fullt dras båten i
rätt läge. Det ser betänkligt ut. Repen är ganska
medfarna. Nu svär kaptenen för fullt igen eftersom prästen
steg av i Agathonissi.
När vi kommit i land går jag till en resebyrå för
att dubbelkolla uppgiften om båt till Fourni från Karlovassi.
Resebyrån stängd för siesta. Går till turistbyrån.
De vet inte - tidtabellerna ändras - svårt - blåsigt
väder - fråga på resebyrån när de öppnar.
Jag går och tar en Heineken och återvänder till resebyrån
och frågar om båt från Karlovassi. Vet inte - den ska
gå imorgon men den är så liten att den nog blir inställd
i den här blåsten - fråga imorgon. När går
bussen till Karlovassi? Vet inte - titta på tidtabellen vid busshållplatsen.
Går till busshållplatsen. Där finns en tidtabell som
slutade gälla för tre veckor sedan. Går till turistbyrån.
Där har de en gällande busstidtabell. Jag går tillbaka
till Päivi och orerar som den värste sjökapten "Förbannade
strulgreker". Päivi säger: "Om man ska till en avkrok
i lågsäsong och det blåser kuling är det helt naturligt
att man får problem. Öluffning handlar ju om att ta dagen som
den kommer." Var får den kvinnan all sin visdom ifrån?
Vi bestämmer oss för att göra det bästa av situationen,
stanna två dagar i Pythagorion och försöka ta oss vidare
till Fourni på söndag. Vi fixar rum på hotell Acropoli
hos souvenirhandlaren på hamnpromenaden för 25€ .
Lördag 18/9 Pythagorion
Sitter och äter frukost i hamnen och ser dagstursbåtarna löpa
ut. Där utkristalliserar sig en gammal bekant, kapten Yiannis, som
har en båt med vilken man kan göra dagsutflykter. Han profilerar
sig i konkurrensen med andra liknande båtar genom att vara originell.
Förr inskränkte sig hans originalitet till att gå omkring
på hamnpromenaden iförd en sliten kaptensmössa tillsammans
med en get. Detta koncept har varit så framgångsrikt att det
kopierats. Nu går det omkring ett halvdussin figurer i helskägg
och mer eller mindre slitna kaptensutstyrslar på hamnpromenaden.
Kapten Yiannis själv har tvingats utveckla sin image och liknar alltmer
en förrymd styckmördare, självfallet i sliten kaptensmössa.
Ingen vet vad som hänt med geten. Man får nog frukta det värsta.
Vi går upp till ett kloster med utsikt över Pythagorion och
mot Turkiet. På kvällen går jag till resebyrån
och frågar om Flying Dolphin går imorgon bitti kl 8 till Fourni
som tidtabellen antyder. Vet inte - svårt - blåsigt - kom
ner till hamnen 07.30 så får vi se.
Söndag 19/9 Pythagorion
På morgonen 07.30 infinner vi oss i hamnen tillsammans med ett tiotal
presumtiva resenärer. Besättningen är ombord på dolphinen
och motorerna är igång. Kaptenen är beredd för avfärd.
Återstår bara ett klartecken från hamnpolisen som i
sista hand avgör om vädret tillåter avgång. Resebyråtjänstemannen
sitter nu i en kiosk i hamnen. Framför kiosken står alla presumtiva
resenärer. Inga biljetter får säljas innan hamnkaptenen
bestämt sig. Det börjar råda lynchstämning i kön.
Den nervöse resebyråtjänstemannen ringer flera samtal
för att få reda på den allsmäktiges beslut. Till
slut kommer det - ingen avfärd. Svordomar hörs på flera
språk. Ett antal upprört darrande pekfingrar pekar ut över
det som vi tycker spegelblanka havet. Inget hjälper och det är
bara att lomma tillbaka mot stan. Päivi och jag har överläggning.
Nu har vi dagar gått till att förgäves försöka
ta oss till Fourni. Nästa möjlighet är att ta bussen till
Samos stad och därifrån en båt som enligt tidtabellen
ska gå kl 18. Den båt vi måste senast ta från
Fourni går kl 05.00 på onsdag morgon. Beslutet är enhälligt.
Vi ger upp, vi stannar i Pythagorion.
Vi köper en bok om vandringar på Samos. Boken heter "Landscapes
of Samos". Vägledda av boken tar vi en buss till en liten stad
som heter Mytilini. Staden är grymt charmig med ett torg med tavernor
och caféer. Vi sätter oss på ett café. Där
sitter 30 gubbar med stresskulor och spelar kort. Efter ett tag går
vi enligt bokens instruktioner utmed grusvägar och stigar. Vi passerar
bördiga dalar, skogar, kloster, en antik försvarsmur och går
sista biten på livsfarliga stigar ner mot Pythagorion. Sträckan
är enligt boken 1,4 mil men det känns som 14.
