Jo, vi såg ju en del grupper med kameror och väskor, men det kräver en del fixande och trixande. Jag och sonen gick i först medan make och dotter vaktade värdesaker (biluthyraren försäkrade visserligen att ön inte hade någon kriminalitet, men vi är ju svenskar) och jag tror inte vi hade klarat en kamera. Jag är glad att jag lyckades hänga på sonen som var snabb som en bergsget.
Och de bästa bilderna har man ju kvar i huvudet! Jag blir varm inombords varje gång jag tänker på vår Samos-sommar!
Aina