Resebrev från Grekland 2005

 

© Text & Bild: Gilla Ljungberg och Bert Lundström

Kos 27/5 - 10/6 2005

Fredag den 27 maj.
Vi fick dela buss från flygplatsen med 40 resenärer, som skulle till Kalymnos. Kvar på bussen var sen bara några få som skulle till Kos stad. Den stannade vid Delfinfontänen vid hamnen. Vi skulle till hotell Astron, som ligger bara en bit därifrån. Rummet var precis så litet och enkelt som vi hade väntat oss men rent och fint. Vi hade beställt rum mot gården, för att undvika väsen från trafiken på gatan. Det var nån som sa, att det var ju synd, för då missade vi soluppgången. Man skulle ju se ut över hamnen. Vi hade ju varit där förra gången och sett oss för på hotellet. Det gjorde oss ingenting alls, för det fanns en mycket vacker trädgård på baksidan med pool, bubbelpool och barservering.

Jag packade upp och hängde in våra kläder medan Bert njöt av utsikten från balkongen. Den låg alldeles ovanför trädgården och poolen. När jag var färdig tvingade jag ut honom för det blev så varmt vid uppackningen. Jag behövde lite frisk luft. Vi gick runt hörnet upp på Kanari Street. Där pratade vi ett tag med en kille, som ville ha in oss på Fashion Club, men jag sa som det var, att vi ville kolla ljudnivån. Det var rätt tyst då efter klockan 12. Han berättade att själva klubben låg inomhus och att det var extra ljuddämpat där. Den låg med baksidan mot Astrons trädgård. Vi hade i alla fall inga ljudproblem därifrån på hela tiden.
Så gick vi tillbaka till hotellet och köpte en flaska vatten i baren. Den kunde vi sätta in i kylskåpet, som vi till vår förtjusning hittade på rummet. Vi kom snabbt i säng.

Lördag den 28 maj.
Vi vaknade rätt sent för att vara vi två. Gick ner till frukosten i matsalen och började plocka i buffén. På hotellet serverades det en alldeles utmärkt frukostbuffé. Den bestod av kaffe eller te eller flingor med mjölk. Vid nästa bord fanns det en varmrätt olika dag för dag. Det var antingen stekt ägg med prinskorvar, eller äggröra med prinskorvar, eller stekt svamp med bacon. Sen fick man välja bland flera brödsorter. Vi föredrog en mörk brödsort. Vid på-läggsbordet fanns det tre olika sorters köttpålägg och ost. Så fanns det tomater, gurka, två sorters oliver och fetaost samt kokta ägg. Jag brukade avsluta måltiden med en svalkande grekisk yoghurt med inlagd blandad frukt. Man kunde också ta inlagd aprikos, eller honung. Det fanns också marmelad och en sorts kaka. Det gick ju inte att äta av allt. För min del blev det mindre gång för gång, eftersom vi åt så mycket god mat ute på stan också. Man kunde inte undvika att gå upp i vikt ändå. När vi kom upp från frukosten visade termometern 23 gr, sen skrev jag ett tag och då visade den 24 gr. Det var lätta moln och sol klockan ½11, 25 gr.

Vid lunchdags träffade vi Osman. Han har varit gift med min systerdotter Maria. Vi fick kontakt med honom genom den italienska killen på vårt pastaställe. Osman brukade vara hos en kompis, Hassán, som hade en bar, Global Café, runt hörnet. Det var rena innestället kom vi underfund med. Mängder av grekiska ungdomar frekventerade stället. Vi gick dit och Hassán ringde till Osman och han kom dit rätt snabbt. Vi drack varsina två öl och Osman åt frukost. Vi behövde bara betala två öl, resten var on the house. Vi satt ett bra tag och pratade med Osman.

När vi hade pratat färdigt med honom gick vi upp genom Gamla Stan mittemot gamla Chiao, fick vi syn på ägaren till butiken mittemot. Han hälsade oss välkomna tillbaka. Så såg vi Nevin som jobbade i en juvelerareaffär. Vid ett av ställena, Kontoyno Café, där vår kompis Lakis hade jobbat tidigare, hälsade vi på ägaren. Där var det helt och hållet omgjort. Resultatet var jättefint. Grekerna är fantastiska på det sättet att de känner igen folk fastän det har gått lång tid sedan man träffats.

Sen gick vi till "vårt gyrosställe" och åt varsin gyrospita och drack varsin Mythos. Vi tittade på Mummys Cooking, eller Eudokía som "Mummy" heter, där vi hade ätit vår lunch förra gången vi var på Kos. Vi hade ju upptäckt stället allra sista dagen då. Vi kom ihåg att deras mat var mycket god.

Vi duschade och bytte om. Vi hade bestämt oss för att gå till Plaza hos Abraham vid stranden och äta, så vi gick dit. När vi var åtminstone 50 meter ifrån Plaza stod Abraham utanför och rökte. Han fick syn på oss på långt håll och sträckte ut båda armarna. Han blev så glad att se oss igen och bjöd ögonblickligen oss att hälsa på Selma hans fru och berättade att han bara för några dagar sen hade tänkt på oss. Det var ändå 2½ år sedan vi var här sist, så han tyckte att det nästan var kusligt. Sen skulle han berätta att han hade fått en son för en månad sen och då sa vi, att det visste vi om. Jag hade ju läst på norska Kristins hemsida om Kos. Där var det en som nyligen hade varit på Kos som berättade för Kristin att Selma och Abraham hade fått en son. Då blev han allt lite paff. Vi blev bjudna på varsin drink som välkomst till Plaza. Abraham hade fått en ny servitör på Plaza, som hette Manolis, eller Manolo, som Abraham kallade honom ibland. Vi satt och pratade med Abraham både länge och väl. Vi talade allmänt om den minskande turismen på Kos och i Grekland. Sen beställde vi lever med bacon och kokt potatis och bröd. Vi drack enbart vatten till maten.

Abraham med dotter Denis på Plaza.

