Sommarsemester på Kreta

© Text & Bild: Christina och Åke Persson

Resenärer: Christina och Åke Persson, Uppsala
Tid: 12-26 juni
Ö: Kreta
Orter: Chania, Sougia, Ag. Roumeli, Loutro, Sfakia och Rethymnon

Som vanligt började planeringen på senhösten. Detta år tänkte vi utesluta båt-/flygluffning mellan öar och istället kombinera buss- och båtluffning på södra Kreta, en resa som många kalimerianer gjort tidigare. Vi samlade på oss tidigare resenärers erfarenheter på Kalimera och beslöt oss för att välja rutten Chania - Sougia - Ag. Roumeli - Chora Sfakion - Plakias - Rethymnon och avsluta med några timmar i Chania inför hemresan. Vi förhandsbokade de första dagarna i Chania och de sista i Rethymnon, resten av vistelsen på södra Kreta var öppen.

Vi kanske kan tillföra någon ny information till presumptiva resenärer till ovan nämnda orter.

Så här blev det till slut.

Samma sköna känsla inträffar varje gång vi passerat flygplansdörren och värmen träffat oss med full kraft. Värmebölja rådde på Kreta och inte minst på Chanias flygplats.

Resan gick bra och enligt tidtabell. Den medhavda matsäcken med bröd, rökt skinka och ost kompletterades med delar av Norwegians dryckesutbud.

Taxi till Hera Studios, där innehavaren av den intilliggande affärenYo-Yo, som var svenska, kontaktade hotellägaren för information om rum med tillhörande nyckel. Vi hade glömt meddela att planet skulle landa en timme tidigare så därför fanns ingen på plats. Hera Studios ligger intill Casa Del Amore på gatan Theotokopoulou. Middag på intilliggande taverna Kaldemirini och sedan i säng.

Hera studios är inrymd i en 300 år gammal byggnad som moderniserats och har allt inklusive trådlöst bredband, knarrande trägolv och smal trätrappa till rummen på översta våningen - inget för rörelsehindrade.

Söndag 13/6
Efter en tidig repa i centrum för att bl. a. kolla läget i hamnen gick vi till den närliggande stranden Nea Chora och badade.

På eftermiddagen tillbringade vi en stund på balkongen, från vilken vi kände igen Arne och Birgitta som satt på ovan nämnda taverna, intagandes någon form av näringsdryck samtidigt som A skrev på datorn. A&B hade just anlänt från södra Kreta. Vi passerade senare deras bord, utbytte erfarenheter och eftersom vi några dagar senare skulle till södra Kreta ville vi gärna veta vad som väntade oss där. Buss mellan Sfakia och Plakias, informerade oss Arne, kunde vi glömma trots e-post från KETL med svaret att det "troligen" skulle gå bussar då. Det visade sig att Arne hade rätt.

Måndag 14/6
På morgonen, efter diverse irrfärder, hittade vi till busstorget, där biljetter inhandlades till Sougia. Vi besökte även saluhallen men jämfört med Atens saluhall är Chanias en blek, urvattnad kopia där numera glitterbutikerna har övertagit en del av affärsytan. Kanske en orättvis jämförelse med tanke på städernas olika storlekar. Minnesbilden av saluhallen som vi besökte en höst för 5-6 år sedan var en helt annan.

Åter bad på Nea Chora och en enkel lunch på taverna Kaldemirini bestående av spenatpaj och zuccinibollar nedsköljda med vatten och en retsina. Här inträffade något som kan liknas vid när flygplanen passerar Potokaki beach utanför Pythagorio på Samos; män i alla åldrar stirrar på planen som flyger förbi. Samma sak hände här när en brunbränd och långbent yngre dam skred förbi serveringarna, iförd shorts, något bredare än skärpet. All verksamhet hos samtliga män avstannade, kanske förutom delar av hjärnan.

Vi sitter nu (kl 18) på balkongen och studerar gatulivet i gränden.

Efter middagen, bestående av lamm kleftiko, på restaurang Paradosiako i samma gränd, har vi nu uppsökt rummet för nattvila. Hemgång efter kl 22.30 betraktar vi som uppesittarkväll. Vi föredrar morgonatmosfären. Servitören på Paradasiako upplyste oss om att rätten kleftiko fått sitt namn av att man, enligt sägnen, tidigare tillagade det stulna köttet i en övertäckt grop i marken för att inte matos och rök skulle avslöja platsen. Här serverades rätten insvept (gömd?) i smörpapper, vi har tidigare fått kleftiko serverad i paket av aluminiumfolie.

Tisdag 15/6
C besökte museum, Å fyllde på vätskebehovet i intilliggande vattenhål vid kyrkan.

Vi var nyfikna på Sougia eftersom den byn verkade ha det mesta utom horder av turister.
Bussresan till Sougia gick bra även om vi mötte bussens bakdel att antal gånger längs den slingriga vägen (något överdrivet). På bussen informerade oss en finlandssvenska att den vänstra sidan av bussen gav en bättre utsikt så småningom. Hon hade bott i en liten by längs vägen i 17 år.

Vid ankomst till Sougia bokade C rum på Erontas-Diktamo med balkong och havsutsikt och en i övrigt välutrustad studio med t.ex. hårtork och trådlöst bredband. C badade efter rumsbokning. Inte en solsäng inom synhåll men med fasta och kostnadsfria bastparasoller. Dagen efter fanns där avgiftsbelagda solsängar.

Middagen intogs på Omikron, internationell meny och kanske inte den bästa i byn. Tillplattad kyckling med svamp och gräddsås (Å), lammkotletter utan vitlök (C). Billig rött vin med vinägersmak. 25 € med tomatsallad.

Onsdag 16/6
C simmade 200 m kl 07.00 (!) och köpte sedan bröd i närbutiken. Sol och bad. Mera sol, bad och lunch bestående av rödbetor, spenat- och ostpaj och pastisio nedsköljda av en liten flaska retsina. Siesta på luftkonditionerat rum och sedan mera bad men nu i strömt vatten, liten varning. Satt sedan på balkongen och fyllde på vätskeförrådet eftersom det var värmebölja (minst +35) och nästan vindstilla. Man kan utan vidare dricka mer än 3 liter vatten per dag vid denna temperatur. Getternas skällor hörs från omgivningen. Middag blir grillade sardiner för C och zucchinibollar för Å.

Torsdag 17/6
Varmt, fortfarande +35. Påbörjade vandringen mot Lissos men avbröt p.g.a. hettan och dåliga skor (ihålig ursäkt).

Bad före lunch och sedan vegetarisk måltid, boureki, gigantes och chorta på restaurang Anchorages en bit upp i gränden - enda gäster, utmärkt mat. Siesta på rummet med AC på. Samtalade med norska rumsgrannar i vår ålder från Halden. Vi erinrade oss om Karl XII:s öde. Satt sedan åter på balkongen och intog vätska inför middagen och njöt av stillheten och utsikten.

Middag, lammkotletter och en specialfiskrätt intogs på Livikos vid stranden. Servitören hade arbetat på taverna Kriti i Skellefteå (vår ungdomsstad) i ett par år och kunde hjälpligt göra sig förstådd på svenska. Vilken slump.

Sougia var en positiv överraskning, en liten by med buss- och båtförbindelser med omvärlden. Väldigt få turister. Stranden är mer än 1 km lång - det blir snabbt djupt, badskor rekommenderas. Tavernornas antal översteg vårt behov under vår vistelse där. Om man vill ha en lugn ort är Sougia en by man bör överväga att stanna i. Paleochora fanns som alternativ startpunkt på södra Kreta men efter några beskrivningar av Pal. som en alltför turistanpassad by valde vi Sougia. Det ångrade vi inte utan att veta hur Pal. ser ut idag. Vi var där för mer än 20 år sedan och blev inte imponerade.

Fredag 18/6
Avresa med båt till Ag. Roumeli kl 09.10. Efter en timme var vi framme och enligt tidtabellen skulle vi vänta 4-5 timmar på en ny färja till Sfakia. Vi steg av men färjan gick vidare mot Sfakia! Tidtabellen hade ändrats vilket vi inte blev informerade när vi köpte biljetterna i Sougia. Grekisk service …

Vi bestämde oss då för att stanna ett dygn i Ag. Roumeli, hyrde ett rum med havsutsikt och AC på Calypso (35 €), inhandlade förnödenheter och åt en vegetarisk lunch på taverna Samaria. Inget märkvärdigt förutom priset (22 €) som inte motsvarade matens kvalité.

Bad på stranden som snart var fylld av turister som hade vandrat genom ravinen. Tom strand sedan färjan avlöpt kl 17.30. Tveksam havsvattenkvalité här liksom i Sougia. Rosafärgade bubblor på vattenytan med glycerinliknande skimmer och här i Ag. Roumeli dessutom synbar vattenförorening. Detta syns bäst på morgonen när vattenytan är lugn. Begynnande miljökatastrof för medelhavet eller förhoppningsvis bara något tillfälligt?

Middag på Tarra bestående av ugnstekt lamm med potatis till en kostnad av 25 € inklusive rostade zucchini och vin. Fin restaurang med havsutsikt. Tidig hemgång (21.45) till hotellet.

Lördag 19/6
C promenerade till, inte genom, Samariaravinen i väntan på frukostbrödet och inhandlade även båtbiljetter till Sfakia. Båten, som inte skulle finnas enligt ursprunglig tidtabell, avgick en kvart sent. Efter ankomst till Sfakia parkerade vi på en taverna för dagens förmiddagsöl inför letandet av rum. Vi hade planer på att bo på Tre Bröder men efter ett möte med ett trevligt engelskt par som bodde där och beskrev vissa olägenheter beslöt vi oss för att leta annorstädes. Stavris hade vi sett på internet och där hittade vi en utmärkt studio med alla bekvämligheter inklusive trådlöst bredband för 40 €/natt. Lunchen med ostgratinerad spagettiboll (Å), ostfyllda auberginerullar (C) på taverna vid hamnen nedanför Stavris fyllde på energiförråden.

Innan dagen avslutades avnjöt C världshändelsen bröllopet mellan Victoria och Daniel i delar med datorns hjälp, och därefter middag bestående av fantasifullt stuffade tomater (Å) och utmärkt grillade lammkotletter (C). Kontroll av Tre Bröders taverna på hemvägen visade att beläggningen var god. I övrigt var det tämligen glest belagt på de flesta tavernor på de orter vi besökt på Kreta, 20-30 % som mest från kl 21-22.

Söndag 20/6
Kollade båttider till Loutro och träffade åter på det trevliga engelska paret som är i vår ålder. De skulle vidare till Gavdos men osäkerheten gällande båtförbindelserna dit var total. Vi var alla överens om att man inte får glömma bort att utjämna vätskeförlusten med jämna mellanrum så vi intog snabbt Mythos på en närliggande taverna. Detta engelska par hade vi troligen träffat på Fourni och på Ikaria för ca 5 år sedan. På Cs fråga om vi inte setts tidigare på någon ö halade mannen snabbt upp en resplan som visade parets resor de senaste 20 åren och Cs teori visade sig stämma. Han, som före pensioneringen varit serviceingenjör, kartlägger gamla växter och kunde det svenska namnet för ormbunke!

Efter en stunds bad nedanför stranden vid Tre Bröder åt vi lunch där. Omelett (Å) spenatpaj (C) och auberginsallad, allt nedsköljt med vatten och vin (24 €). Väldigt smörig servitör. Fortsatt bad och vila under hyrt parasoll och solsängar (5 €). Lätta moln passerade. Satt sedan på balkongen, tittade ut över havet och njöt. Middag på Nikos, svärdfisk med grönsaker för C och Sfakian pie med honung för Å. 18 €.

Måndag 21/6 (sommarsolståndet)
Dagsutflykt med färja till Loutro kl 10.30. Färjan försågs med bränsle vilket fördröjde avresan något. Efter denna ansträngande båtresa på 15 minuter på ett nästan spegelblankt hav avnjöt vi två öl på strandkafé och inventerade omgivningarnas tavernor och möjligheter att hyra parasoll med tillhörande solsängar, vilket vi gjorde till priset av 7 €. Badade i det kristallklara vattnet före lunch. Föda intogs på intilliggande strandtaverna. Keftedes för Å och kronärtskockspaj för C, 24 € inklusive en kanna husets. En stilla eftermiddag med bad och siesta. Loutro är inte en ort för omfattande nöjesliv. Ett par norska tonårstjejer spanade febrilt på ett par engelska killar, dock utan framgång så länge vi var kvar. Vi kunde konstatera att Loutro är större än Sougia och med fler turister. Återresan till Sfakia påbörjades med bara liten försening kl 18.15.

Middag på Lefka Ori strax nedanför Stavris boende. Papoutsakia för Å och barbouni för C (27 €). Vi såg ingen som åt middag på serveringen som tillhör Stavris. Någon enstaka frukostgäst såg vi dock.

Resebrevet fortsätter »

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera