Du kan läsa fakta om ravinen i informationen om Kreta.
Min dag idag började kl 5.00 med att Mr X kom och hämtade mig.
Hiskelig färd upp till Omalosplatån och vidare till Xyloskalo.
Mr Schumacher skulle överträffa sig själv.
Vi körde om några bussar på vägen upp.
Inga detaljer, men det kallas för att flyga lågt.
Jag frågade varför han hade så bråttom.
Jag skall vara på flygplatsen kl 8.00.
Vid Xyloskalo ligger trätrapporna och en parkering.
Trapporna leder ner till ravinens början.
Jag försöker säga till Mr X att det här fixar inte
jag med min krycka.
Oh, don´t worry it´s all being taking care of.
Han har fixat biljett och allting och berättar för mig att jag
skall ringa när jag är i byn Agia Roumeli vid havet.
Jag börjar linka ner för trapporna och kommer ner på fast
mark.
Bara att börja gå.
Mr Ulf hör jag någon ropa.
En gammal grek med en mula vinkar åt mig.
Linkar dit och han presenterar "Zorba" för mig.
En gammal mula med ridsadel.
Nu börjar jag förstå.
18 kilometer på mula.
Han frågar om jag har vatten och kamera med mig.
Jo i min ryggsäck finns det mesta.
Kliv upp på mulan så börjar vi.
Vi startar på ungefär 1200 meters höjd.
Brant nerför och genom floden som rinner i ravinen.
Mulan ger sig bara ut i strömmen och stannar ibland för att
dricka.
Det är bara att akta kameran.
Oh, så kallt vatten.
Gubben "Mikos" går bara framför utan att leda mulan.
Zorba följer honom utan knot.
Vi sjunker 1000 meter ner på de första två kilometerna.
Sitta på en mula och se utförsbacken.
Vilken upplevelse.
Det känns som att stå på Åre och titta utför
störtloppsbacken.
Inte ett felsteg av kräket.
Massor av turistgrupper, och jag ser att folk har svårt att ta sig
fram.
Här kommer jag i gräddfil, med en som promenerar för mig.
Mikos verkar vara helt oberörd.
Stannar till ibland och dricker lite från floden.
Ropar till mig att jag måste dricka också.
Mr X orders.
Kommer så småningom fram till ett kapell Saint Nikolaus.
Omgivet av vackra cypresser och en kallkälla där man kan hämta
vatten.
Fortsätter vidare ner mot den övergivna byn Samaria.
Samaria är en gammal by vars innevånare förflyttades 1962
då klyftan förklarades som naturpark.
De gamla husen finns fortfarande kvar och fungerar nuförtiden som
hus åt vakterna
(Rescue Rangers).
Byn erbjuder ett bra tillfälle att beskåda den traditionella
arkitekturen och att vila sig en stund. Då du når den här
platsen, är du nästan halvvägs, och nu är det perfekt
tid för lunch.
Vi tar en lång rast och jag äter medhavda mackor från
Rhodas catering(Mr X mamma).
Frågar Mikos om han vill ha, men han skakar på huvudet och
tar fram sin lunch.
Oliver, feta och tre stora tomater.
Jag går ner till floden för att skölja av mina fötter
och det är som en norrländsk fjällbäck.
Iskallt.
Pratar med Mikos om att vandra i ravinen.
Det här gör jag varje dag under turistsäsongen.
Gå 2,6 mil varje dag?
Han rider ibland på vägen hem.
Det finns inte ett uns fett på gubben.
Riktiga Kretensiska läderstövlar har han på fötterna.
Det enda jag inte förstår är att stövlarna blir ju
blöta när vi passerar floden.
Verkar inte bekymra honom det minsta.
Flora och fauna är som bäst inne i själva Samariaravinens
Nationalpark.
Där finns unika arter av djur och växter och alla är skyddade
enligt lag.
Du får inte ta med dig någonting från ravinen, inte
ens plocka en blomma eller en sten.
Den kretensiska vildbocken (Kri-Kri) är mycket berömd.
Om du har tur kan du stöta på några av dem i byn Samaria.
Ibland kommer de nära inpå de sista husen i byn.
|
|
|