Sv: Första gången till Grekland
Hej igen alla Greklandsentusiaster som svarade på mina frågor om Grekland inför min allra första resa till det "förlovade landet"!! Nu har jag upplevt det där som ni beskrev med så varma och entusiastiska ord. Jaa,jag kan nu så här i efterhand erkänna att alla förtjusta lovord, glittrande,drömmande ögon gjorde att jag i förväg förstod att även jag skulle bli förälskad. Vid första anblicken, när planet svängde in över ön så tyckte jag att den såg väldigt karg och lite ogästvänlig ut, men när flygplansdörren öppnats och jag kände värmen och solen så var redan ngt på gång. Vi reste med en inhemsk, ngt skraltig buss in till Kokkari där vi valde ett boende hos en trevlig liten dam, rummet hade en balkong med utsikt mot Medelhavet och endast stadens lilla huvudgata och några hus skilde oss från havet, underbart! Det blev en fantastisk och upplevelserik vecka, med bad,solande,snorkling i det skimrande azurblå och gröna havet som man kan sitta och titta på och njuta av i all oändlighet...när jag såhär i efterhand sluter ögonen så hör jag havets rörelser, vågor som rullar in mot stranden, sakta brus och /eller dyningar....längst ut i fonden kunde vi då och då se de stora jättefärjorna som kryssar i den grekiska arkipelagen... Men jag saknade de inhemska fiskebåtarna, kanske berodde det på att de stävar ut så tidigat i småtimmarna när jag låg och sov som bäst...
Vi hyrde en 4-hjuling i flera dagar och med den utforskade vi en stor del av ön. Mest förtjusta blev vi i de gamla herrarna i bergsbyn Viroulatis, vi kom dit på slingrande serpentinvägar en fm. På det lilla torget satt 4-8 gerker i varierande åldrar i skuggan, där den unga tavernaägarinnan servade herrarna bestämt men med glimten i ögat. De satt där och drack Ouzo, åt sumas-meze och diskuterade, gud vet vad, alltmedan de som hade radbandet mellan fingrarna snurrade och snurrade på dem. Själva avnjöt vi varsin Frappe och hade en härlig stund med herrarna som bjöd in oss att sitta hos dem. Denna dagen besökte vi även bergsbyn Manolates och på vägen ned stannade vi en stund i Näktergalsdalen, som är otroligt lummig med fräsch grönska och det måste vara underbart att få höra näktergalen drilla just här, men men då bör man vara uppe tidigt på morgonen(hmm pga min morgontrötthet missade jag både nyss nämnda fågel och fiskebåtarna). Vi gjorde även utflyker till Pythagorian och stannade vid Thermenium och åkte även upp en bit ovanför staden för att se ingången till Epifelparnatunneln, som egentligen är två tunnlar och där man kan gå in ett 100-tal meter i den lägsta. Vi besökte även Karlovassi, den unga universitetsstaden, där vi åt och drack på en taverna vars unge ägare blev mycket glad att få prata en stund med oss om föregående kvälls EM-match där "vi vann" mot Grekland, mycket fotbollssnack blev det företrädesvis om Zlatan, och mycket beklagande om det grekiska fotbollslandslaget...Vi tillbringade även en halvdag i staden Samos med ett besök i stadens museum och en stunds samspråk med en gammal krigsveteran..jaa de öbor vi har träffat under våra dagar på Samos har gjort att starkt intryck liksom hela ön med sin natur, växter och så givetvis först och sist det underbara sägenomspunna Meldelhavet! Jag har fått uppleva trafikstockningar, både i bergsbyar såväl som i staden Kalovassi,i den delen av staden där "gatorna" är trånga och vindlande och där bilburna turister kan förirra sig in,(OBS inte vi) och bli stressade när de små inhemska lastbilarna och övriga fordon dyker upp från tvärgator eller bakifrån och tutar, gestikulerar och till slut löser framkomligheten på smidigaste sätt.Mycket intressant skådespel, som så många många vardagshändelser som finns att se bara man vill stanna upp en stund, och det vill man ju i denna miljön. Vi har ätit gott, det första vi avnjöt vid ankomsten var givetvis Gyros med en kall Mythos, grekiska sallader, Calamaris och druckit Retzina samt givetvis Ouzo.
Jag kan ännu känna smaken av en nyplockad apelsin som är den godaste och saftigaste
jag någonsin har smakat.
Jag är frälst och ohjälpligt förälskad och ansluter mig till älskagreklandssammanslutningen.
Eva Andersson
|