Resebrev från Grekland 2005

 

© Text & Bild: Ann-Kristin Crüsell

Naxos juni 2005

Så var vi då tillbaks på Naxos igen. Efter många års resande till Grekland har nog Naxos ändå blivit vår favorit. Här finns så mycket att se och upptäcka, så många byar kvar att utforska, och så den goda maten och de fina stränderna förstås.

Vi bodde i Agia Anna eftersom vi trivts bra där tidigare. Där har man ju nära till stranden och bara en kort promenads väg till den milslånga stranden Maragas-Plaka.

Agia Anna.



Kvällssol i Agia Anna.

De dagar vi var till stranden åt vi oftast lunch på rummet bestående av färskt bröd, fetaost, tomat, gurka, taramosalata eller tsatziki, ibland ostpaj. En dag åt vi lunch på tavernan Paradiso i Maragas. Det sprang några ödlor på golvet och en kom fram till vårt bord. På skoj slängde vi ned en liten bit ostpaj och gissa om den tyckte det var gott! Den satt kvar länge och åt upp hela biten.

Tre dagar hyrde vi bil:
Dag 1 åkte vi genom Naxos stad och vidare till nunneklostret St. Johannes Chrisostomos från 1600-talet. Tyvärr var det stängt men utsikten var fantastisk. Lite nedanför i en grotta uppe i berget ligger det lilla kapellet Theologaki, dit vi gick in en stund. Väldigt litet men ändå fyllt med ikoner och helgonbilder.

Utsikt från klostret.



Inne i kapellet Theologaki.

Sedan åkte vi söderut längs stranden och stannade slutligen vid Mikra Vigla för att bada. Ostpajer, inköpta på vägen, och dricka smakade gott på stranden.

Dag 2 gjorde vi en tur i centrala Naxos.
Först begav vi oss till det venetianska tornet Belonia. Det är låst men man kan titta in genom fönstren och se hur ett italienskt adelshem såg ut en gång, det är fullt möblerat med tidstypiska möbler. Här finns också en underbar trädgård med cypresser, oleander, granatäpplen bougenvilla, bananer, pelargoner etc.

Bananplanta med blomknopp.

Vi fortsatte sedan till Chalki där vi bara gjorde ett kort stopp eftersom vi varit där tidigare. Där kan man besöka Valindas kitronbränneri, som är öns äldsta. Kitron tillverkas ju inte av citroner som många tror utan av bladen till en alldeles speciell citrusfrukt som är gul, rund och större än en grapefrukt.

En bit utanför Chalki ställde vi bilen vid vägen och gick in på en liten stig för att titta på den lilla bysantinska kyrkan Panaghia Dhamiotisa, som låg ute på en äng nära en gammal olivlund. Naxos är fullt med bysantinska kyrkor från 600-talet och framåt. De kan ibland vara svåra att hitta men är väl värda att leta efter, även om de tyvärr nästan alltid är låsta.

Panaghia Dhamiotisa.

Vi fortsatte mot Moni och strax innan byn stannade vi till vid Panaghia Dhrosiani från 600-talet. Den hör till de äldsta kyrkorna i hela Grekland. Här hade vi tur eftersom den var öppen, det satt en liten tant vid ingången. Fantastiska fresker och målningar.

Vidare till bergsbyn Moni där vi gjorde ett längre stopp för att inta vår lunch. Vi började med en promenad runt i byn. Vid ett hus bjöd en tant in oss för att visa sin vävstol och allt hon vävt. Hon visade mycket fint handarbete och ville ju naturligtvis gärna sälja något, men vi nöjde oss med att titta. Efter att ha vandrat runt i byn en stund fann vi en taverna där vi slog oss ned. Nu smakade det gott med en grekisk sallad, tsatziki, bröd, färskpressad juice resp. öl. Utsikten var vidunderlig!

Mätta och belåtna styrde vi vidare mot Flerio eftersom vi ville se den berömda kourosen. Vi såg de stora marmorbrotten uppe i bergen där många i Moni arbetar. Vi passerade Kindharos och var snart framme i Flerio. Efter att ha gått genom en grönskande, men något vildvuxen trädgård stod vi då framför kouros av Melanes, en ofullbordad ynglingstaty från 700-talet f.Kr. Vi hade läst att den skulle vara 6.40 meter lång, men det var nog lite i överkant. Vi såg en skylt med "Kouros of Potamia" och efter ca. 15 minuters promenad upp i bergen nådde ni ett gammalt stenbrott. Här låg ytterligare en kouros, inte lika känd, men lika stor och väl så fin. Härifrån hade man även en fantastisk utsikt över bergen.

Kouros av Melanes.

Nu satte vi kurs mot Naxos stad. Vi passerade bergsbyarna Mili och Kournochori, den sistnämnda klättrar på bergskammen till vänster om vägen.

 


Dag 3 hade vi bestämt oss för att ta en tur norrut efter västkusten. Vi åkte genom Engaresdalen som är så bördig och grönskande, full av fruktträd med apelsiner, citroner, aprikoser etc. Det är så vackert och man får nästan intrycket av att en mörk, intensivt grön matta är utlagd där i dalen. Vi passerade Ghalini och Egares och en stor damm, full av fåglar, antagligen för bevattning.
Första stoppet blev Faneromenisklostret, som är ett munkkloster från 1400-talet. Det var öppet och där fanns en mycket vacker kyrka med fina målningar. Det är något speciellt med klostergårdar, så svalt och rofyllt, och alltid fågelkvitter.

Faneromenisklostret.

Vi fortsatte till Abramviken där vi gjorde ett längre stop för att bada. Här finns en taverna, men vi hade egen lunch med. Stranden är fin, sand och klappersten, och vill man ha skugga så växer det tamarisker utefter stranden. Vi var nästan ensamma där.

Efter några sköna timmar på stranden fortsatte vi norrut till Aghia-tornet. Vi följde stigen ned till ruinerna av Aghiaklostret från 1500-1600-talet som ligger nedanför. Det är en märklig plats, skuggig och rofylld med plataner mitt i skogen. Man hör hela tiden vattnet som porlar i källan och trollsländor flyger i luften. Klostrets celler finns kvar samt kyrkan och ett litet kapell. Några män var där och höll på att renovera.

Här vände vi för att köra tillbaka. På vägen stannade vi till på Jack Pot i hamnen för att köpa varsin gyros, de är ju så goda!

Annars tillbringade vi dagarna som man brukar när man är Grekland; frukost på balkongen, bad, lunch, siesta, något gott på tavernan på kvällen. Vi gick runt i gränderna inne i stan, det tröttnar man ju aldrig på. En kväll var vi till venetianska museet på "Sunset concert" med lokala musiker och dansare. Man satt utomhus uppe i borgen med utsikt över havet och Portaran. Det var en minnesrik kväll!

Sunset concert.

Avslutningsvis vill jag berätta om när vi en eftermiddag kom till hotellet. Vi brukade inte höra cikadorna speciellt mycket vid hotellet, men nu lät de högre och starkare än någonsin. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att ljudet kom från en liten svart, elektrisk låda som ställts på bordet utanför receptionen!

"Elektrisk cikada".

Det här var lite om våra upplevelser på Naxos den här sommaren. I slutändan är det ändå sinnesintryck som lukter och möten med människor som etsar sig fast djupast. Att få sitta vid stranden och höra vågorna och bara VARA!

Ann-Kristin

 


Naxos på Kalimera »
Fler resebrev från 2005 »




Hem | Forum | Boka hotell | Boka resa | E-guider | Facebook | Picturesfromgreece | Kalispera | English Kalimera in English.

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera