Resebrev från Grekland 2004

© Text: Anette

Årets greklandsresa gick till Tilos

Årets greklandsresa gick till Tilos. Jag hade läst mycket om ön på Kalimera och det kändes som om det kunde vara något som passade bra.

Söndag 16 maj
Planet mot Rhodos lyfte som planerat från Arlanda 16.45. Ett alldeles nytt plan (3 veckor) med gott om plats för benen. När vi landade på Rhodos var det sent och ingen båt gick till Tilos. Övernattning på Rhodos. En öl på en taverna, sedan i säng och drömde om lugnet på Tilos.

Måndag 17 maj
Klockan ringde 6.30. Frukost på hotellet och sedan ner till hamnen för att ta Sea Star till Tilos 9.00. Det kändes onekligen skönt att lämna detta myller, som Rhodos är. Det blåste en del och sjösjukepillret gjorde nog nytta. Efter 1,5 tim la båten till i Tilos hamn, och lugnet lägrade sej över våra sönderstressade kroppar. I hamnen stod vår bil och väntade, så det var bara att slänga in bagaget och köra upp till Stefanikas Villas som ligger 2,5 km utanför själva Livadia. Visst är det ett förhållandevis lyxigt boende för att vara i Grekland, men inte tillnärmelsevis så dyrt som man kan tro. Tidigare har vi alltid bott i små rum med bara det allra nödvändigaste. Det kändes skönt att unna sej den här gången. Lägenheten låg fantastiskt vackert med utsikt över hela bukten och Livadia. Eftersom den asfalterade vägen åt det hållet tar slut där, var det också väldigt tyst och lugnt.

Vi gjorde oss lite hemmastadda och tog en kaffe på terrassen innan vi tog vår lilla Citroën C3 in till Livadia för att se oss omkring lite. Vi brukar vinka åt alla vi möter. Det brukar vara ett riktigt bra sätt att så småningom sedan börja prata med byborna. Så även den här gången. Vi vinkade åt en farbror på moped, och när vi sedan började leta efter någonstans att parkera bilen var han plötsligt bredvid oss och sa att vi kunde parkera precis där vi då var, och sedan promenera för att se själva byn. Sagt och gjort. Vi parkerade bilen vid Michalis Taverna. Det tar inte överdrivet lång tid att promenera runt i byn för att se vad den har att erbjuda. Vi åt lunch på Michalis och fick en pratstund med Vangelis som jobbar där. En otroligt trevlig prick med något att säga till alla. Vi strosade på den steniga stranden och åt en glass i hamnen. Handlade lite och åkte tillbaka till lägenheten. När vi öppnade kylskåpet var det fyllt med läsk, öl och vatten. Det var inget vi sedan fick betala för utan det ingick, precis som bilen gjorde. På kvällen åt vi på Omonoia. Ett vida omtalat café/snack bar. Vi insåg att det nog var där man skulle tillbringa eftermiddagarna med öl, ouzo eller frappe, inte äta middag. Trevlig var det i alla fall.

Tisdag 18 maj
Utflykt på ön. Åkte till Eristos som inte var något speciellt. En lång och fin, men tämligen smutsig strand. Hittade efter en stunds klättring två stränder skyddade från det mesta. Det finns ett kloster på Tilos som heter Ay Pandeleimon. Det ligger på den västra sidan där den asfalterade vägen tar slut. Det är mycket vackert och golven tål en extra titt. Där finns också en källa som man kan dricka ur, men det sägs att man blir gravid om man gör det… Åt lunch i Ag Andonis på väg tillbaka till Livadia. Ett mycket gott grillspett med kyckling. Vi åkte sedan vidare för att se den omtalade grotta där man funnit ben från dvärgelefanter. Det var tyvärr stängt, så vi fick aldrig se det. På väg tillbaka till Livadia åkte vi upp till Mikro Holio. En övergiven by med endast getter som invånare numera. Både spännande och vackert att klättra omkring bland ruinerna. Två byggnader var intakta och underhållna. Det var ett hus och kyrkan. Kyrkan hjälptes öborna åt att måla förra vintern. Under högsäsong har man disco och bar där uppe. Man tänder lampor i ruinerna, och det ska enligt befolkningen vara mycket läckert. Det går att köra bil hela vägen upp till Mikro Holio, men vi valde att ställa bilen vid soptippen nedanför och gå upp. Vägen är inte så bra. Sedan började kaffetarmen göra sej påmind, så vi styrde kosan hemåt. Middag hos Michalis. Vangelis var i toppform. Vi dansade grekiska danser och hade det allmänt trevligt. Ett smart drag är att välja något av det som erbjuds för dagen på tavernorna. Då får man som regel bra och vällagad mat.

