Citat:
Ursprungligen postat av Bluesea
Jag skrev den här berättelsen för några år sedan:
|
Och jag skrev så här:
Jag får ofta frågan om varför jag gillar Grekland och varje gång trevar jag efter ett begripligt svar. Grekland är ett land som ockuperar ens själ med livslång kärlek. Men hur det går till och varför kärleken ständigt ökar i intensitet är svårt att klargöra för andra. Vem ska kunna förstå, förutom de redan invigda?
Jag har besökt Grekland drygt trettio gånger sedan 1979. Oftast åker jag dit två gånger om året, vår och höst. Ibland blir det två veckor, oftast tre, men vissa år stannar jag längre, som längst har det blivit sex månader. Men varför? Ja, anledningarna är många och svaret kan vara långt som en grekisk lunch eller kort som "jag älskar dig" på grekiska - "Sagapo".
När jag är i Grekland transformeras jag till den människa jag innerst inne egentligen är. Jag är mig själv helt enkelt. Livet är lätt att leva och eventuella bekymmer förvandlas till små luftbubblor som jag utan svårighet kan sticka hål på. Jag är jag! Sagapo! I Grekland är jag aldrig turist, jag är människa! Jag känner mig alltid välkommen som den jag är, så enkelt är det faktiskt. Grekland är, för mig, det enda land där känslan av harmoni och välbefinnande infinner sig redan innan jag planet har landat. Jag vet vad jag har framför mig och jag vet att alla mina förväntningar kommer att uppfyllas. Det blir aldrig fel.
Och så är det den sällsamma atmosfären som är så svår att beskriva, det är värmen från människorna och deras gränslösa gästfrihet, det är havet och ljuset, det är att vakna till tuppen och somna med cikadorna, det är den vackra musiken, den grekiska salladen, det är de karga bergen och den sköna naturen, det är de sockersöta byarna, dofterna, färgerna, det kalla vinet och alla muntra åsnor. Det är också den enkla livsstilen, kravlösheten, lugnet, ensamheten och de ljumna kvällarna på en taverna vid vattenbrynet. Att leva i nuet trots att den grekiska historien ständigt väntar runt hörnet. Det är alla möten med grekerna själva, ett folk som ständigt förvånar och alltid har nära till ett leende och en stillsam hälsning.
Sen är det ju det där med stränderna. Det finns inte bättre stränder i hela Europa, det finns heller inte en sådan mångfald och så många valmöjligheter som i Grekland. Och det är bara i Grekland det finns tavernor på stränderna! Och sedan är det ju det där med öar. Tänk så många alternativ det finns! En hel värld av öar att botanisera bland och ändå är ingen ö den andra lik. Grekland är inte ett land att älska, det är många länder i ett. Varje ö är en ny värld, en ny upplevelse och därför kan man aldrig tröttna.
Det är som med laxen; man måste återvända varje år!
