Resebrev från Grekland 2006

© Text & Bild: Nami Berg

Lefkos, Karpathos 29 juni - 13 juli 2006

Jag hade egentligen inte tänkt skriva ett resebrev eftersom jag har en tendens att bli rätt rörig av mig i skrift. Mina texter tenderar även att bli oändligt långa, så ett inlägg i forumet är uteslutet för min del. Så detta är egentligen inte en reseskildring utan spontana minnen som jag försökt arrangera på bästa vis. Trevlig läsning!

Flygplatsen
Karpathos flygplats är liten och charmig (håller på att byggas ut), och med troligtvis världens kortaste bagageband. Den ligger helt oskyddad mot vinden ute på öns sydspets och med en karg utsikt som i sin fulhet är helt bedårande!

Missa inte vyn över ostkustens paradisstränder och den ödsliga vägen upp till Olymbos och Avlona, som syns tydligt från flygplanet när ni närmar er ön västerifrån. Det sista ni ser innan ni landar (om ni sitter på vänster sida, platserna a,b,c) är vackra Diakoftistranden. För resenärer på höger sida, är det nog inte omöjligt att få en glimt av Lefkos när planet flyger över ön.

Rökförbud råder i ankomsthall och avgångshall (bägge utomhus), men ignoreras av både personal och resenärer. Likaså ignoreras eventuell övervikt av bagage vid hemresan. Två kiosker med diverse krimskrams, keramik, kattkalendrar, cd-skivor, snask och förfriskningar finns: en innan säkerhetskontrollen och i avgångshallen, där det även finns en taxfree-butik av storlek container. Jag var aldrig där inne men gissar att utbudet är begränsat.

Ett hett tips är att inte bära huvudbonad eftersom det blåser kraftigt i området kring flygplatsen. När vi skulle hem blåste det närmare 20 m/s där, och kepsar flög åt alla håll. Av samma anledning avråder jag från vita klädesplagg, då man efter en kort stund är fullkomligt täckt av ett fint lager gulbrunt damm. Dusch innan hemresan är alltså helt överflödigt. Solglasögon är nästan ett måste för att skydda ögonen, om man inte är road av att få sand i dem.

Kartan Road Editions 1:60 000 finns att köpa på flygplatsen, och jag rekommenderar att man införskaffar den direkt, då biluthyrarens karta är mindre detaljerad och exempelvis inte visar var det finns stigar någonstans. Kartan kostar 5,50 euro och är värd vartenda cent.

Lefkos
Byn är som sagt liten men har inte alltid varit det, lärde jag mig. Bergen strax ovanför fiskelägret och stranden, var förr bebodda och totala folkmängden var som mest 22 000, enligt en man som arbetat som guide i Lefkos. Nu står nästan alla gamla stenhus och grottor tomma (fungerar mest som logi för grisar och getter) tack vare plundringar och pirater.

Stränder
Lefkos har 4 stränder och jag räknar upp dem i den ordningen som bussen passerar dem på ditresan: Potali, Lefkos, Fragkolimiwnas samt en liten vik (namnet okänt för mig) mellan de två sistnämnda.

Potali är en stenstrand, medan de tre andra (som ligger tätt efter varandra i "centrum") består av sand, där Lefkos är mest finkornig och långgrund och dessutom mest befriad från tång och skyddad från höga vågor. Den är också mest befolkad. Stolar och parasoller finns på alla 4 stränder och kostar 5 euro för två stolar + ett parasoll, vilket verkar vara standardpris på ön. Dusch finns på Lefkos-stranden.

