Här kommer en resedagbok från vår Greklandsresa.
Lesbos, Molivos
Söndagen den 9 september
Klockan 16:45 lyfte planet från Kastrup till Lesbos.
Vi fick vår traditionella flygmat, denna gången var det ett
litet smörgåsbord med ägg, räkor, skinka och ost.
Det serverades två olika sorters bröd plus en kanongod dessert.
Jag tror det var en lingonmousse. Vi beställde in rött vin och
cointreau Det är märkligt vad gott det är med maten på
flyget. Vi satt bredvid en dansk dam som blev riktigt trevlig efter att
ha druckit sitt vin. Hon pratade och blev så glad. Danskar kan verkligen
njuta av livet.
Vi landade tidsenligt på Mytilinis flygplats klockan 21:00.Sen blev det till att stå och vänta på bagaget. Allas huvuden rörde sig i takt med bandet. Det såg riktigt komiskt ut. Till sist hade alla fått sina väskor och vi gick ut till den väntande Apollopersonalen som visade vilken buss som skulle ta oss till Molivos. Det var en tur på nästan två timmar. Bussen stannade först i Petra för att sedan köra vidare till Molivos och Sun View där vi gick av fulla med resväskor och förväntningar. Klockan var då 23:30. Vi kom in på vårt lilla rum och konstaterade i mörkret att allt verkade ok. Det var typiskt grekiskt med en massa konstigheter som att handdukshängaren i badrummet satt på helt fel ställe, det gick inte att tända ljuset förrän man satt i en liten bricka i en hållare, att hitta hållaren i mörkret var inte helt lätt de första gångerna. Tur att jag hade en ficklampa med mig.
Sängarna var skönare än vi var vana vid. Vi gick och lade oss vid tvåtiden efter att ha varit nere på Alonia och fått i oss vår första grekiska sallad och ett glas Retsina. Nu var vi i Grekland!
Måndagen den 10 september
Vi vaknade vid åttatiden efter att ha sovit gott på en skön
madrass. Fulla av förväntan gick vi upp för att äta
frukost nere på Alonia. Tyvärr var vi för tidigt ute,
brödet kom först klockan tio så det fick bli yoghurt med
honung och en kopp kaffe.
Efter frukosten gick vi upp till rummet och packade våra ryggsäckar med badkläder och solkräm. Vi bestämde att vi skulle utforska Molivos första dagen sen fick vi se om vi skulle hyra vespa eller bil.
Vi började med den genomfartsgatan för att sedan gå upp i de små gränderna. Efter det gick ner till den lilla hamnen med de små mysiga fisketavernorna som låg precis nere vid vattnet. Vid lunchdags var det dags för det första doppet i Egeiska havet. Vi tog oss längst bort på badstranden och kunde konstatera att där ville vi inte bada. Det var fullt med illaluktande tång och dessutom en massa stenar som inte var trevliga att forcera. Vi gick längs stranden in mot centrum och där hittade vi ett ställe som verkade betydligt bättre. Rejält svettiga och badsugna testade vi vattnet. Det var riktigt bra. Efter bara några meter med stenbotten var det riktigt härlig sandbotten och ganska långgrunt. När vi hade badat blev vi sugna på lunch och gick upp till den lilla bygatan för att hitta ett fint ställe, Molivos Star, med havsutsikt. Vi åt grekisk sallad, kalamares och till det blev det en flaska Retsina. En kopp grekiskt kaffe fick avrunda det hela.
Mätta och belåtna tog vi en promenad upp till borgen längst uppe på klippan. Tyvärr gick det inte att gå in på grund av reparation. Vi gick därefter ner till vårt rum för att ta en dusch och Lasses middagslur. Vid halvsjutiden gick vi ner till restaurang Gato där Apollo höll sitt välkomstmöte. Det var länge sedan vi var på ett sådant möte så vi tänkte att vi skulle kolla in om det var givande men det var precis som det brukar. Den första gången vi åkte till Grekland var det väldigt givande men numera känns det som en repris. Vi blev i alla fall bjudna på ett glas ouzo.
Vi började sedan leta efter ett ställe där vi kunde äta middag. Vi hamnade på ett trevligt ställe där Lasse åt pork souvlaki och jag lamb chops. Där satt vi och planerade vår fortsatta semester. Vi beslöt att vi varken behövde hyra bil eller vespa. Vi hade så mycket att upptäcka i vår närmaste omgivning så det kändes helt onödigt att bege sig iväg på några längre resor. Eventuellt skulle vi följa med på Apollos busstur till Västra Molivos men det fick vi se framöver.
 |
Tisdagen den 11 september
Efter en härlig nattsömn åt vi vår frukost på
uteplatsen. Vi packade våra ryggsäckar för att bege oss
på en vandring till Eftalou, cirka fem kilometer från Molivos.
Det tog en timme. I Eftalou fanns det en varm källa som var inbyggd
som ett spa. Vattnet lär vara väldigt hälsosamt . Det höll
en temperatur på 46 ? och innehöll en massa nyttiga mineraler.
Lasse ville inte testa badet men jag kunde inte motstå det. Det
kostade 3,5 euro för 45 minuter. I priset ingick muntliga instruktioner.
Man skulle gå mer i badet väldigt sakta och första gången fick man bara vara i några minuter för att sedan gå ut i havet och kyla ner sig. Sen var det bara att växla i max 45 minuter men efter tre gånger i det varma vattnet hade jag fått nog. Det såg riktigt komiskt ut i vattenkaret med cirka tio personer som trängdes och svettades. Det var en fet gubbe som var så modig att han lade sig helt under vattnet. Han låg kvar så länge att vi undrade om han var död. Men vi kollade att han andades och allt var ok.
Därefter badade Lasse och jag i det härliga vattnet för att sedan gå upp till taverna för att äta lunch. Vi beställde in grekisk sallad, octapus och en flaska Retsina. Pris 20 euro.
Vi började sedan att bege oss till Molivos igen. På hemvägen stannade vi och köpte glass och grekiskt kaffe. 15 euro.
När vi kom hem gick Lasse och lade sig och jag satt och njöt på uteplatsen av tystnaden ända tills våra pratglada grannar kom och underhöll mig med allt vad dom varit med om.
 |
Onsdagen den 12 september
Vi vaknade till en härlig dag och beslöt att vi skulle vandra
till Petra. Vi skulle ta vägen över berget dit och kustvägen
hem. Det skulle bli en sträcka på 12 kilometer plus promenaden
i Petra. När vi svettiga kom till Petra tänkte vi ta ett dopp
men vinden låg på rätt bra så det blev bara ett
fotbad. Det kändes härligt för våra trötta fötter.
 |
Efter det gick vi hungriga upp till torget för att äta lunch. Det blev grekisk sallad, stekta sardiner och Retsina. Mätta och belåtna gick vi de 114 stegen upp till kyrkan uppe på klippan. Det var en otrolig utsikt däruppe. Inne i kyrkan fanns en silverikon av Jungfru Maria. Det var absolut förbjudet att gå in i kyrkan med bara ben och bara axlar. Uppseendeväckande klädsel var också för bjudet. Vad dom kunde mena med det, alla vi turister såg väldigt uppseendeväckande ut.
Vi gick ner till byn för att njuta av den härliga atmosfären. Efter det var vi så varma att vi kände att vi behövde svalka oss med ett bad innan vi skulle ta oss hemåt. Det kändes riktigt härligt. Stranden i Petra var bättre än i Molivos men vi tyckte att Molivos var mycket trevligare. Vi kände att vi gjort ett bra val efter att ha varit tveksamma om vilken by vi skulle välja.