På kvällen sitter vi på en bar där de spelar levande
grekisk musik.
Måndag 20/9 Pythagorio
Idag ligger vi hela dagen på stranden. Det händer absolut ingenting
men vi är nöjda ändå.
Tisdag 21/9 Pythagorio - Karlovassi - Samos stad - Pythagorio
Varje tisdag kl 8 går en buss från Pythagorion till Karlovassi
via ett antal bergsbyar. Den tar vi. Bland passagerarna finns några
tanter som ideligen gör korstecken. Dels när bussen passerar
kloster och kyrkor och dels när vägen är ovanligt läskig.
Några mindre gräl utbryter när chauffören inte stannar
exakt där passagerarna vill. Här och där passeras skogar
som förstörts av bränder. Enligt Rough Guide förstördes
20% av skogarna på Samos vid branden 2000. Enligt samma källa
har ungefär hälften av skogarna förstörts under de
senaste 20 åren. Det märkligaste vi ser är en man som
bygger en båt högt uppe i bergen så långt från
havet man kan tänka sig. En ättling till Noak kanske?
När vi kommer fram till Karlovassi börjar vi gå i riktning
mot hamnen. Det visar sig vara flera km utefter tungt trafikerade vägar.
Till slut kommer vi fram till en riktigt trevlig hamn där vi äter
frukost. Tar därefter bussen in till Karlovassis centrum (Karlovassi
är en stor stad). Där finns ett café fullt med studenter
från stadens universitet (data och matematik). Vi tar bussen till
Samos stad. Det är väldigt grönt och vackert. Vägen
går utmed havet. Vi går runt lite i Samos stad (ännu
större än Karlovassi). Slutligen buss till Pythagorion.
Idag har det varit mulet hela dagen. Första gången på
resan vi sett ett moln över huvud taget.
Onsdag 22/9 Pythagorio - Psili Amos - Paleokastro - Samos stad - Pythagorio
Vi tar en taxi till Psili Amos (bussen går bara under högsäsong).
Det är en fin sandstrand med hotell och parasoll. Där finns
på försommaren en sjö med flamingos. De har dock för
länge sedan försvunnit. Vi har vår vandringsbok i högsta
hugg och letar upp en grusväg som går upp i bergen. Det börjar
bli dags att avliva en gammal sanning, nämligen att naturen i Grekland
är vackrast på avstånd och att den på nära
håll liknar mest ett grustag. Enligt denna sanning ska alltså
den grekiska naturen helst avnjutas från ett strategiskt placerat
tavernabord. Denna gamla sanning gäller inte för Samos. Här
är det väldigt grönt men också fina vyer mot de turkiska
bergen. Slutligen har vi gått 5-6 km och kommer fram till byn Paleokastro.
Vi går igenom vindlande gränder och hittar efter ett tag ett
café med tre gubbar. Vi fortsätter att irra i gränderna
tills vi kommer till ett större torg med en taverna. Där äter
vi lunch och tittar på livet i byn, barnen kommer från skolan,
mammorna går och handlar, byfånen passerar också förbi.
Vi fortsätter vandringen mot Samos stad. Vi hittar efter ett tag
en bilfri väg. Idag är det hett. Inne i stan är det nästan
outhärdligt. Vi går förbi polisstationen där där
det sitter ett tiotal rökande poliser som tittar på TV. Jag
kan inte bärga min nyfikenhet utan kikar in för att se om de
tittar på en amerikansk polisserie. Det gör de inte. Det verkar
vara något mer romantiskt. Vi tar dagens första öl på
busstationen i Samos stad mycket nöjda med vår prestation.
9 km vandring i bergen i stekande hetta. Vi tar bussen tillbaka till Pythagorion.
Konduktören hutar åt några norska damer som skrattar
så högt att de stör chauffören. Konduktören
blev så upprörd att han glömde lämna tillbaka min
växel på 60 cent. Ska jag stämma den grekiska staten inför
EU-domstolen?
Väl framme i Pythagorion stöter vi ihop med trollhättekalimerorna
som har varit på Leros och Patmos sedan vi sågs senast.
Vi såg kapten Yiannis lägga till. Hans affärsidé
är att förutom att vara originell, bjuda sina passagerare på
så mycket öl och retsina de vill ha. Det är mycket.
Torsdag 23/9 Pythagorio
Sista dagen. Handlar och ligger på stranden.
Fredag 24/9 Pythagorio - Stockholm
Tar en taxi till flygplatsen och flyget hem
|