Söndag den 29 maj.
24 gr, lätta moln på morgonen. Vi gick ut till Gamla stan på förmiddagen. Gick upp genom gatorna till Kontoyno Café och beställde öl resp. café frappé. Jag fotograferade Minas och Stavros där och interiören som var ombyggd sen sist. Sen gick vi hemåt igen för att gå till Plaza och bada. Bytte om och gick sen över Kanari Street. Köpte glass på ett ställe. Butikerna var stängda för att det var söndag, men basarerna var öppna. De verkade ha bättre grejor än tidigare. Riktigt justa kläder i läckra färger och modeller.

Så kom vi ner till Plaza. Vi lade oss att sola. Det blev så varmt att man var tvungen att svalka av sig. Vi hoppade i vattnet. Först kändes det kallt, men bara efter en stund var det jätteskönt. Vi simmade fram och tillbaka utefter stranden. Det blir djupt rätt snabbt, så man bör ju inte simma rakt ut. Vi torkade ett tag och gick upp och beställde en grekisk sallad och en moussaka, men det visade sig att det var elavbrott, så vi fick pasta med havets frukter i stället. Moussakan ska ju värmas i ugnen. Vi drack vatten till maten. Smakade gott. Solade ett tag till och badade. Det var oerhört varmt i sanden och svårt att gå ner och upp i vattnet. Så på hemvägen köpte vi varsitt par badskor.

Väl hemkomna och nyduschade gick vi ut och tittade på Mummys Cooking, men de hade stängt på söndagarna. Då gick vi ett varv runt kvarteret och kom tillbaka och på andra sidan gatan låg det ett litet ställe, som hette Something Else eller To Káti Allo på grekiska. Där satt det några greker så vi gick in där. Vi beställde varsin mixed grill och en flaska Macedonica vitt vin.
Sen gick vi hem och tog en drink på hotellets bar. Det blev lite störigt i korridoren på natten och så var det mycket varmt, så det blev si och så med sömnen för min del.

 

 

Måndag den 30 maj.
Vi gick ut till vårt gamla hotell Kos Apartments. Det var många förändringar på vägen dit. Jag pratade med två i receptionen, en tjej och en kille. Vi berättade att vi hade bott där för några år sedan och att de brukade skicka julkort till oss varje år. Det var vi ju mycket glada för, men vi har ju en ny adress, så de fick den. Vi får väl se om det kommer fler julkort från dem. Sen tittade vi lite på hotell International, som Apollo också har.

Sen gick vi in mot stan och köpte Aftonbladet på vägen hos en farbror som inte förstod engelska alls. Vi tog till vänster över en park ovanför det nyrenoverade och ombyggda hotellet vi hade tittat på förr. Där satte vi oss och drack vatten och läste lite i tidningen. Sen fortsatte vi in mot centrum och gick till Osmans kompis där vi beställde varsin toast och varsin öl. När vi just var på väg att betala och gå, dök det plötsligt upp varsin öl till "On the house". Tjusigt, Hassán bad oss ta med något hem till Maria. Vi fick ju förklara att vi inte bodde i Stockholm utan i en annan stad långt från varandra. No hard feelings. Han fick skicka det med Allan hennes ena son, när han skulle komma ner.

Sen gick vi hemåt, men tog en liten omväg om Mummys Cooking, som hade varit stängt på söndagen. Jo, de hade öppet även på kvällen. När vi kom hem igen gick vi ner till poolen och solade och badade. Så gick vi upp, duschade, klädde oss och satt på balkongen med varsin Bloody Mary. Då hade det blivit lite svalare 26 gr och himlen var lite disig. Tidigare var det till och med 28o varmt inne i rummet.

Så blev det dags för Mummys Cooking. Vi gick dit och fick ett bord. Sonen i huset tog hand om oss. Han satte sig på huk vid vårt bord och började fråga oss om vi tyckte om garlic (vitlök). Olja? Gillar ni fisk eller kött? Jag var för tillfället sugen på kött och Bert på fisk. Ilias (vi fick reda på det senare) fick oss att bestämma oss för kött för de mezedes han hade i åtanke gick ut på att passa till kött. Vin? Bert ville ha ett fint märke, men Ilias rekommenderade husets vin. Vi fick avsmaka det och det var ett lätt syrligt och läskande vin, så det tog vi. Först kom det in en rätt; potatis och aubergine täckt med zaziki. Det var fantastiskt gott. Sen fick vi fylld paprika, lite syrlig med fetaost inuti. Suveränt gott. Så kom det in moussaka och en köttgryta på en gång. Allt bara smälte i munnen. Vi tog god tid på oss och när det var dags att betala fick vi en ouzo med notan. Sen pratade vi lite mer med Ilias och då bjöd han på varsin rakí också. Ilias liknade en kompis Klas här hemma, så när Bert skulle berätta om Ilias, sa han Klas i stället.

Ilias på Mummys Cooking.

Innan vi gick pratade vi med några tjejer, som satt bakom min rygg. Ett par var svenska och någon var norska. Vi pratade bl. a. om Abraham. Jag skulle ta kort på dem, men det lyckades inte. Trodde jag! Jag hade nämligen (miss)lyckats att ställa in kameran på så sätt att jag fick ut två videosnuttar i stället. Kameran är rätt så ny, så jag hade inte provat alla möjligheter med den.

Sen gick vi hem. Jag skrev lite och sen var det dags för sängen klockan 10 över 10. Jag läste lite och sen slocknade jag. På natten vaknade jag av ett förfärligt liv. Det var någon som, bankade i väggarna, för att få tyst på nån som störde. Sen hade jag svårt att somna om, för det började åska. Åskan närmade sig Kos och blev värre och värre och sen började det spöregna. Bert vaknade också så småningom. Jag läste ett tag och somnade sen. Bert hade vaknat vid 5-tiden igen och sa att det åskade och regnade alldeles förfärligt då.
Tisdag den 31 maj.

Vi gick ut och gick Amerikis Street till Canari Street. Vårt gamla hotell Manolis Paritsa var ju stängt, så vi gick in på Dimitris Paritsa, som Apollo har. Minsann var inte Manolis där. Visst kände han igen oss och önskade välkomna tillbaka. Vi bodde på Manolis Paritsa 1992 och 1993.

Så fortsatte vi bort till Imperial, där Berts dotter bodde en gång med sin man. Även våra vänner Gittan och Jan brukar bo där. Det såg mycket snyggt ut numera med pool och allting. Vi gick in i receptionen och frågade hur mycket det kostade per natt. Damen där svarade att under lågsäsong kostade det 30 €/2 personer per rum. Det blev +5 - +18€ för lägenhet. Hon visade oss bufféfrukosten och berättade vad det inkluderade. Jag fick deras mejladress imperial@hol.gr.