Affärer
I Lefkos centrum finns två "mini markets", strategiskt utplacerade i var ände. Priserna i butikerna är likvärdiga och utbudet mycket begränsat. Färskt bröd kommer kl 8:30 Greek Maybe Time, vilket ibland även kan innebära 11:30. Hårt bröd och skorpor finns. Frukost går att ordna själv utan problem om man nöjer sig med marmelad och ost som pålägg. Juicer, yoghurt och honung finns naturligtvis också. Utbudet av färsk frukt och grönsaker är begränsat. För övrigt kunde jag mest se att de hade kakor, snask, chips, toalettpapper och liknande, några konserver, olivolja (även i tvålform), strandmadrasser, solkrämer och alkohol. Dvs sådant som brukar finnas i turistanpassade affärer. Kartan jag nämnt tidigare finns även här. Mitt i byn finns en kiosk och en mini market/souvenirshop som rymmer 2 personer och som borde kallas mikro market, då den är mindre än mitt badrum. Här inne har vi bara handlat cigaretter och croissanter (sådana med fyllning) och två flygbilder över Lefkos stränder tagna för 20 år sedan, då området mest bestod av åkrar. Mycket har hänt sedan dess!

I området kring Potali Bay såg vi en mini market, förmodligen finns det åtminstone en till. Min rekommendation är att man hyr bil och åker till Pigadia och handlar det man behöver på Super Market Dias (det blir dessutom billigare).

Tavernor
Kring Potali (promenad på 10-40 minuter beroende på hur långt man vill komma från Lefkos "centrum") finns ungefär 10 tavernor, kanske någon färre, men jag rekommenderar att man tar sig denna promenad (det finns genvägar över berget för den som packar ned sin ficklampa) och besöker åtminstone taverna Small Paradise (ligger nära Apollos stopp i Potali) och provar deras utsökta fyllda zucchiniblommor och dolmades. Billigt och trevligt!

Nästan i början av vägen till Potali/Lefkos (rask promenadtid från centrum: på bilväg 40-45 min, på stig ca 25-30 min), ligger Taverna O Nikos, en ganska folktom resturang som ligger lite utanför, och där vi blev bjudna att smaka på ett underbart hembakat karpatiskt bröd, hemgjord getost och fick med oss en flaska olivolja, som gåva. Menyn är begränsad, men det går bra att beställa maten dagen innan så "I'll make you anyting!" Hunden Leon och åsnan Anoula vaktar utanför och ägarparet bor i huset som även har rum till uthyrning. Detsamma gäller Small Paradise, med den skillnaden att där vaktar en fisförnäm siameskatt.

Jag uppskattar antalet tavernor i Lefkos centrum till ca 10 st. Priserna är likvärdiga. Turistställe nummer 1, Le Grand Blue, ligger i det gula huset mitt på stranden Lefkos. Maten var god (de friterade auberginerna var mer än goda!), men stämningen var trist och ointressant och vi besökte dem bara en gång. Här ska det visst finnas tillgång till Internetuppkoppling. I huset intill ligger turistställe nr 2, Sun Light, som var ensamma med att ha förvånansvärt höga priser på allt. Vår nota slutade på över 10 euro mer än på andra ställen och enda gången som stället var fullt var när det visades fotboll på storbildsskärmen. Maten var dock ok, men inte mer än så.

Längre bort på stranden ligger Blue Sea som har betydligt trevligare atmosfär och personal. Bra lunchställe, då de även serverar snacks (typ gyro i pitabröd och pizzor som hela familjen kan dela på). Deras mousaka är fenomenal! Varning för den som inte gillar ouzo, eftersom de alltid bjuder på detta efter maten ;-) Längre ut mot udden ligger ett café som vi tyvärr aldrig besökte, men det såg härligt grekiskt och äkta ut, men iskall ljusrörsbelysning om kvällarna. Längst ut på udden ligger Dramoundana och en fiskresturang med en övre terass där utsikten över havet torde vara fantastisk! Personalen på Dramoundana är mån om sina gäster och har tid för alla, trots att det alltid var fullt hus. Den utsökta maten väljs ut i köket. När månen stiger upp över bergen släcks lamporna ned så att man kan njuta av den spektakulära vyn.

Dramoundana har ett systerkafenion (serverar även mat) i Messochori, ett ställe som jag varmt vill rekommendera. Dramountana ligger strax bredvid kyrkan och har den godaste yoghurt jag smakat och erbjuder dessutom första parkett när solen går ner. Få turister hittar hit, eftersom de flesta verkar stanna på tavernorna längre upp i byn, strax nedanför parkeringen. Byn är helt bilfri.

Bakom Dramoundana ligger O Mikhalis, ett ställe som verkar ha bra rykte och där maten väljs ut i köket. Vi var tyvärr aldrig där. Vid parkeringen ligger hotellkrogen Three Dolphins, där vi endast var inne och vände. Nu får jag kanske på moppo, men vi upplevde det som att där hamnar trötta turister som bor på stället och som inte orkar gå längre. Trots att flera bord var upptagna, var stämningen i det närmaste död.

Livligare var det då på Golden Sand, granne med Georgina&Sofia på vägen upp mot Hotell Sarris, officiell ändstation i Lefkos. Maten på Golden Sand var även den helt ok, men personalen var oerhört stressad och det tog 40 minuter innan maten kom. Vi gick aldrig tillbaka dit. Jag känner på mig att Hotell Sarris har någon slags matservering men vi hade ingen lust att ta reda på det, så jag låter det vara osagt.

Biluthyrning
Liksom de flesta andra män i Lefkos heter ägaren på Lefkos Rent-a-car, Nikos (han accepterar betalning med kort!). En rak och hjälpsam man med fru Maria som bjuder på fruktkaka. Vi hyrde en Fiat Punto med servo och ac som kostade 42 euro/dygn och 38 euro/dygn vid hyra i minst 3 dagar. Jeepen kostade 60 euro/dygn vid hyra i minst 2 dagar, annars 65 euro/dygn. Här fanns även mopeder och bortanför Potali (innan Taverna O Nikos) finns motorcykeluthyrning. Fordon lämnas alltid senast 20:30 på kvällen. Man blir erbjuden karta när man hyr bil och det är väldigt lätt att hitta på ön eftersom det inte finns så många vägar. Det är också bra skyltat.

Studios Georgina&Sofia
Stället ligger mittemellan Golden Sand och en Mini Market (ägare Irini och Nikos), och består av två byggnader, där Apollo har bokat åtminstone hela högra huset (sett från stranden) med undantag av ett rum som hyrs ut privat. Vänstra halvan av detta hus är Georgina Studios och det var där vi bodde.

Fantastiskt trevliga ägare och fenomenal städning! Vi gjorde en tyst överenskommelse med städerskan; en överenskommelse som gick ut på att vi själva bäddade så diskade hon. Varje del har 6 rum, varav 4 med havsutsikt. Rummen är särledes stora och det finns gott om plats för både extrasäng och svängrum. Som vanligt finns det sjukt många strömbrytare och eluttag på de mest fantastiska ställen, förutom de mest logiska. Är man fler än 2 personer som gillar kaffe, kan det vara bra att veta att minsta kastrullen rymmer 2 dl och nästa storlek ca 3 liter.

Vattnet värms upp av solen och är alltså inte varmt. Vattenbrist råder och ger sig tillkänna särskilt på ankomst- och avresedagar, så det är alltid bra att ha extra vatten på flaska. Watch out för strömförande kranar - ouch! Man med verktygslåda och voltameter fick dock slut på eländet. Vattenslang finns på baksidan av huset, men med tanke på vattenbristen tycker jag att det är bättre att ha en balja vatten innanför dörren. Städerskan lägger dit en handduk på golvet när hon ser att man ställt en fotbalja där.

Lägenhetshotellet ligger fint vid Fragkolimiwnas-stranden, lite utanför själva centrum (promenadtid 30 sek), och det enda som hörs om kvällarna är ljuvligt öronbedövande havsbrus och en och annan pick-up eller moped. Balkongerna är blåsiga, så klädnypor är ett måste för tvätt som ska hängas på tork. Hotellets klädnypor är alla rostiga, liksom allt annat som är gjort av metall i Lefkos ex torkställningen, så jag var glad att jag hade med mig tvättlina och egna nypor för ljusa plagg som jag inte vill ha rostfläckar på.

För övrigt är det ett lugnt ställe, förutom när sopbilen kör förbi ganska exakt kl 6 på morgonen, men då har den som vill upp tidigt för att vandra, gratis väckarklocka!

Vandringar
Först och främst vill jag bara säga: ta med vandringskängor eller sneakers! Svarta sandaler med kardborreband á la sportaffärer duger inte, särskilt inte utan strumpor och inte ens med! Att vira in fötterna i elastiska bindor (i brist på annat) fungerar också dåligt. Blodiga blåsor ser inte roliga ut efter några dagar i värmen och dessutom består alla vägar som inte är asfalterade, av sten i alla storlekar samt mycket sand/damm. Det har jag lärt mig till nästa gång.

Det finns flera vandringsleder, som alla är märkta med röd skylt med målets namn samt estimerad promenadtid. Varje led har även ett unikt nummer mellan 1 och 16 (det högsta numret vi såg). För att man inte ska tappa bort sig på lederna är de markerade på berg och träd med röd färg, eller med torn av sten (fyll gärna på med fler stenar!)

Från Lefkos provades lederna till Messochori (nr 16) och Kali Limni (nr 15). Jag vill poängtera att den som vill till Kali Limni inte bör välja en mulen dag (även om det känns lockande på grund av värmen). Leden upp från Lefkoshållet (vid t-korsningen skyltat Lefkos/Messochori/Arkassa), är tidvis mycket brant (svindelvarning), vilket innebär avancerad klättring på stenar som blir hala i fukten. Dessutom blir det kallt bland molnen och sikten blir sämre. Dryck och blodsockerhöjande matbit är ett måste. Sambon blev tvungen att vända när han nästan nått 1000 meters höjd, till hans stora förtret. Kylan och dåligt knä gjorde sig smärtsamt påminda. Estimerad tid 3 h (snålt tilltaget).

Det går att välja en annan väg som startar mellan byarna Volada och Othos, då man går på en körbar väg (till större del asfalterad), ända upp till en platå där det finns en taverna på ca 800 meters höjd och sedan fortsätter till fots.

Desto mindre äventyrlig men minst lika vacker, är vandringsleden till Messochori (estimerad tid 3 h, vilket är väl tilltaget), som går via grottorna och i Lefkos, de gamla romerska cisternerna och ner i dalarna kring Messochori, där svåra skogsbränder härjade för 2 år sedan. Vägen är omväxlande sten/berg/grus/asfalt och är kuperad. Den som vill kan ta kurviga bilvägen (asfalterad) hela vägen ända fram, vilket tar 1½-2 h rask takt. Då når man byn uppifrån. Från vandringleden ser man byn första gången nerifrån, vilket är en spektakulär syn!

För den som inte vill gå i mer än 1-1½ timme och sedan vara tillbaka i Lefkos igen finns vägar uppe i bergen strax ovanför stranden (där befolkningen bodde förr och hade sina odlingar, även en alternativ start på promenaden till Messochori om man inte vill välja vandringsleden). Sådant här med vägar och stigar är ju jättesvårt att förklara i text, men jag gör ett försök:

Där den asfalterade vägen i Lefkos tar slut (där Hotell Sarris ligger) tar en väg, uthuggen i berget och som går längs stranden, vid. Vi kallade den genast "Sandvägen". Populär bland joggare eftersom den är otroligt mjuk (den är täckt av eroderat berg, dvs finkorning sand).

