Resebrev från Georgioupoli i maj 2008
Att packa är inte roligt! Alla bra-att-ha-grejor som bara måste
vara med, fyller nästan väskan. Sedan är det dags för
nödvändigheterna och vips är väskan proppfull.
 |
Vi ska upp i ottan, 03.15, för att vara på flygplatsen två timmar innan avgång. Ja, ja, vi reser charter! Billiga one-way biljetter bokades redan i november förra året.
Inga missöden och vi landar som vi ska på Chanias flygplats på nästan beräknad tid. Jag har ofta tänkt på varför vissa klappar i händerna vid landning. Kan det vara så att man tycker att piloten är duktig som fått ner det tunga planet? Tanken på något annat verkar vara ett mycket dåligt alternativ(!)
Fotogenlukten - ja det luktar nästan gott, när vi kliver ut ur planet och kisar i det skarpa ljuset och känner den värmande solen.
Väskorna kommer så småningom, men som vanligt inte på
det bandet som markerats med vår flight. Den här gången
kunde inte vår Nikos hämta oss utan Georgos taxichauffören
som kört oss många gånger. Vi suckar lyckligt när
vi är på väg ut på vägen mot PARADISET och
ser de välbekanta vyerna passera, havet, bergen och växtligheten.
 |
|
Havet. |
 |
|
Bergen. |
Det blir ett kärt återseende hos "vår familj" och grabbarna får förstås sina paradischokladaskar, vilket blivit en tradition, trots att de numera är vuxna karlar.
Vi får hjälp med att kånka väskorna uppför trappan till vårt rum,, nummer 7. av Vangelis. Seven is heaven. Vi har samma rum som nästan alltid. Patetiskt, Nä då, det är det bästa rummet, så det så! I kylskåpet finns färska ägg och tomater. Mamma Rodaria har även bakat kakor . Vi blir, som vanligt, rörda av hennes omtanke.
Tänk nu har vi två hela veckor framför oss! Det är hur lång tid som helst!
Dagarna fylls av samvaro med goda vänner från Skandinavien,
promenader längs den milslånga stranden, bad och sol. Vid strandbaren
med det fashionabla namnet Sun Kiss äter vi ofta lunch tillsammans
med en immig Mythos, med tårna nerkörda i den svala sanden.
Solen bara skiner från en klarblå himmel, dag ut och dag in!
 |
|
Det fashionabla Sun Kiss. |
Många eftermiddagar träffar vi Nikos, vår vän;
för en frappé och diskussioner om livet och framtiden. Vi
jämför ofta kulturella skillnader mellan våra respektive
länder. Vi pratar om skatter skolor, sjukvård skillnader i
bilkörning och mycket annat. Nikos är yngre än vårt
yngsta barn och han har en gång gett oss en fantastisk komplimang:
- Det finns så många saker jag kan prata med er om som jag
inte kan säga till mina föräldrar. Ni är som mina
svenska extraföräldrar!