Onsdag 19 maj
Det blåste mycket när vi vaknade, så vi trodde att det skulle vara bättre på Eristos, och det var det. Vi klättrade till den minsta av de två stränder vi sett på andra sidan klipporna till vänster om själva Eristos stranden. Vi hade några härliga timmar i solen innan vi åkte vidare för att avverka den sista asfalterade vägsträckan på ön som vi ännu inte utforskat. För att komma till den måste man åka upp mot Mikro Holio, köra förbi soptippen och upp på den SMALA asfalterade vägen som går utmed bergväggen. Den är inte lång, men det känns som om den är det när man sitter och håller tummarna för att slippa få möte. Efter några 100 meter kommer man fram till en alldeles ny väg som slingrar sej över södra delen av ön. Den slutar vid en återvinningsanläggning som nyligen byggts med bidrag från EU. Vyerna på den här vägsträckan är otroligt vackra och dramatiska. Det finns en hel del höga berg på Tilos. Det är också från den här vägsträckan som många av vandringslederna utgår. Så gott som varje led slutar vid en strand. Tillbaka till stan för att ta eftermiddagsölen på Omonoia. Vi parkerade i hamnen och satte oss i solen med varsin Amstel. Vi träffade tre "kalimeror" när vi satt där. Igge, Monica och Filip kom gående i sina fina gula kalimera-tröjor. En given anledning till att ta kontakt, så det gjorde vi. Vi satt och pratade ganska länge. Hem för dusch och drink innan vi styrde kosan till en taverna bredvid Sofias Studios. Den ligger i första kurvan utmed gatan ut ur Livadia. Vi fick välja varsin härlig fisk som låg i en blå plastpåse tillsammans med ett par humrar som fortfarande förtvivlat viftade med benen. Vi började med en bläckfisksallad, som jag varmt kan rekommendera, ruskigt gott. Kvällen avslutades som vanligt hos Vangelis. Vangelis berättade att det var flera av gästerna på tavernan som åt där varje kväll hela semestern! Konstigt, tänk vad mycket de missar!

Torsdag 20 maj
Bestämde oss för lite äventyr och skulle vandra till Ag Sergios. Först gick vi fel för att vi följde skyltarna! Fick gå tillbaka en bit och hittade den stig vi egentligen borde ha tagit från början. Vandringslederna är markerade med färg eller stenrösen, så det gäller att hålla ögonen öppna. Det visade sej att det var alldeles för tufft för oss. Om vi hade startat tidigare på morgonen och haft riktiga vandringskängor hade det nog gått, men vi vågade inte utan vände om igen. På tillbakavägen rullade stenarna under mina fötter undan, och jag skrapade både knän och händer. Inte så farligt, men tillräckligt för att vara betydligt försiktigare vid vandringar framöver. Vi tog bilen till Plaka istället. En strand på norra delen av ön Det började bli riktigt varmt nu, så det var skönt att få bada. Det var enligt uppgift ca 19-20 grader i vattnet. Härligt uppfriskande! På vägen hem stannade vi som vanligt till på Omonoia för eftermiddagsölen. Träffade "kalimerorna" och pratade med dem en stund. Middagen intogs hos Sofia utmed stranden i Livadia. Riktigt bra mat!

Fredag 21 maj
Efter att ha misslyckats med vandringen på torsdagen bestämde vi oss för at lyckas med en annan led. Gick hemifrån norrut mot Despoti Nero. En ganska behaglig åsnestig slingrade sej runt berget och vi traskade på i relativt snabbt tempo. Utsikten var av och till så vacker att man tappade andan. Det tog oss ca 1,5 tim att ta oss fram till de tre stränder som ligger där. Det var en lagom jobbig vandring, men nedstigningen från berget mot havet var ganska jobbig. Den kalla ölen och det svala doppet var en härlig belöning. När vi skulle hem gick vi upp mot berget en annan väg. Den ledde till den övergivna byn Gera. När vi kom hem slängde vi bara in ryggsäckarna och tog bilen till Omonoia. Satt där och mös några timmar innan vi åkte hem och gjorde oss i ordning för att äta middag hos Michalis. Det blev lite sent, och vi blev bjudna på en hel del ouzo…

Lördag 22 maj
Sista dagen på denna underbara ö, och det var njutning som gällde. Tog bilen bort till Eristos och klättrade till "vår" lilla strand. Det var intensivsolning som gällde för att få så mycket färg på kroppen som möjligt innan det var dags att åka hem. En härlig dag! Som vanligt hamnade vi på Omonoia på väg hem på eftermiddagen. Vi hade under veckan haft väldigt roligt åt en grek som satt där varje dag, och enligt uppgift från olika håll fick i sej 15-25 Amstel per dag!! Och nog gick det ner en hel del flaskor. När vi drack en drack han fyra. Just den här dagen fick Michalis (ägaren) den ljusa idén att byta ut ölflaskan mot en med vatten i. Han visade oss tydligt vad han tänkte göra, och reaktionen lät inte vänta på sej när det felaktiga innehållet upptäcktes. Allmän munterhet och många skratt runt borden. På ön finns även en döv fiskare/herde, Athanassios. Han kom också till Omonoia den här eftermiddagen, och började efter en stund att prata med oss. Han använde inte det internationella teckenspråket, utan hade ett eget som han pratade med allt och alla med. Det är verkligen fascinerande hur lätt det är att kommunicera med någon genom att använda hela kroppen. Vi hade otroligt kul, och Athanassios tyckte absolut att vi skulle ses på kvällen. Vi berättade att vi skulle äta på Faros, och han skulle komma dit vid 21-tiden. Hem och fräschade till oss innan det var dags att gå ner till Faros för middag. När vi kom ner fanns det bara ett bord ledigt. Bredvid oss satt våra grannar Gunder och Marianne, som snabbt frågade om vi ville äta middag tillsammans med dom. Vi bytte bord och hade jättetrevligt. Athanassios kom exakt kl 21 som han sagt, och höll oss sällskap. Mycket mat, mycket vin och mycket prat blev det. När klockan var strax efter 24 kom även Vangelis för att göra oss sällskap. Han fyllde år så alla på tavernan sjöng för honom. Vi rensade bordsdekorationerna för att kunna ge honom en blomma. Vi blev sittande på tavernan till klockan var nästan 02.30. Först trodde jag att ägaren var sur för att vi aldrig gick hem, men när han kom ut med hela ouzoflaskan och fyllde på våra glas, förstod jag att så inte var fallet. En perfekt sista kväll med våra nyvunna vänner. Adresser utbyttes och det var dags att gå hem och packa.

Söndag 23 maj
Klockan ringde 7.00. Trötta, och med ett lätt tryck över vänstra ögonbrynet, packade vi ner det sista och tog bilen ner till hamnen. Båten skulle lämna ön kl 9.00. Athanassios kom ner till hamnen för att vinka av oss. Det kändes sorgset att lämna Tilos. Jag undrar alltid varför jag åker hem… När vi la ut från hamnen och styrde kosan ut mot öppet hav tittade vi upp mot vår lägenhet, och där stod Gunder och Marianne med något vitt i handen och vinkade. De skulle stanna ytterligare en vecka på denna underbara ö. Det var inte utan att vi var en aning avundsjuk på dem. Vi kom till Rhodos efter ca 1,20 tim. Lämnade packningen på ett hotell och gav oss iväg mot gamla stan. På vägen dit gick vi förbi McDonalds (!!) och kunde faktiskt inte låta bli att ta varsin cheeseburgare i handen när vi promenerade vidare. Konstigt att äta på McDonalds i Grekland. Kontrasterna blev stora, och det kändes konstigt att vara i detta myller efter lugnet på Tilos. Massor med försäljare och inkastare överallt. Vi lyckades ändå hitta en relativt lugn gränd där vi tog varsin kopp kaffe, och senare även varsin pita gyros. Satt där ganska länge och försökte smälta alla intryck. Jag tycker inte om när man är tvungen att gå långa omvägar för att slippa bli inkastad på olika restauranger, och vi var rörande överens om att man inte behöver åka till Rhodos. Tillbringade eftermiddagen med en bok och ibland lite sömn sittande mot väggen utanför hotellet. Vi åt middag tillsammans med "kalimerorna" innan det var dags att åka ut till flygplatsen. Allt flöt på bra och det verkade som om planet skulle starta i tid. Men inte då. Som vanligt (enligt säker källa) strulade det med lastningspersonalen, så vi blev en timme försenade hem. Vi sov hela vägen hem utom när vi höll oss vakna för att få äta mat och dricka en kopp kaffe. Tog en taxi från Arlanda och stupade i säng kl 4 på morgonen.

Sammanfattning
Om man njuter av lugn och ro, tycker om att vandra och att umgås med lokalbefolkningen när man är i Grekland är Tilos perfekt. Den här resan var total avkoppling och härligt befriad från exploatering. Dessutom hade vi för en gångs skull ett boende som var något utöver det vanliga. Tyvärr är många av stränderna på västra sidan smutsiga av olja. Det var faktiskt något man inte ville prata om där, men så var det. Inte så mycket att man inte kunde ligga på dem, men tillräckligt mycket för att förstöra badlakan o dyl som kom i kontakt med oljan. Det var väldigt lätt att få kontakt med lokalbefolkningen. Alla ville prata och var otroligt vänliga, så ta chansen att lära lite mer grekiska. Jag avundas er alla som har Tilos kvar på listan över öar att besöka i Grekland. Själv har jag redan börjat fundera över vilken ö jag ska åka till nästa år.

/Anette

Tilos på Kalimera »
Fler resebrev från 2004 »

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera