Sv: Det där grekiska
 

Ja, klart man är partisk, och det får man ;)

Sv: Det där grekiska
 

Jag blir så tårögd av din fina berättelse.
Det lilla och det enkla som till slut blir så betydelsefullt.
Det är Grekland!

Sv: Det där grekiska
 

Och som när Emilio för några år sen kom ner till Santorini med ett sargat ben med kallbrand(ganerna).Vi var tvungna att stanna på Santorini 3 veckor pga behandning.
Under dessa veckor,som var i september och alltså MYCKET krävande för Julia&familj,körde Julia eller någon i familjen Emilio VARJE dag till läkaren i Emporio!

Det var MEGALO kärlek och något vi aldrig glömmer!!

Sv: Det där grekiska
 

Fin berättelse inkfish! Och visst har vi liknande historier att berätta ... :)

Sv: Det där grekiska
 

Många gånger under mina vistelser i Grekland har jag fått ta del av den grekiska gästfriheten men en sommar satte större spår än annan gästfrihet. Jag hade återkommit till samma lilla ö i Småkykladerna några veckor i juni under 3-4 år och förutom den första gången hade jag tältat på öns från början inofficiella campingplats. Jag var inte helt förtjust i familjen som ägde campingen, då de var väldigt överseende med att gästerna använde droger öppet och jag hade börjat fundera på om jag skulle vildcampa i stället kommande sommar.

Vid påsk åkte jag till ön och tältade helt solo på den stängda campingen, jag var nog den enda turisten på ön just då. För att proviantera och se lite folk gick jag de flesta dagar in till byn längs den vackra vägen, och då passerade jag ett hus som låg halvvägs, lite för sig själv. En av de första dagarna kom G utspringande genom dörren och ropade på mig, hennes familj driver den taverna där jag ofta brukade hänga på somrarna. Hon bjöd genast in mig och erbjöd frukost, lunch - ja, vad jag än kunde vara sugen på. Så fortsatte det i stort sett varje gång jag passerade hela veckan jag var där. Jag fick chansen att lära känna familjen närmare och är sen dess en extra "tant" till barnen. När jag reste lämnade jag kvar min campingutrustning i deras källare.

Så kom sommaren och jag reste iväg så tidigt som möjligt i juni för att ha en chans att få en bra vildcampingplats. Lycklig kom jag fram till ön och den då öppna tavernan och hälsade på familjen, bytte nyheter om ditt och datt. Jag undersökte vilka lediga tältplatser som fanns - allt var ledigt! Wow, vilken tur jag har, tänkte jag, nu ska jag hämta mina saker och slå upp tältet! Ska du bo på campingen som vanligt, undrade G? Jag berättade att jag inte ville det pga droganvändarna och att jag tänkte tälta under ett träd. Oj, det går inte, sa G, byn har bestämt att vildcamping nu är förbjudet.

Men jag vill verkligen inte bo på campingen, sa jag upprört, och kände mig minst sagt desperat! Det här var på den tiden jag hade väldigt liten reskassa och en hemresebiljett först sju veckor senare. Du får hyra ett rum i stället, sa G. Det har jag inte pengar till, svarade jag. Vänta, sa G, jag ska prata lite med min man.

När de hade konfererat med varandra säger G att jag kan bo gratis hos dem, på deras hotell! Men jag ska ju stanna jättelänge, sa jag! Inga problem, svarade G:s man med ett brett leende, inget att diskutera, du bor på hotellet! Så i sju veckor bodde jag gratis på hotellet, flyttade runt lite mellan olika rum och hade ett rum utan toa och dusch större delen av tiden men kunde använda detta på tavernan. En gästfrihet av den här omfattningen är närmast otrolig, alla som får höra historien tvivlar på att det är möjligt, men det är det - i Grekland!

Åren har gått, och jag har återvänt många somrar som betalande gäst, och tagit med mig släkt och vänner. De gånger jag har besökt ön utanför turistsäsongen har jag aldrig fått betala något för rummet (hur mycket jag än har försökt) och fortfarande blir jag bjuden hem till familjen för att äta i stort sett varje dag. Utan att lyckas hittills har jag försökt locka barnen till besök i Sverige för att få en chans att "bjuda igen" - men den möjligheten kanske kommer längre fram!
Våga

Sv: Det där grekiska
 

fb_gilla

Sv: Det där grekiska
 

Vilken härlig "tråd" på kalimera! Vi är många som har någon/några historia/er att berätta och som kanske har bidragit till våra positiva känslor om Grekland. Här kommer vår första hjärtevarma berättelse från Kreta.


Som nyinstallerade i vårt hus i Koutsounari 1994, skulle vi göra en längre promenad upp mot byn Agios Joannis 8 km upp i bergen. Vägen är väldigt krokig och Ylva var vid denna tid inte speciellt tränad för längre vandringar. Vid varje krök, när man åter kunde se byn, fick jag säga:" Ser du, vi är mycket närmare, vi går till nästa krök". När vi kom in i byn, mötte vi en svartklädd "gammal gumma", som vi kunde fråga om: "taverna eller kafenio"? Det finns ingen, kunde vi förstå, att hon svarade. Vi fortsatte upp till "centrum". Där fanns "Posten" och en vattentapp bredvid, där vi kunde fylla på vattenflaskan. (Året efter fanns det en kafenio i postlokalen. Numera finns en taverna).
På väg nedför berget stannade kvinnan oss, frågade om vi fått någon mat och bad oss sitta ned. Ur ett knyte tog hon fram paksimadi, oliver, fetaost och tomater. Paksimadin gick hon till en vattentapp och blötte, så den skulle bli lättare att äta. Konversation på grekiska klarade vi inte av vid denna tid, men det var en härlig stund i sommarhettan. En stund vi aldrig glömmer. Ännu mer imponerade av kvinnan blev vi, när en ung man på mc stannade och kvinnan med en imponerande vighet slängde sig upp på bönpallen. Vid tog kort på henne, som vi vid nästa Kretaresa kunde vidarebefordra till henne.
/ Jannis

Sv: Det där grekiska
 

För oss finns det hur många såna här underbara historier som helst.Jag tycker att något dylikt händer varje gång vi är på öarna.
När vi var på Amorgos i september,skulle vi äta i Chora.Vi letade efter en restaurang där vi hade varit för länge sen .Har alldeles glömt namnet-men den har som en terrass med utsikt över bergen och bukten.Nåja, vi kom dit och var jättehungriga och beställde OCH DÅ TOG DOM INTE KORT! Då sa kyparen "It´s OK,you can pay tomorrow".
Dagen efter tog vi oss upp till Chora och betalade och det lustiga var att ägaren/kyparan blev lite glatt förvånad och TACKADE oss!!

Sv: Det där grekiska
 

Maken till gästfrihet, Våga! Man förvånas hela tiden över detta.

/Netwolf

Sv: Det där grekiska
 

Ja, visst är de helt underbara grekerna!..:)

Som nu när jag ska till Sifnos och mejlade ett hotell om rum.. fick besked om att de igentligen inte ska öppna förrän i mitten av maj...

Men visst kan vi ordna så du kan få ett rum ett par veckor innan.. no problem, svarar den vänliga värden.. förmodligen är jag den enda gästen.

Det kostar att öppna upp för bara en gäst, med uppvärmning och annat, bara det är oerhört generöst och dessutom till ett mycket lågt pris för en månad i Apollonia.

Lika var det på Amorgos i höstas, värden på Mike hotell skulle stängt en vecka innan jag planerade att lämna Amorgos, jag var ensam gäst men ändå fick jag bo kvar ytterligare en vecka.

Vilken enorm gästfrihet!.. klapp_klapklapp_klap

Sv: Det där grekiska
 

En rätt rolig men samtidigt omtänksam gest av grekisk vänlighet var när jag var i Aten (Pireus egentligen) förra året. Skulle ta bussen till flygplatsen och stod under en lyktstolpe och väntade. Plötsligt kände jag något blött falla på mitt huvud. Av ren impuls förde jag handen dit för att ta bort det. Till min förfäran insåg jag vad det var. En stoooor fågelbajs hade landat mitt på min oskyldiga hjässa. Och sakta rann den bland mina icke så få och korta hårstrån. Handen hade dessutom rört ut den i en härlig liten geggamoja.
Då jag tittade uppåt så såg jag en stor, till synes, oskyldig men väldigt förnöjd Pippi sitta i toppen av lyktstolpen och förstrött blicka ut över gatan. Några meter från mig stod två grekiska tanter i sin blomstrande pensionsålder. Jag tittade på dem, skrattade och pekade upp mot den nöjda, och nu betydligt lättad från allt eventuellt tarmtryck, Pippin.
Och som de skrattade.
Jag letade desperat i min handväska efter serviett eller vatten (trots att jag visste att ingen vattenflaska ännu hunnit inköpas) för att torka bort fågelfisen från mina väna hårstrån. Icke en tillstymmelse till serviett eller ens ett gammalt uselt kvitto, naturligtvis.
De gamla grekiska damerna var inte de som var de. Inget tramsande. De vinkade dit mig till orden Ελα κοριτσι. Jag gick dit och den ena tog resolut fram sin vattenflaska ur handväskan och hällde lite i huvudet på mig innan jag så mycket som hann blinka. Den andra damen tog ett stadigt tag i min arm och sen började hon gnugga i hårbotten med en parfymdoftande våtserviett. Som de gnuggade. Och där stod jag, mitt på trottoaren i Aten med två frenetiskt tvättande damer och blev rengjord. När de släppte mig kunde jag riktigt känna håret stå i en vild och vacker kvast runt huvvut. Gnuggandet gav riklig volym kan jag säga. Jag tackade och de små rara tanterna log varmt .Sen klev jag på bussen mot flygplatsen.

Sv: Det där grekiska
 

Vilken underbar berättelse! Den kommande duschen var väl en riktigt go' en, kan jag tänka?

Sv: Det där grekiska
 

flabb_flab...Thira den "inpackningen" i håret var väl inget du hade väntat dig.. ;)...fy så äckligt!!

Men vilka snälla grekiska damer.. fb_gilla

Sv: Det där grekiska
 

Ja det kan man verkligen säga att den var. :)

Ja och dessvärre fanns ingen tid att åka tillbaks till hotellet för att duscha innan flyget heller. Men jag vill lova att jag skrubbade mig en rejäl omgång väl på flygplatsen igen. Damerna tyckte dock inte det var så mycket att pjoska om. De tog ena rejäla skrubbartag. Men det där är så härligt med Grekland. Inget är liksom konstigt eller för mycket. Man gör det man måste för att klara sitsen helt enkelt. Och man hjälps åt.

Sv: Det där grekiska
 

Nu blev det något konstigt där i svaret med ser jag. Nåja, det var inte som det skulle bli men blir nog bra ändå haha.

Janne får fixa det om det behövs.

Sv: Det där grekiska
 

Behövdes inte, men jag gjorde det ändå. :)

Sv: Det där grekiska
 

Tack för alla fina berättelser! klapp_klap

Ett av mina första minnen från Grekland, och som var en av anledningarna till att jag började gilla landet, är från Rhodos 1979. Jag var en ung ball grabb som reste med Club 33. En dag när jag kom hem från stranden märkte jag att mina coola solglasögon var försvunna. Hade inte tid att leta efter dem eftersom det var party på gång.

Morgonen efter gick jag upp tidigt (jodå) och gick ner till stranden för att leta efter solglasögonen. Då ser jag en äldre herre sitta på en solstol, där vi hade legat dagen innan, och han hade ett par solglasögon i handen. Han kunde ingen engelska, men jag förstod att han frågade om det var mina solglasögon. Och det var det. Han gav mig dem, och sedan gick han sin väg. Det var som om han hade suttit där hela natten och väntat på ägaren. Då förstod jag att det var något speciellt med grekerna. :)

Sv: Det där grekiska
 

Detta underbara ämne bara fortsätter...

Apropå solglasögon,lade min något disträ man irån sig sina vid ändbusshållplatsen i Perissa på Santorini.Efter en stund kom en äldre dam nästan springande med dem och rågade E.om de var hans.Javisst!!! Tack SÅ mycket!

En annan gång vid Perivolosstranden tappade E.sin cyklop,som sjönk rakt ner i havet.Alldeles nära låg(ligger) ett ställe där man kan hyra fallskärmsbåtar osv.
Jag gick över dit och frågade om de möjligtvis kunde dyka efter cyklopen(vi hade självklart försökt själva).Jamenvisst sa de unga männen,dök,fann cýklopen och allt var frid och fröjd.
Några år senare hade en liten flickas badboll åkt med strömmen ganska långt ut.Flickan var SÅ ledsen.Då gick jag till killarna och frågade om de kunde hämta bollen på något sätt.De skulle ändå ut med sin fallskärmsbåt.Och vips stack de ut med en båt och tog bollen,som jag kunde ge till den lilla flickan!STOR glädje!

Sv: Det där grekiska
 

Jag har efter alla år i Ierapetraområdet massor av historier att berätta. Den här är en bland de bästa!
Vi var mitt i stan och hade parkerat lite olämpligt med vår Renault Clio m.ä. Den hade ett dumt låssystem och det hände ibland att jag glömde nyckeln i startlåset men kunde krypa in genom bakluckan och öppna dörrarna. Den här gången var även bakluckan låst och husnyckeln satt också fast i låset. Det var dock en öppning på en halv cm på framdörrsfönstret. Tanken kom: ser vi någon ung kille i närheten? Två stod i dörröppningen till en affär. Ylva frågade dem, om de kunde hjälpa oss. De böjde till en krok på en ståltråd och lirkade snabbt upp "peklåset" på dörren. Den oro vi känt, byttes snabbt till skratt och glädje. Även den unga grekiska generationen är hjälpsam!
/ Jannis

Sv: Det där grekiska
 

Visst är den det! :) Jag citerar mig själv ur mitt resebrev "Ett sommarlov på Karpathos" från 2011:

"Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och gick gatan bort mot Pelagos, men lyckades kliva snett där trottoaren delade sig i två nivåer och for framstupa i backen. Slog armbågar och knän i marken och smällde ansiktet i en vägg. Aj! Från alla håll kom unga män rusande, hjälpte mig upp, borstade av mig, torkade av blodet samt gav mig ett glas vatten och en isblåsa till bulan i pannan. En av dem satt bredvid mig och pratade lugnande tills han tyckte jag började se någorlunda samlad ut, och så följde han mig till närmsta optiker, eftersom mina glasögon var helt tillplattade. Optikern böjde skalmarna tillrätta och ville inte ha något för det."
klapp_klap

Karin