Efter 5 minuter på Sandvägen, mitt i en vänsterkurva, delar sig vägen. Till vänster fortsätter man mot Sokastro och till höger kommer man slutligen upp på "Raksträckan" eller "The Old Road" (som vi till slut döpte den till), som till vänster så småningom mynnar ut i den asfalterade vägen till Messochori. Till höger kommer man efter ca 10-15 min till ett vägskäl vid en vattencistern, där vandringsleden till Messochori börjar till vänster med ett bergsområde med grottor på "normal höjd" (krävs ingen jobbigare klättring), "genväg" till Potali rakt fram (bra om man ska till Tavera O Nikos), och ner via branta trappor tillbaka till Lefkos och Mini market Blue Sky till höger. Väljer man att gå tillbaka till Lefkos centrum tar den promenaden ca 20 min. Korta rundan alltså.

Om man istället fortsätter på Sandvägen, kommer man efter ytterligare 15-20 min fram till ett ställe där vägen delar sig i 3. Då är man nästan framme vid Sokastro.

Vänstra vägen leder egentligen ingen vart, man kommer ut på en liten klippavsats där man har fin utsikt över Sokastro och den lilla sandstranden på ön. Vägen rakt fram ser i det närmaste magisk ut. En slät sandväg med höga berg på bägge sidor (det låg nya stenar på vägen där nästan varje dag, så akta huvudet!), en väg där vindarna utplånar alla fotsteg och där sanden piskar en i ansiktet en blåsig dag. Denna vägen har rasat runt krönet, så där kommer man inte heller långt. Dock är utsikten fantastisk!

Vägen till höger sluttar brant uppför och blir röd av jord strax innan man kommer upp på en platå, där det av någon anledning låg flera döda får. Denna röda väg fortsätter sedan i kurvor uppför berget, den blir till slut en grusväg och slutar i en t-korsning efter ytterligare 20-30 min. Då har man kommit till Raksträckan. Vänster åt Messochori och höger för att komma till trapporna i Lefkos. Vill man, kan man gå höger mot Lefkos men ta av höger innan (efter första stenhuset med grekisk flagga utanför) så att man kommer ner på Sandvägen, där man går upp när man ska gå Korta rundan. Väljer man att gå tillbaka till Lefkos centrum via trappan tar den promenaden ca 1½ h.

Raksträckan aka The Old Road finns med på 1:60 000-kartan. Det gör däremot inte Sandvägen.

Väder och vind
Blåsigt, som sagt. Men som andra har tröstat mig med innan: vindarna är ljumma och man är tacksam för dem. Vi svettades sällan! Dock kunde jag uppleva kvällarna som lite kyliga och jag hade ofta långärmat på mig efter att solen gått ner. Nätterna var lite fuktiga och all tvätt på balkongen var småblöt på morgonen igen. Det kan vara en bra idé att ta in sådant man vill ha torrt på morgonen, innan solen går ner. Gryningen och morgnarna var ofta molniga, men det hade klarnat upp fram emot 10-tiden.

Irriterande djur
Jag som alltid får myggbett, fick två stycken på 15 dagar (jämfört med 5/kväll på Kreta). Jag antar att de få mygg som finns i det karga landskapet blåser bort i vindarna. Brännmaneter fanns i de två minsta badvikarna 2 dagar av 15, men det finns håvar att köpa för 2,5 euro och som ger intressant sysselsättning i några timmar. Om olyckan är framme lindrar Xylocain från Apoteket fint.

Byar
Jag ska inte skriva så mycket om själva byarna, förutom att jag uppmanar varje Karpathosresenär att hyra ett motorfordon och åka en tur. Flera gånger åkte vi från Lefkos, via Finiki till Arkassa. Vi åt naturligtvis på taverna Under the Trees någon km norr om Finiki och blev helsålda! Fräscha råvaror från egna odlingar, stora portioner och låga priser! I Arkassa badade vi vid stranden Ag. Nikolaos - långgrund finkornig strand med förvånansvärt varmt vatten och roliga vågor. Vid horisonten skymtar Kassos.

Efter en halv dag vid stranden åkte vi via Menetes, släckte törsten där och njöt av utsikten över Pigadia och Amopi, traskade upp för trapporna vid krigsmonumentet som rests till minne av datumet då Karpathos, som den första av Dodekanserna initierade revolten i just Menetes och slutligen drev ut tyskarna från ön. Sedan vidare till Pigadia där vi tog en fika, handlade och åkte via Aperi, Volada, Othos och Pyles, tillbaka till Lefkos. I Othos fikade vi på O Toxotis där vi fick sitta på personalbalkongen på baksidan för att kunna njuta av att vi befann oss på Karpathos högst belägna by. I Pyles gjorde vi vår första och enda felkörning. Vi missade u-svängen vid parkeringen strax innan byn, och körde istället igenom byn och hamnade på en otrevlig grusväg som inte verkade leda någonstans. Senare såg vi på kartan att den vägen faktiskt skulle leda oss till Lefkos, men förmodligen inte utan punktering. Dessutom hade vi Fiaten den gången.

Vägen till Olymbos är väl ett kapitel för sig. Faktum är att uppleva vägen dit var mer värt än själva byn. Från Lefkos, körde vi norrut på asfalterad väg mot Messochori fram till Spoa. Vägen till Olymbos är naturligtvis inte avstängd, så som skyltarna i Spoa anger, men alla dagar utom söndagar förekommer vägarbete på mittensträckan och man kunde, enligt biluthyraren i Lefkos, bli stående i 5-60 minuter i väntan på att bli igenomsläppt. På söndagar ligger arbetet i träda och det är fritt fram hela vägen.

Jag måste säga att jag inte alls upplevde vägen så omöjlig och livsfarlig som jag läst om innan. Förvisso var vägkvaliten dålig, tidvis t o m mycket dålig och jag undrar just hur lång tid det tagit att komma fram, för den dammiga personbilen hyrd i Lefkos, som vi såg på parkeringen i Olymbos. Med jeep tog vi oss fram på den 17,5 km långa vägen på knappt 1½ h, inklusive två rökstopp. Vi var framme kl 10 och hade kört från Lefkos kl 8, och dessutom stannat till hos O Nikos för att köpa bröd och ost.

Vi lyckades tack och lov gå vilse genast vi kom in i byn, och missade på så vis turiststråket. Istället hamnade vi på Taverna The Milos bakom två väderkvarnar, varav den ena användes för tavernans mjöltillverkning. Där åt vi en delikat ostpaj, makarounes och sallad och njöt av utsikten.

När vi återvände mot bilen kl 12, hamnade vi däremot på turiststråket, turistlasset hade anlänt kl 11 och stämningen var ganska stressad. Vi gjorde ett kort besök i kyrkan och lämnade sedan byn och åkte vidare till Diafani (asfalterad väg) och drack en frappé och åt en svindyr fruktsallad nere vid hamnen. Vi tog en omväg via ostkusten via Myrtonas till Pigadia, Handlade lite och åkte via Othos hem till Lefkos igen. Därmed har vi kört på varenda större asfalterad väg på Karpathos (förutom den mellan flygplatsen och Amopi)!

Beträffande Olymbos, vill jag återigen utfärda en varning till Er som funderar på att ha vita kläder på sig. Gör det inte! Själv klädde jag mig helt i vitt. Till saken hör att det blåser stormar uppe på bergstopparna, träden lutar inte där, de växer helt vågrätt och stammarna ligger tätt mot marken. Och vägen och bergen består som bekant av stora mängder sand och damm. En annan betydande faktor är de totalt igenrostade tryckknapparna som är nödvändiga för att helt kunna stänga igen sufletten baktill på jeepen. De fungerade inte på grund av rosten, med följd att hela jeepen var täckt med brunt damm på insidan. Gissa hur mina kläder såg ut? Senare fick vi veta att smartare människor kör i badkläder ända fram till Diafani, sköljer av sig resdammet i havet, sätter på sig rent och åker sedan till Olymbos. Ännu en läxa jag lärt mig den hårda vägen.

Ja det finns mycket att berätta och jag avundas Er som ska dit och kan berätta ännu mer. Trevlig resa allihopa!

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera