Sv: Moderatorer
 

Som sagt om man jobbar med människor, och som i mitt fall ungdomar, är det förhoppningsvis helt solklart vad jag menar...men om man inte vill eller har förmåga att förstå vad jag menar så lägger jag ingen energi på det här.

Sv: Moderatorer
 

Det är tråkigt att du inte vill prata om sakfrågan, som är både viktig och intressant. Att du jobbar med människor eller tror att jag och andra inte har vissa kunskaper är ju inga argument för saken, utan personpåståenden som inte leder någon vart.

Jag hade velat vara säker på om du verkligen menar det jag uppfattar att du skrev tidigare, att det som ALLTID avgör om någon gjort sig skyldig till en kränkning är att någon annan känner sig kränkt.

Jag känner till flera exempel där det varit så som du säger. Ett sådant var när två högstadietjejer anmälde till rektor att de kände sig kränkta av en lärare som lutade sig över dem när han skulle hjälpa dem på lektionerna, på ett sätt som de tyckte var obehagligt. Han la också handen på axeln på dem när han pratade med dem, och det tyckte de också var obehagligt.

Läraren sa naturligtvis att det var hans öppna och spontana sätt och att han självklart inte hade några avsikter med att röra i dem, och att han inte kunde hjälpa dem med uppgifterna om han inte böjde sig något över dem där de satt i skolbänken.

Min absoluta uppfattning är att eftersom tjejerna tyckte att hans sätt att luta sig över dem och röra i dem var obehagligt, så gjorde han fel. Han kränkte dem.
I egenskap av lärare och vuxen stod han i en viss maktposition gentemot dem och ansvaret att bete sig så att de inte kände sig obehagliga till mods av honom, var hans, och enbart hans.

Jag antar att det är situationer lik denna du menar när du säger att om någon känner sig kränkt så har en kränkning skett. Där är vi helt överens.

MEN det betyder inte att det ALLTID är så. När till exempel två vuxna människor pratar kan det av olika skäl vara så att den ene känner sig kränkt, eller till och med hittar på att han känner sig kränkt. Det kan finnas såväl avsiktliga som oavsiktliga orsaker till det – och det vore absurt och rättsvidrigt att per automatik döma den andre för kränkning, utan att ta hänsyn till vad denne faktiskt menat.

Sv: Moderatorer
 

I ditt exempel är vi då helt överens!! MEN jag hävdar att man måste ta en människas känsla av att känna sig kränkt på samma allvar även om båda är vuxna. Det är viktigt att den som "kränkt" blir medveten om den "kränktes" känsla. Sen måste det hela naturligtvis utredas. Men faktum kvarstår att du kan aldrig "radera" ut den omedelbara känslan i kränkningstillfället även om den kränkte i efterhand kan inse att det var ett missförstånd. Båda parter måste naturligtvis komma till tals. Jag hoppas att jag har förtydligat detta nu och inte rört till det...

Sv: Moderatorer
 

Nilam, bra att du inte gav upp, nu tyckte jag i alla fall, att det blev tydligt vad du menade.

Det är självklart att det blir starka känslor när det gäller en fråga som denna.
Att oskyldiga anklagas för kränkningar är naturligtvis ett mycket litet problem, jämfört med alla gånger när det verkligen sker kränkningar. Men trots det värt en diskussion, tycker jag

Sv: Moderatorer
 

Ni kanske ska starta en ny tråd..det handlar ju inte längre om rubriken..Moderatorer...ett tips

Sv: Moderatorer
 

Då verkar det som vi är överens :)
Känslan kan man inte radera ut, men den som känt sig kränkt och insett att det var ett missförstånd, kan lämna den bakom och gå vidare - och mår bättre av det än av att fastna i sin känsla av kränkthet. Fast det är ju naturligtvis en process som måste få ta den tid den behöver.

I antal är det kanske så, men inte i betydelse. Att bli oskyldigt anklagad för att ha kränkt någon är ju faktiskt oerhört kränkande.

Sv: Moderatorer
 

och vad vet du om det?

Eva

Sv: Moderatorer
 

Det vet jag förstås inget om mer än det intryck du ger just nu...men jag ångrar mig djupt att jag skrev detta till dig för jag borde förstå att du förstås även kan detta precis som allt annat...för i ärlighetens namn kan det inte finnas någon som kan mer än dig på detta forum...

Sv: Moderatorer
 

Det var en otroligt elak kommentar och som du säkert förstår dessutom väldigt kränkande. Nu får du faktiskt ta och be om ursäkt.

Jag försöker tillföra det här forumet mina erfarenheter från olika resor vilket jag också utgår från att du gör. Jag har lika stor rätt som du eller någon annan att ha åsikter i frågor som jag önskar debattera.

Eva

Sv: Moderatorer
 

Instämmer absolut med det.

Men nu tycker jag efter det att diskussionen spårat ur rejält så nu drar jag mig ur den.

Sv: Moderatorer
 

Jag var bara oerhört vänlig. Jag tycker verkligen att du nu bör be mig om ursäkt för ditt påhopp när jag bara försöker tala om hur duktig du är. Självklart ska du fortsätta dela med dig av dina erfarenheter och delta i alla diskussioner du vill.
Nu avslutar jag denna diskussion med dessa ord.

Sv: Moderatorer
 

Bra skrivet Vilma.
Har inte lagt mig i diskussionen tidigare men tycker ocksa att nog är nog.

Vi är väl ända här for att vi älskar Grekland och borde använda var
energi for allt positivt som har med det att gora eller är jag helt ute och cyklar :confused:

Sv: Moderatorer
 

Normalt skulle jag inte moderera en diskussion där jag själv berörs.

Men eftersom fokus lämnat mig för rätt längesen, och eftersom samtalstonen plötsligt sjönk så lågt att det började komma in anmälningar på tråden - så gör jag ett undantag.

Den som inte anser ämnet färdigpratat, eller har andra allvarliga invändningar, får höra av sig.
Men har ni skäll, hör av er nån annanstans:o

inkfish/moderator