Sen sa hon att vi skulle gå ut till poolbaren, så skulle de bjuda på något att dricka. Det var hennes son, som stod där. Han hette Mihalis. Vi beställde varsin apelsinjuice. Där satt en knäpp tysk vid sidan om mig. Han sa att han var född -52 och hade tydligen samma musiksmak, som Bosse, min ene son, hade i ungdomen bl a Deep Purple och Pink Floyd (The Wall). Bosse gillar dem kanske ännu. Plötsligt stod det två shots framför oss och tysken. Det var han som bjöd. Så ville Bert bjuda tillbaka. Han beställde likadant, men fick inte betala. Det var on the house.

Bert och Joseph i svart tröja och hans medhjälpare.

Sen promenerade vi vidare. Så gick vi ner mot havet. Utanför en krog stod det en kille och ropade på oss. Han sa att han kände igen oss för vi hade varit där med Osman och Nora för några år sedan och han visste vilket hotell vi bodde på då. Han kom dessutom ihåg vid vilket bord vi satt och vad vi hade ätit. Då blev vi ju tvungna att beställa varsin öl Mythos där. Så småningom beställde vi en moussaka att dela på. Vi fick garlic bread också. Krogen hette Old River och låg på Filinou Street och Zoouroudi Street. Killen hette Dalkiz, Joseph. Han snackade och gick an med alla han såg. Det kom flera in på krogen och han verkade känna alla. Sen fick vi varsin ouzo on the house med notan.

Vi gick ner till poolen, där vi var helt ensamma. Det var sol genom rätt tjocka skyar, men varmt.

På kvällen gick vi upp till Avantage, en klädbutik för killar och jag frågade ägaren om han var gift med en svenska. Jo, det var han. Hon hette Birgitta, men var inte där mer för den här dagen. Jag sa att jag skulle hälsa från Maria, min systerdotter. Han bad oss komma tillbaka efter kl 11 på dagen, när Birgitta började jobba. Sen drog vi oss ner till Bouboulinas, där "våra" småkrogar ligger.
Först hade vi tänkt oss Something Else, men där satt det inte nån alls, så vi gick till Mummys Cooking igen. Vi beställde en Grekisk sallad och grillad fisk. Ilias visste inte vad det var för sorts fisk, men den var väldigt god. Den serverades med pommes frites, en kålsallad och en sås av olja och citron. Vi drack husets vita vin till maten. Sen var vi så mätta att vi inte orkade annat än att gå hem och knyta oss.

 

Onsdag den 1 juni.
23 gr. På förmiddagen gick vi upp i stan och tittade i några affärer. Klockan var före 11, när vi gick förbi Avantage, så vi såg inte till mer än Birgittas man, som satt utanför i livligt samtal med en annan kille. Vi ville ha något att dricka så vi satte oss på kaféet, som ligger "runt om hörnan" i samma gata som Avantage. Jag beställde en frappé och Bert ett glas färskpressad juice. När vi hade suttit där ett tag kom Birgittas man med henne i ett stadigt tag, för att hon skulle få hälsa på oss. Vi trodde inte ens att han hade sett oss, så vi blev rätt snopna. Hon satte sig hos oss och vi framförde hälsningarna från Maria. Birgitta blev jätteglad.
.
Vi satt och pratade jättelänge med varandra, efter ett tag kom Birgittas ena dotter, 18 år och hälsade. De har en dotter till på 14 år. Den äldsta ska söka in på Karolinska. Hon får skriva ett prov i Athen i höst. Birgitta reste sig efter ett tag, för hon hade inte ens varit i butiken ännu.

Då gick vi hemåt och bytte till badkläder. Vi gav oss iväg till Plaza och tog plats efter det vi hade beställt mat: en grekisk sallad och en räkor saganaki. Det vill säga räkor i tomatsås och fetaost. Till det drack vi vatten. Vi solade och simmade i två omgångar, sen var det dags att gå hem. Sen duschade vi och vilade sen lite på sängen. Då var klockan 6.

Vi gick upp till Avantage i förhoppningen att Birgittas man, Dimitris visste några bra krogar att äta på. Han var utanför butiken när vi kom. Därinne var det en yngre kille, som hjälpte en kille att köpa en kostym. Den killen skulle gifta sig och såg mycket snäll ut. Han hade mycket lockigt, långt hår. Dimitris började berätta om ett ställe, som hette Olympiada, sen fortsatte han att berätta om ett ställe uppe i turkbyn och om en krog Sokrates, som tydligen låg i närheten av Sevi Sun, där vi bodde för några år sedan. Dimitris hjälpte "brudgummen" ibland, men fortsatte med oss fastän jag sa till, att han skulle ta hand om sin kund.
Vi gick till Olympiada, eftersom det låg närmast till. Det visade sig vara ett ställe, som vi har gått förbi många gånger förut och även druckit varsin öl där. Vi beställde lamm tillagat i ugnen med potatis och med en syrlig sås, smaksatt med citron. Vi drack varsin Mythos till. Maten var jättegod. Kvällen avslutade vi i hamnen med en flaska vitt vin. Det är så vackert att sitta och titta på alla upplysta utflyktsbåtarna där. Nästan alla båtarna liknar sjörövarskepp.

Torsdag den 2 juni.
Den här dagen tänkte vi inte att sola för mycket, eftersom vi utsatte oss för solen rätt mycket dagen innan. Vi gick en jättestor runda från hotellet över Bouboulinas till Amerikis och vidare till genomfartsgatan ända bort till vårt gamla hotell Sevi Sun, som inte hade öppnat för säsongen ännu. På vägen dit tittade vi på den gamla teatern, som var färdigrenoverad sen sist. Innan vi kom till Sevi Sun hittade vi en av de andra restaurangerna, som Dimitris hade rekommenderat. Den hette Sokrates. Sen gick vi ner mot stan, efter det att vi druckit öl respektive iskaffe, frappé i Sevi Suns systerhotell Xenikas.

När vi kom ner mot centrum, såg vi en mycket gammal, liten, svartklädd dam som var ute och promenerade. Vi sa Kalimera till henne. När vi sen skulle gå över vid en fyrvägskorsning, hade den gamla damen kommit dit. Hon stod på trottoaren i korsningen och gjorde det ena korstecknet efter det andra. Trafiken var mycket livlig där, så man fick vänta, för bilisterna stannar inte vid några övergångsställen på Kos inte. Till slut knackade jag damen på axeln och tog henne i handen och började gå över gatan på ett övergångsställe. Nej, hon hade tänkt att snedda tvärs över korsningen, men vi gick över gatan och sen över nästa övergångsställe. Jag satt helt enkelt upp handen som stopptecken till bilarna, så vi kom gott över. När vi kommit dit hon ville, pratade hon på grekiska. Jag sa att jag inte förstod. Då sa hon att hon pratade franska och det gjorde ju jag också lite grann. Så hon sa: Merci beaucoup och kysste mig på handen. Sen skildes vi åt och vinkade till varandra. Jag hade önskat att jag hade fotograferat henne för hon var för söt.

Så småningom kom vi till Avantage och där var både Birgitta och hennes Dimitris. Så vi pratade ett tag med Birgitta. Han höll på och packade upp nya varor. Just, när vi sa adjö, kom det nya kunder in. Vi gick ner till hamnen och upp en bit på Canari Street, där vi hittade en servering, där de hade spenat och ost/skinka paj. Vi beställde varsin och delade, så drack vi vatten till. Efter en snabbtitt i en av basarerna gick vi hem till hotellet. Jag skrev ett tag medan Bert gick ner och la våra handdukar vid poolen.

Promenaden hade varat från klockan ¼ i 11 och vi var ute till ungefär klockan 2. Sen gick vi upp från poolen ungefär klockan 5. Vi åt glass där som vanligt. Det var kattslagsmål på gång, när vi sen satt på balkongen omklädda.

Sen gick vi upp till Something Else. Där beställde vi en Greekfood för 2. In kom ett jättefat med fyllda paprikor, en röd och en grön, pastitio, gimestá, moussaka, tsaziki, terromosalata, keftedes, rispasta och stifado. Det smakade jättegott alltihop, men det var alldeles för mycket. Vi stoppade i oss så mycket vi kunde, men det tog stopp i magarna innan maten tog slut på fatet. Det lokala röda vinet blev lite för surt i längden. Under tiden vi åt, satt det några katter hos oss och tiggde mat, men vi var svårflörtade. Ingen mat vid bordet!

Sen gick vi bakgatorna mot stan. när Bert fick syn på skylten till hotell Oscar, visste vi var vi var och fortsatte då längs el Venizelou tills vi kom till gränden som går ner genom Gamla Stan. Mittemot Chiao pratade jag med Nevin rätt länge.
Sen gick vi vidare till Osmans kompis ställe, Global Café, för att se om Osman var där. Vi skulle eventuellt bestämma att träffas. Han var inte där. Senare blev det en servering i hamnen, där Bert skulle ha Gin-tonic och jag drack en Fanta apelsin. Så var det dags att gå hem och nanna.

Fredag den 3 juni.
Ut på stan på förmiddagen. Kom upp i Gamla Stan. Hittade Osman på Global Café. Där tog vi varsin nypressad apelsinjuice. Som vanligt betalade Osman trots högljudda protester. Vi bestämde träff på Mummys Cooking klockan 8 och då sa jag till om, att vi skulle betala notan på kvällen.

Osman.

Så gick vi till Avantage och fann Birgitta där. Bert var intresserad av en speciell tröja, men både den och de andra var för små. Sen gick vi hem och bytte och gick till Plaza. Bert la våra handdukar och så beställde vi en grekisk sallad och en pizza bolognese att dela på. När vi hade ätit gick vi ner och solade. Så var det dags för ett dopp. Först kändes vattnet kallare än vanligt, men man vande sig snabbt. Det hade blåst rätt kraftigt dagen innan, så det var häftigare ström än tidigare, så det tog mer på krafterna att simma. Det gjorde nästan ont i armmusklerna. Sen solade vi ett bra tag till tills solen gick ordentligt i moln. Då gick vi hem. Satt på balkongen och skrev och läste.

Efter vila och omklädning och så vidare gick vi upp till Mummys Cooking. Där var det nästan fullsatt, så vi fick först sitta vid ett bord för två. Osman hade inte kommit än. Men det satt 4 killar vid ett bord, så efter ett tag blev det ledigt. Vi hade fått varsin ouzo som väntedrink. När vi just hade flyttat över dit, kom Osman.

Vi hade hjälp av honom att beställa. Det blev tomatsallad, stekt zuccini, spett med avlånga köttbullar. Så kom det in nåt som liknade kokt spenat, som serverades med citron. Till varmrätt blev det red snappers, rätt små röda stekta fiskar med sås av olja och citron. Till maten drack vi två flaskor rött vin från Kos, som smakade jättegott liksom all maten. Som vanligt åt Osman med fingrarna efter vår tillåtelse. Han åt både ögon och huvud på fisken. Han älskar det.
Bert betalade notan och så skildes vi åt för den här gången. Osman körde iväg med sin bil och vi gick upp på vårt rum och tog var sin drink på balkongen och sen gick vi i säng.

Lördag den 4 juni.
På förmiddagen tog vi vår sedvanliga promenad på stan. Vi gick till Hassan på Global café och beställde varsin friskpressad apelsinjuice. När vi satt där och just skulle betala kom Hassan själv med sin lilla dotter Jasmine. Då bjöd han på en omgång apelsinjuice också så vi fick två stycken var.

Sen gick vi till Birgitta som hade kunder i butiken. Vi överlämnade Aftonbladet till henne, som överenskommet. Sen gick vi runt och spanade i butikerna runt omkring. Det finns ett otroligt urval av dam-tjej-butiker. Kläderna var förtjusande överallt. Underbara färger och lätta material.

Bert, Birgitta, Dimitris och deras dotter på Avantage.