Efter badet blev vi hungriga igen. Vi blev sugna på de där små fiskarna som grekerna ofta sitter och äter som vi äter chips. Jag hade för mig att det hette gavros så det beställde vi in tillsammans med Mythos. Nu var inte gavros det vi hade väntat oss utan inlagda sardiner i vinäger och salt med en massa kryddor. Det var väldigt gott och vi hade fått en ny kulinarisk upplevelse.
 |
Klockan kvart över tre började vi vår vandring de fem kilometerna till Molivos. Det var riktigt svettigt men det var värt besväret för vi hade en fantastisk utsikt när vi närmade oss Molivos. Tyvärr var det asfalttrottoar hela vägen, det sliter på fötterna. Det är betydligt trevligare att vandra i bergen.
Väl hemma blev det dusch, kaffe och sedan ouzo med vindruvor på uteplatsen. På kvällen beslöt vi att gå direkt ner till Alonia för dom skulle ha levande musik och det brukar ju alltid vara trevligt. Vi fick följa med ut i köket och peka på vad vi ville för mat. Lasse tog pork souvlaki och jag beställde fyllda auberginer med en tomatsallad till.
Det var två grekiska killar som sjöng och spelade bouzouki. Tyvärr alltför högt för att det skulle vara njutbart. Dom var säkert väldigt duktiga men högtalarna gjorde att vi inte stannade längre än vi behövde. Maten var inte något över sig, tyvärr smaklös skulle jag vilja kalla den.
Vi tog en promenad i vår trevliga lilla by för att sedan gå hem till vår lilla uteplats där vi tog en ouzo och denna gången tysta grannar.
 |
Torsdagen den 13 september
Vi vaknade vid sjutiden . Det blåste rejält så vårt
beslut från igår med att ligga på stranden ändrade
vi snabbt på. Vi bestämde i stället att vi skulle vandra
upp till en liten bergsby som heter Vafios, en vandring på cirka
sex kilometer. Vi tänkte att det var bäst att passa på
när det var lite blåsigt. Vägen upp gick tyvärr,
till största delen, på asfalt men med en härlig utsikt
över Molivos. Det tog två timmar att gå dit upp och då
är det inlagt en massa fruktpauser så fort vi kom till en utsiktsplats.
Vi gick omkring lite i den pittoreska lilla byn. Vi kallade den för
Kattbyn för det fanns kattor precis överallt. Fina och välskötta
var dom. Vi såg att det fanns ett litet fik som vi bestämde
att besöka efter det att vi ätit lunch. Vi gick ner till utkanten
av byn där Taverna Vafios låg. Tavernan var berömd för
sin fina mat med råvaror från trakten. Den var visst certifierad
av någon myndighet. Vi beställde grekisk sallad, terramosalata,
kalamares, och en flaska Retsina. Maten var jättegod men inte godare
än på andra ställen. Vi hade en vidunderlig utsikt över
hela Molivos. Kalaset kostade 25 euro. Efter maten gick vi upp till byn
igen, vi ville inte släppa taget så fort.
Vi gick upp till byns lilla fik och beställde grekiskt kaffe. Greken som serverade oss var en rolig liten gubbe, han sjöng för oss och när sedan Lasse gav lite dricks blev han så glad att han presenterade sig och alla som var där.
Efter det var det dags att bege sig nerför berget igen. Väl hemma fortsatte det att blåsa. Nu hoppades vi på strandväder nästa dag så vi kunde vila våra trötta ben.
På kvällen gick vi ner till hamnen och satte oss på en taverna ända nere vid vattnet. Vi blev serverade en utsökt god stekt makrill. Det var det godaste vi ätit på länge. den var så gott kryddad att det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Naturligtvis drack vi Retsina till. Efter det tog vi en runda i vår by och då upptäckte vi en efterrättsrestaurang som vi inte kunde motstå. Där åt vi en Tuttifrutti-efterrätt, dyr men god, som satt perfekt efter fisken. Vi gick hem vid elvatiden.
