Naxos juni 2005
Så var vi då tillbaks på Naxos igen. Efter många
års resande till Grekland har nog Naxos ändå blivit vår
favorit. Här finns så mycket att se och upptäcka, så
många byar kvar att utforska, och så den goda maten och de
fina stränderna förstås.
Vi bodde i Agia Anna eftersom vi trivts bra där tidigare. Där
har man ju nära till stranden och bara en kort promenads väg
till den milslånga stranden Maragas-Plaka.
De dagar vi var till stranden åt vi oftast lunch på rummet
bestående av färskt bröd, fetaost, tomat, gurka, taramosalata
eller tsatziki, ibland ostpaj. En dag åt vi lunch på tavernan
Paradiso i Maragas. Det sprang några ödlor på golvet
och en kom fram till vårt bord. På skoj slängde vi ned
en liten bit ostpaj och gissa om den tyckte det var gott! Den satt kvar
länge och åt upp hela biten.
Tre dagar hyrde vi bil:
Dag 1 åkte vi genom Naxos stad och vidare till nunneklostret St.
Johannes Chrisostomos från 1600-talet. Tyvärr var det stängt
men utsikten var fantastisk. Lite nedanför i en grotta uppe i berget
ligger det lilla kapellet Theologaki, dit vi gick in en stund. Väldigt
litet men ändå fyllt med ikoner och helgonbilder.
|
Inne i kapellet Theologaki.
|
Sedan åkte vi söderut längs stranden och stannade slutligen
vid Mikra Vigla för att bada. Ostpajer, inköpta på vägen,
och dricka smakade gott på stranden.
Dag 2 gjorde vi en tur i centrala Naxos.
Först begav vi oss till det venetianska tornet Belonia. Det är
låst men man kan titta in genom fönstren och se hur ett italienskt
adelshem såg ut en gång, det är fullt möblerat med
tidstypiska möbler. Här finns också en underbar trädgård
med cypresser, oleander, granatäpplen bougenvilla, bananer, pelargoner
etc.
|
Bananplanta med blomknopp.
|
Vi fortsatte sedan till Chalki där vi bara gjorde ett kort stopp
eftersom vi varit där tidigare. Där kan man besöka Valindas
kitronbränneri, som är öns äldsta. Kitron tillverkas
ju inte av citroner som många tror utan av bladen till en alldeles
speciell citrusfrukt som är gul, rund och större än en
grapefrukt.
En bit utanför Chalki ställde vi bilen vid vägen och gick
in på en liten stig för att titta på den lilla bysantinska
kyrkan Panaghia Dhamiotisa, som låg ute på en äng nära
en gammal olivlund. Naxos är fullt med bysantinska kyrkor från
600-talet och framåt. De kan ibland vara svåra att hitta men
är väl värda att leta efter, även om de tyvärr
nästan alltid är låsta.
Vi fortsatte mot Moni och strax innan byn stannade vi till vid Panaghia
Dhrosiani från 600-talet. Den hör till de äldsta kyrkorna
i hela Grekland. Här hade vi tur eftersom den var öppen, det
satt en liten tant vid ingången. Fantastiska fresker och målningar.
Vidare till bergsbyn Moni där vi gjorde ett längre stopp för
att inta vår lunch. Vi började med en promenad runt i byn.
Vid ett hus bjöd en tant in oss för att visa sin vävstol
och allt hon vävt. Hon visade mycket fint handarbete och ville ju
naturligtvis gärna sälja något, men vi nöjde oss
med att titta. Efter att ha vandrat runt i byn en stund fann vi en taverna
där vi slog oss ned. Nu smakade det gott med en grekisk sallad, tsatziki,
bröd, färskpressad juice resp. öl. Utsikten var vidunderlig!
Mätta och belåtna styrde vi vidare mot Flerio eftersom vi
ville se den berömda kourosen. Vi såg de stora marmorbrotten
uppe i bergen där många i Moni arbetar. Vi passerade Kindharos
och var snart framme i Flerio. Efter att ha gått genom en grönskande,
men något vildvuxen trädgård stod vi då framför
kouros av Melanes, en ofullbordad ynglingstaty från 700-talet f.Kr.
Vi hade läst att den skulle vara 6.40 meter lång, men det var
nog lite i överkant. Vi såg en skylt med "Kouros of Potamia"
och efter ca. 15 minuters promenad upp i bergen nådde ni ett gammalt
stenbrott. Här låg ytterligare en kouros, inte lika känd,
men lika stor och väl så fin. Härifrån hade man
även en fantastisk utsikt över bergen.
Nu satte vi kurs mot Naxos stad. Vi passerade bergsbyarna Mili och Kournochori,
den sistnämnda klättrar på bergskammen till vänster
om vägen.
|