Dags att gå hem för vi skulle iväg till Plaza och bada. När vi väl kommit dit var jag så hungrig, att vi beställde med en gång: en grekisk sallad och en pizza bolognese, precis som dagen innan. Medan Bert lade handdukarna gick jag till Nicks, ett ställe en bit bort från Plaza och letade efter våra vänner Gittan och Jan, för att se om de hade kommit ner till Kos. De var ingenstans där, men de brukade gå dit. Vi satte oss och åt och gick sen ner och solade tills vi blev varma och då gick vi i och simmade. Det blev fortfarande motstånd i vattnet, så det var jobbigt i armarna.

Så gick vi upp och solade igen. Bert blev sugen på glass. Jag gick för att köpa det, men Abraham hade inga pinnar, så jag beställde kulglass till oss. Vanilj och jordgubb med grädde och chokladsås. Det smakade smaskens. Vi solade sen lite till och när klockan var nästan ½ 5 började vi att bryta upp för att gå hem. Hej till allihop!

Efter dusch och så vidare gick vi sen upp till Mummys Cooking. Där beställde vi varsitt souvlakispett och tog en flaska rött vin från Kos. Vi hade sällskap med några katter, som tiggde att få mat av oss, men det fick dom inte. Därefter kom det en hund, som låg och tittade med bedjande ögon på oss och ville ha mat han också. Ilias tog ut honom bakom krogen och gav honom mat.

Sen gick vi upp på rummet och Bert skulle titta på TV, men jag lade mig att läsa. Vi somnade ungefär klockan 10.

 

Söndag den 5 juni.
Förmiddagen ägnades till sol och bad i poolen. Klockan var väl vid 3-tiden, när vi gick ut på stan efter varsin grogg på rummet.
Först stannade vi till vid kaiken Katerina, för att riktigt beställa resan men betalningen 50 € skulle vänta till vi kom på måndag förmiddag vid cirka ½ 10. Då gick vi upp mot Gamla Stan.

Givmilda Maria.

Där fanns precis ovanför hamnen en pitabar, som Osman hade rekommenderat. Där satt innehavarinnan alldeles ensam och övergiven. Hela stan var folktom. Vi beställde varsin gyros pita av henne. Hon satt vid ett bord alldeles intill oss, så vi började prata med varandra. Hon hette Maria.

Vi hade hur trevligt som helst. När vi hade ätit färdigt, frågade hon om vi ville ha varsin ouzo on the house. Vi tappade hakan, för det hade man inte väntat sig på ett sådant ställe. Vi tackade ja och hon kom ut med varsitt glas med is och en kanna vatten. Så ställde hon en jätteflaska ouzo på bordet och sa att vi fick ta precis hur mycket vi ville ha. Nya tappade hakor.

Hon gick sin väg så Bert fick själv hälla upp till oss. Så kom hon tillbaka efter att ha pratat med en väninna tvärs över gatan. Maria var från Athen och jobbade på dagtid från tidig morgon klockan 6 till sen kväll. Sedan tog hennes man över till klockan 6 på morgonen. Vi blev sittande så länge, så vi som hade tänkt gå längre upp i stan, gick hem och la oss och sov middag ett bra tag.

Senare gick vi ut för att äta igen. Vi hamnade på gatan Averof två gator nedanför Canari Street och gick förbi några restauranger där, för att kolla hur de såg ut. Vi vände tillbaka till ett ställe, som hette Marina. De hade kleftiko bl.a., så det beställde vi. Först fick vi in vitt vin Macedonico och sen rostat vitt bröd. Sen kom varmrätten i små lergrytor. Kleftikon serverades med en massa fetaost på. Maten var jättegod, men jag tyckte att det var lite för salt med all osten. För min del blev det för mycket mat efter gyrosen på eftermiddagen, så Bert fick försöka äta rent på min tallrik, men inte ens han orkade med allt av mitt. När vi bad om notan "ton logarismó parakaló", fick vi välja mellan 3 olika avskedssnapsar: Ouzo, Metaxa eller Amaretto. Vi tog Amaretto. Det smakade jättegott efter maten.

Så gick vi hem till hotellet. Den planerade koppen med kaffe i baren på altanen kom av sig och vi gick raka vägen upp till oss efter det att vi hade beställt väckning till kl. 8 nästa morgon. Sen satt vi på vår balkong och hade det skönt ett tag. Jag skrev medan Bert rökte en cigarr.

Måndag den 6 juni.
Så var det dags för Kalymnostrippen. Telefonen ringde klockan 8. Vi frukosterade och gjorde våra packningar i ordning. ½10 var vi nere vid Katerina. Då hade det redan kommit folk ombord. Bert hade glömt lämna rumsnyckeln, så han hade fått gå tillbaka med den, så jag gick ensam ombord. Jag tog ett par platser, som jag tyckte såg bra ut. Vi hade hoppats på ett par andra platser, men där satt det redan folk, men de här var faktiskt bättre på så sätt, att man inte behövde klättra så högt för att komma på plats. Så gick båten. Det blåste rätt bra, så båten gungade en del. Plötsligt kom kaptenen med en skattkista.

Ur den drog han upp pirathuvudkläden, som han knöt på allas huvuden. Sen var det dags för fotografering. Han kom runt hela båten och tog bilder med våra egna kameror.

Först kom båten in till Pserimos, där vi drack varsin öl och badade. När den tilltagna timmen nästan hade gått gick Bert och jag tillbaka till båten. Vi var de första tillbaka ombord. Kaptenen hade lagt sig att sova middag och hade inte vaknat riktigt ännu. Jösses, vad bråttom han fick. Man dukade upp ouzo-glas och tilltugg: salt gurka på pinnar och småkex med vitlökszaziki utan gurka. Sen dök resten av passagerarna upp. Alla skulle dansa Zorbadans med skepparen. Han bjöd på ouzo och tillbehören innan vi alla gick till våra platser och båten stävade vidare.

Tjusiga pirater?

Nästa tilläggsplats var Kalymnos, där vi gick in i hamnen i huvudstaden, Pothia. Där skulle vi också stanna i en timma. Med kaptenen först travade vi i gåsmarsch mot tavernan, där vi skulle äta vår lunch. Skepparen hade tagit upp beställningar från början och meddelat tavernan våra önskemål. Men först lämnade han oss vid en "tvättsvampsfabrik" och några souvenirbodar. Där fick vi en ¼ på oss, sen ledde andremannen ombord oss vidare till tavernan. Det var densamma där vi hade ätit förra gången vi reste med Katerina.

Vi hade beställt kyckling och först fick man en grekisk sallad. Vi beställde vitt vin till maten. Samme man, som förra gången sprang omkring och tog upp beställningar som en tokig, var där nu också, men mycket tystlåtnare. Visserligen sa han: thank you i ett kör, men inte så hysteriskt som förut. Han var visst skadad i ena handen, så han kanske inte var på så glatt humör.

När vi kom ombord igen serverades det apelsinjuice till alla. Så gick båten till Pyli, där vi ankrade i en bukt alldeles intill en liten kyrka i vitt och med blått tak. Vi simmade både länge och väl. Vattnet var alldeles klart och man kunde se bottnen helt och hållet. Det var nog en 6 meter djupt där.

När vi skulle gå vidare hissade man seglen och efter det kom kaptenen och delade ut tombolalotter. Jag fick nummer 84 och kände genast på mig att jag skulle vinna. Bert var på annat håll och fick nummer 88. Han trodde också att han skulle vinna. Man spelade melodin ur Titanic med Celine Dion i högtalarna och kaptenen plockade fram par efter par längs fram i fören och fotograferade oss (OBS) med våra egna kameror. Jag ser inte riktigt klok ut på fotot, för jag står i en förfärlig vinkel och ser otroligt tjock ut.

När vi började närma oss Kos hamn stannade skepparen båten och så började han dragningen av lotterna med hjälp av några småflickor. Första numret var 84. Jag hoppade högt och fick gå fram och hämta priset. Det var ett guldinramat fotografi av Katerina. Det drogs flera lotter, men jag uppfattade inte vad folk fick, för man visade inte upp priserna så som jag gjorde. Det sista priset låg först i en fin påse och sen var det inlindat i ytterligare papper. Det var en toalettpappersrulle. Ironiskt nog var det en engelsman, som vunnit. Han hade redan på morgonen visat tydliga tecken på att han var bakis eller sjuk. Men den presenten byttes ut mot en liten flaska ouzo.

Så ville kaptenen dansa igen med alla. Det blev Zorbalåten, som spelades och så många som fick plats, bland andra jag, dansade uppe på soldäcket under seglen. Vi hade jätteroligt. Sen var vi snart i land igen.

Vi vilade lite på rummet och gjorde oss i ordning att gå ut för en bit mat. Vi hamnade i Gamla Stan för första gången i kvällsbelysning. Sen gick vi tillbaka igen och gick på Mummys Cooking, där Bert åt en moussaka och jag en fläskfrikassé med nån slags gröna blad, som liknade spenat. Vi drack det röda vinet till ytterligare en gång. Vid sidan om oss satt det ett engelskt par, som var mycket trevligt. Han hade tydligen tävlat i cykling och kände till de svenska bröderna Fåglum. De hade varit bosatta i Harare i Simbabve men kommit hem till England igen för 20 år sedan. De gick efter det att vi beställt vår mat. Den var lika fantastiskt god som vanligt. Bert fick smaka av min, för jag orkade inte med allt. Sen blev det sängen och god natt.

Tisdag den 7 juni.
Vi gick upp till Birgitta på förmiddagen med Aftonbladet. Hon satt i lägenheten ovanför butiken och sydde upp byxor. Hon frågade när vi skulle åka hem. Fredag kväll. Ja, sa hon, jag hade ju tänkt bjuda på nåt att dricka. Vi bestämde att vi skulle bestämma tid nästa förmiddag. Normalt har de öppet till 9 på kvällen.
Sen gick vi för att inte störa mer. Bert hade sett snygga unisexsmycken i en butik tidigare, som han ville att vi skulle titta närmare på. På vägen dit tittade vi efter en ny bikini till mig i stället för en gammal olivgrön sak jag har. Så kom vi till smyckebutiken, men luften verkade ha gått ur Bert, när vi tittade på deras grejor igen. Det blev ingenting där, men nån butik senare, Alexandra, hittade vi en snygg bikini till mig i svart med guldgula ränder.

Så blev Bert sugen på sitt första kaffe under vår Kos-vistelse. På ett ställe beställde vi varsin cappuccino och delade på en äppelkaka, som väldans god. Tjejen, som serverade oss var från Albanien och hade en jättefin humor. Hon hette Joanna (stavning?). Bert presenterade sig som Sean Connery, som han brukar skämta om. Snabbt svarade hon: och jag är Elisabeth Taylor.

"Elisabeth Taylor" och servitören.

Sen gick vi hem och la oss vid poolen. Vi åt lunch i poolbaren. Bert en burgare special och jag en vanlig omelett utan fyllning. Så gick vi upp och bytte om och så vidare för vi hade bestämt oss för att ta bussen till Platani och äta där på kvällen.
Klockan 18 gick bussen. Bert sa, när vi gick ombord att vi skulle till turkbyn. Chauffören nästan fräste till; Detta är Grekland och inte Turkiet. Väl uppe i Platani gick vi en runda där innan vi satte oss på restaurang Serif, där vi hade ätit förr 1992 och 2002. Förra gången fick vi det till att killen som serverade oss då, var den lille som serverade oss 1992 och då var han bara cirka 10 år. Nu fick vi rätt på det hela.

Ali och Orchan "den lille" på restaurang Serif.

Det är en familjerestaurang med Mamma (som vi inte såg), Pappa och tre söner. Den, som serverade förra gången och denna, hette Alí, senare kom den "lille", som hette Orchan. Familjen hette Karavitzir i efternamn. Dessutom var det två aunts (mostrar, fastrar?) i köket.

Det var svårt att bestämma sig efter matsedeln, så Alí sa till oss att följa med ut i köket och se i grytorna. Han lyfte på det ena locket efter det andra och visade oss. Det fanns också en jättestor kyl med halvfärdiga rätter bakom en glasdörr. Det var mycket imponerande.

Vi drack en flaska vitt vin från Kos. Maten bestod av ost börek med vitlöksyoghurt, kött manti. Båda de här rätterna var inlindade i frasigt skal. Sen fick vi kycklingsouvlaki, okra, dolmades, zucciniblomma med ris, Adana kebab, som var malet mycket kryddat kött på spett serverat med pitabröd i bitar och med vitlöksyoghurt. Allt smakade otroligt gott. Det var väldigt mycket mat. Vi satt där både länge och väl och kopplade av innan vi betalade notan.

Sen tog vi 20,55 bussen ner till stan. Samme chaufför. Vi trodde ju att han skulle köra samma väg ner till stan igen, men han tog en väg till vänster och körde ner till kustvägen och nästan ute vid Tingaki vände han vid en bensinmack eller så och körde sen tillbaka in till stan över Bouboulinas. Det blev en sightseeing som vi inte hade väntat oss.

Sen var jag pigg på att gå upp i Gamla Stan ett tag, för att uppleva folklivet på kvällen igen. Det blev så. Vi gick upp till Café Koutonyo.

Gilla på café Koutonyo.

Där fanns det ingen plats utomhus för tillfället, så vi blev bjudna på varsin jordgubbs-shot inomhus, medan vi väntade. Som tur var, blev det ett bord ledigt rätt snabbt, så vi kunde fly från den höga musiken där inne. Vi drack varsin gin-tonic och fick ut två fat med tilltugg, ett med olika nötter och ett med popcorn. Popcornsfatet tömde Bert nästan helt och hållet själv.
Sen gick vi hem och la oss.

Onsdag den 8 juni.
Vi gick ett varv bland ruinerna vid bargatan och gick sen upp genom Gamla Stan till Osmans gamla ställe och ner för trapporna förbi minareten, som finns där. Sen gick vi in i ruinfältet till höger. Bert frågade efter Casa Romana, när vi hade gått ett tag. Det ligger åt andra hållet, så vi gick upp och över genomfartsgatan, som leder förbi teatern och gick framåt dit vägen går in till den katolska kyrkan. Dit gick vi och tittade runt på gravarna och minnesplattan, som erinrar om de italienska officerarna som avrättades av tyskarna 1944. Sådant berättas även om i boken (och filmen) Kapten Corellis mandolin. Sådant hände alltså även på Kefalonia och på andra ställen. Vi gick också in i kyrkan och såg på den. Den är mycket liten.

Så gick vi vidare till Casa Romana, för att se på ruinerna där. Grindarna var låsta och stängda på grund av renovering från 1/11 2002 till och med 1/1 2006. Då gick vi ner till stan och tittade i några butiker bl. a. krydd- och köksbutiker. Sen gick vi som avtalat till Birgitta. Vi skulle ju bestämma vilken tid vi skulle träffas på kvällen då vi skulle ta en drink. Dimitri skulle inte med, för han skulle titta på fotboll på TVn.

Sen gick vi hem och bytte om till stranden. Vi gick ner till Abraham och började med en simtur med detsamma. När vi hade torkat lite gick vi upp och beställde varsin bakad potatis med kyckling och champinjoner. Vi fick 2 potatisar var. Smaken var det inget fel på. Och sen solade vi ett tag och tog ännu ett bad.
Dags för hemgång. På vägen köpte vi vatten i en butik. Killen som jobbade där skulle gifta sig och skulle ha en bröllopsresa, så när han hörde av Bert att vi brukade åka till Tenerife på vintern, ville han veta så mycket som möjligt. Vi skulle byta internetadresser nästa dag. Så gick vi hem och gjorde oss i ordning för kvällen.

Först gick vi till Mummys Cooking, där Ilias serverade oss. Två olika fläskgrytor. Så drack vi det röda Kosvinet till. Allt var jättegott som vanligt. Köttet var så mört att det fullkomligt smälte i munnen.

Sen gick vi upp genom Gamla Stan och hämtade Birgitta och gick till ett nytt ställe i saluhallens hus. Det hette Gossip Café. Där hade det tidigare varit en köttaffär bl. a. Vår gamla kompis Lakis jobbar där numera. Vi satt med vin ända tills de stängde och lite till. Lakis till och med gav oss varsitt glas on the house efter stängning. Bert betalade notan. Vi kom hem vid 1-tiden.

Torsdag den 9 juni.
Vid frukosten lade Bert sin förlovningsring och använde den som äggkopp. Detta brukar vi göra båda två, för det brukar aldrig finnas äggkoppar. När vi hade ätit upp och gått upp på rummet och varit där ungefär en halvtimma, märkte han att han inte hade ringen på sig. Han kom på att den låg kvar på frukostbrickan. Så jag fick fart ner till matsalen och efterlyste ringen, men ingen visste vart den tagit vägen. Den kunde ha följt med soporna i sopsäcken eller hamnat i diskmaskinen. Det kunde även ha varit någon anställd eller en gäst, som hade sett den på brickan och lagt rabarber på den. Inte heller hjälpte det att fråga i receptionen, så de skulle hjälpa till. Vi fick inte tillbaka ringen alls innan vi åkte. Följden blev att Bert köpte nya ringar till oss båda där hemma och så förlovade vi oss igen på midsommar aftonen, då vi var hemma hos våra vänner Göran, Gittan och Jan på Råå. Det blev en ordentlig överraskning för dem och deras andra gäster. Det var samma datum 1983, då vi förlovade oss för första gången, som i år
På förmiddagen gick vi en runda genom Xystos Gymnasium. Det var andra gången denna resan.

Några av Xistos ruiner.

Sen kom vi till kryddbutiken, Axnari, som vi hade spanat in tidigare. Där köpte vi en presentförpackning till Dennis bestående av pure virgin olive oil, kryddblandning till grekisk sallad, kryddblandning till zaziki och nåt slags the samt en säck med oregano till oss själva.

Sen gick vi ner till Avantage och överlämnade en tidning till Birgitta. Bert köpte ett par skittuffa jeans och jag köpte en jättetuff t-shirt-skjorta. Birgitta skulle lägga upp Berts jeans och göra en justering på min tröja. Vi skulle tillbaka senare och hämta grejorna. Dimitris kom på sin moped mycket linkande. När han hade sett på fotboll på Tvn skulle han demonstrera hur ett mål gick till, så lyckade han att slå ena knäet i ett bord. Just det knäet hade han haft besvär med tidigare, så följden blev att han fick gå till doktorn och få recept på någon slags voltarensalva. Bert som själv har ett verkligt utslitet knä har ju fått Artrox utskrivet av doktorn. Det finns att få utan recept på Apoteket. Vi skrev upp vad medicinen hette och även det verksamma innehållet. Birgittas kusin skulle komma ner till Kos om ett tag och Birgitta skulle försöka få honom att köpa det på Apoteket till Dimitris.

Sen gick vi hem och bytte till badkläder och gav oss iväg till Abrahams Plaza. Vi badade meddetsamma och beställde sen en tomatsallad och keftedes. Det blev vår lunch. Vi var helt på det klara med att vi hade gått upp ordentligt på dessa två veckor, så vi försökte ta det försiktigt.
Så solade vi och badade ett par gånger till och gick sen hem efter det att jag fått fotografera Abrahams och Selmas nyfödde son, 1 månad ungefär, i lägenheten ovanför restaurangköket.

På hemvägen köpte vi äntligen vykort att skicka hem till nära och kära. När vi kom hem och hade duschat och så där, skrev jag ut korten och frimärkte dem. Sen gick vi ut, för att gå till Avantage och hämta våra grejor. Birgitta var ensam eftersom Dimitris nu var så dålig att han inte kunde stå upp nästan. Han skulle vara hemma och vila i soffan. Vi provade våra grejor igen. Bert blev skittuff i sina jeans, så han ville behålla dem på. Så köpte han en läcker livrem också. Birgitta sa, när jag provade min tröja: Ska inte du också behålla din på? Sagt och gjort. Den passade till linnebyxorna jag hade på mig. Birgitta hade kunder hela tiden, men hon ville åtminstone bjuda på något att dricka. Det hade hon ju menat att göra förgående kväll, men då betalade ju Bert. Vi satt vid ett bord utanför affären och hon beställde varsin gin och tonic hos cafégrannen.

Birgitta, Gilla och Dimitris.

Birgitta hade så mycket att göra, att vi inte hann att prata mycket alls. Som tur var handlade kunderna som bara den. Hon stängde butiken åtminstone ½ timma efter de andra butikerna. Vi sa god natt och ses i morgon igen.

Sen gick vi hemåt och hamnade vid Marias Gyrosställe. Vid den här tiden på dygnet, var det hennes man som huserade där. Han var fullständigt galen, heltokig med massor av infall. Vi beställde varsin Gyros Pita och varsin öl. När vi hade ätit och haft roligt som bara den och ville betala, ställde han fram en bautaflaska med ouzo. Tag själv, sa han. Bert fick hälla upp varsin till oss. Så drack vi dem och när vi påminde om noten kom han och bjöd på mera ouzo trots att vi redan hade fått. Då betalade vi och gick hem.

På vägen hem såg vi skepparen på Katerina, som låg inne i båten och tittade på TV. Han vinkade av bara den. Sen när vi gick förbi varenda utflyktsbåt pratade vi med biljettförsäljarna som vi faktiskt blivit mer eller mindre kompis med. Ja, så kom vi till hotellet och hämtade nyckeln och sa Kalinichta till portieren.

Fredag den 10 juni.
Hemresedag. Efter frukosten packade jag ner det mesta när det gäller kläderna. Sen vilade vi ett tag och så klippte jag Berts hår. Vi betalade 20,00 € för att få behålla rummet hela dagen. Det kändes bra, så man kunde duscha och koppla av där när man ville.

Vi var iväg och köpte fler kryddor, först i den nya kryddbutiken, Axnari, där vi köpte en presentförpackning till oss själva. Och sen gick vi till saluhallen och handlade kryddor där också. Så gick vi till Avantage och sa adjö till Birgitta och Dimitris.

Sen blev det kaffe med donuts hos "Elisabeth Taylor". Hon hade varit med på en filminspelning kvällen innan, så när jag skulle fotografera henne sa hon, precis som jag hade tänkt, att sen kan du säga att du känner den här kända filmskådespelerskan. Så gick vi till Mummys Cooking och åt mat. Där fotograferade jag "Mummy", Eudokía, och Ilios och hans tjej. När vi gick därifrån, så var det en bedårande liten flicka vid en fotoaffär, som lekte tittut med oss.

Tittut.

Sen gick vi upp på hotellet och bytte om till badkläder, solade och simmade. Sen gick vi för att säga adjö till Abraham och hans familj på Plaza. Vi trodde eventuellt att vi skulle få träffa norska Kristin med Kos-hemsidan, men hon skulle visserligen ha kommit till Kos så dags, men hade inte dykt upp på Plaza ännu.
Sen gick vi tillbaka till hotellet, där vi packade resten och vilade lite, duschade. Bussen gick ¼ över 8. Vi fick åka med över Lambi och hämta upp passagerare där, så det blev en ny sightseeing. Vi kom i alla fall med flyget precis som vi skulle. Eftersom det var sent serverades maten snabbt och den smakade jättegott. Först fick vi en tonfisksallad, sen var det kryddig kyckling med ris. Till dessert var det chokladmousse med färsk frukt. Så fort maten kom fram fick vi beställa dricka. Jag tog en flaska vitt vin, en Drambuie till kaffet och en Bloody Mary. Bert beställde gin-tonic, Bloody Mary och en whisky. Senare kom de tillbaka och frågade om man ville ha mer dricka. Då beställde Bert en flaska vitt vin och varsin Grand Marnier. Och då jag sa, att det var väldigt gott vitt vin, fick jag en flaska vin till utan att jag bad om det.

Landningen gick alldeles utmärkt fint. Det var den bästa någonsin. När vi hade fått våra väskor fick vi sätta oss för att invänta tåget, som inte gick mer än en gång i timmen på natten. Vi kom iväg med tåget och fick sen även vänta på färjan i Helsingör. Där fanns det gott om ungdomar, som skulle åka hem till Helsingborg. Så kom vi i land och tog en taxi hem med en iransk chaufför.
Vi kom i säng vid 6-tiden och sov ungefär 4 timmar. På kvällen var vi på födelsedagsfest för Dennis, Berts barnbarn, som fyllde 29 år. Därifrån kom vi inte hem förrän ungefär klockan 1 på natten. Sen blev det mycket sova på söndagen.

Gilla Ljungberg och Bert Lundström
Helsingborg

 

Kos på Kalimera »
Fler resebrev från 2005 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera