Tankar på kvällskvisten
 

Sitter i min bekväma verandastol , maken vattnar i trädgården. Vi befinner oss i en period av värmemättnad, växterna försöker överleva men ser allt risigare ut. Fikonen börjar ta slut, vindruvorna är snart uppätna. Det är bara olivträden, de pålitliga trygga olivträden som tålmodigt avvaktar sin bästa tid.

Det var svalare några dar, men idag är det åter väldigt varmt. 36 i skuggan, 32 inomhus. Men vi har ökat toleransen, svettas inte lika mycket, tål solen bättre. Det blåser en väldigt växlande vind som i vår dalgång kommer från olika håll hela tiden. Den svalkar inte ett dugg men det känns ändå trevligt .

Människorasen har lärt sig tolerera alla möjliga yttre påfrestningar och finns följaktligen i alla klimat från extrem köld till extrem värme.
Nånstans läste jag att bara råttor och kackelackor har en sån bred anpassningsförmåga...

Det är ett vanligt samtalsämne, vädet. Många kalymnier har aldrig upplevt kvarliggande snö. På fastlandet är det relativt vanligt med snö på vintrarna, åtminstone på bergen, och berg är det gott om. Här i sydost är det en märklig sak om det haglar eller snöar. Jag får ofta frågor om hur det är i Sverige på vintern. Roar mig förstås med att berätta om de gånger vi inte hittat bilen under all snö, eller om hur vi körde med häst och släde i min barndom, eller om isvägarna över Storsjöns is...åhöraren ser ibland lite tvivlande ut...

Värmen som jag älskar avspeglas också i uttryck: i Sverige ligger man i sängen, här ligger man på sängen. Jag ser för mitt inre öga den lådliknande säng jag blev nerbäddad i hemma i Jämtland, höga kanter och ett tjockt vaddtäcke över . Nermullad i sängvärmen...här är det bäst med en totalt slät säng , gärna hård och bred så man lätt kan flytta sig till ett svalare ställe vid behov.

Matlusten har totalt försvunnit, till nöds gör jag en tomatsallad. Desto mer juice och kall mjölk och te och öl och läsk och vattenmelon och frappe går det åt. Underligt nog håller sig vikten på samma nivå, hur kan det komma sig?

Något vemodigt konstaterar jag att augusti snart är slut. Sommaren har kulminerat, vi ramlar utför mot vintern i hisnande fart, kan vi inte få börja om? Nu när vi vant oss vid värmen?

Tja, jag borde ha lärt mig vid det här laget att det är bäst att acceptera faktum. Jorden rullar på och vi hänger med.

I det snabbt kommande kvällsmörkret ser jag aftonstjärnan ovan bergskammen. Det tar inte lång stund så har den flyttat sig längre ner...ja, jag vet, jag vet att det är jorden som vrider sig, men ibland får jag svindel vid tanken på hur fort vi åker, som pyttesmå atomer på ytan av den rullande bollen bland alla andra planeter och stjärnor.

Färdigvattnat. Kanske vi tar en promenad till havet i kväll.

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Så rart!
Selv du som bor ved Middelhavet kan kjenne at høsten nærmer seg og ønske deg sommeren en gang til
Akkurat som jeg her i Norge, hvor sommeren aldri riktig kom, og som synes det er vemodig at det går mot høst. Lengter allerede til våren.
Men også høsten har sine fine sider hvis man leter godt.

Takk for det du skriver. Vakkert er det.

Annette

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Vad tråkigt att ni inte fick en fin sommar i Norge. I Sverige har sommaren varit fantastisk tror jag i hela vårt avlånga land men nu känns det som höst ute även om vi kan få många fina dagar än.

Eva

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Tack Monica! Jag förundras alltid över hur poetiskt och kärleksfullt Du skriver om Din ö och livet där...

Man känner dofterna när man läser det Du skrivit och det känns som om man ÄR där också.
Skriv mer!!!!

Lissi

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Inte första gången som jag känner att dina rader rör vid något som känns väldigt starkt inombords. Intressant att en hel del av de känslor som vi människor upplever inför årstidernas växlingar är väldigt lika världen över i de delar av vårt klot som har förmånen att leva i sådant klimat. För visst är det trots allt vi känner en väldig FÖRMÅN. Det finns ju som bekant platser på vårt klot där det är nästan samma väder året runt. Inte riktigt lika trevligt även om jag liksom du helst skulle vilja ha några månader längre sommar, vilket är den årstid jag gillar bäst.

Men jag finner stor tröst i att min näst bästa årstid är hösten, som ju kommer nu. Tänk, några månader när luften fortfarande är ljummen, men när vi får mera fukt i luften av både dagg, dimma och fjäderlätta duggregn. Vemodet efter sommaren som tog slut blandas med att skogen fylls av de härliga dofterna av fuktig jord och alla växter. Härligt.:rolleyes: Blir det så hos er på Kalymnos också lite längre fram i höst?

Den som lyssnat på Hasse Anderssons visa "Höstens sista blomma" kanske anar lite vad jag känner.

Ha en riktigt skön sommar-höst!
:) Mats

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Jag kan ju inte svara för hur andra känner, men med den hetta vi har haft nu sammanhängande i månader vet jag att många välkomnar svalare väder. Det första regnet brukar hälsas med jubel, inte bara av folk, utan även växtligheten rätar bokstavligen upp sig! Fikonkaktusen som hänger uttorkad fyller plötsligt sina tjocka depåer, det blir en orgie i blommande buskar och bara nån dag efter första regnet är marken ljusgrön av små grässtrån.

I november sår min grannfru sina salladsfrön . Olivskörden börjar och ska vara klar till jul, senast. Man beskär buskar och vinrankor. Katterna börjar fria.

Socialt förändras höstgatubilden : de vanliga turisterna försvinner och ersätts de av de välkomna klättrarna... Alla bara bruna ben försvinner , inte en bröstkorg att se...

Skolbarnen släpar på sina enorma ryggsäckar. Fotbollsträningen återupptas.
Ordningen återställs.

Så visst kan man känna rejäla årtidsskiftningar här med.

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Som vanlig godt å lese Monica!

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Bara nu ingen missuppfattar mig och tror att de vanliga turisterna inte är välkomna! Vad jag ville säga är att sedan klättrarna började komma till Kalymnos har säsongen för hyrestanter och tavernaägare och mopeduthyrare förlängts helt otroligt. Förut stängdes hela turistsidan av ön bokstavligen, kanske en behövlig vila för alla inblandade, men också en ekonomisk påfrestning. Numera ser man att stort antal vinteröppna ställen.

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Tack för en medryckande berättelse, Monica. Du skriver så fint så att man nästan tror att man är där på Kalymnos. Forsätt i den stilen. Det känns bra att drömma sig bort ett tag. :)

/Netwolf

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Tack för dina fina beskrivningar av livet där hos dej, det värmer att läsa dem. Ja det känns varmt när man en kulen augustimorron med 11 grader o regn får läsa om Kalymnos värme. Ser fram mot fler berättelser/tankar från dej.bye_bye
Inger

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Åh Monica,

Så underbart vackert och poetiskt du skriver. Det känns som balsam för själen. Min längtan till ön förstärks ytterligare ett snäpp och det säger inte lite. Packningen förbereds, på fredag kommer vi.

Hälsar,
Agge
- Med en sovande katten Smirnoff vid datorn!
bye_bye

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Det må vara höst men din ord värmer långt in i själen ... underbart! :)

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Du skriver så att jag både känner dofterna, värmen och regnet.

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Kalymnos... där har jag aldrig varit. Verkar vara värt ett besök någon gång!

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Absolut, gör det! En underbar ö är det!

/Eva

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Har inte varit inne på forumet på ett tag. Blir gripen av din text då längtan är stor till att komma ner. Kanske det kan bli en tur i oktober/november, när mandarinerna har ersatt vattenmelonen och när livet går i ultarapid. Här hemma rusar vardagen bara på men idag fredag bär det av en tur till Idrefjäll som börjar anta en lätt höstskrud. Några dagars vila gör gott. Idag var det annars perfekt med shorts och kortärmat i en skön sensommardag i Göteborg.
Bengt

Sv: Tankar på kvällskvisten
 

Här har vi också shorts och kortärmat, men den värsta hettan försvann förra veckan.