Sv: Kackerlacksbesök
Tjena fan
Jag har spenderat ett antal månader i Greklands hufvudstad av olika anledningar. I vilket fall skulle jag vilja dela med mig av min historia av dessa hårdhudade, bruna varelser.
Jag vill bara nämna att jag har respekt för kackerlackor, de har en otrolig överlevnadsförmåga, och är tillsammans med skorpionen den enda varelsen som skulle överleva ett tredje världskrig.
I vilket fall så var det en 39-gradig natt i Aten, skulle tippa på att det var i slutet av juli. I huset fanns två katter som var anställda att hålla huset rent från ohyra. Synd för mig bara att dessa två väktare hade snugglat upp med husets värdinna i hennes säng.
För att komma fram till poängen: jag hade precis slumrat till i min bädd, helt naken förutom ett par boxershorts (betänk att celsius hade mätt graderna till trettionio). Först tror jag att jag inbillar mig eller alternativt svättat ymnigt när jag känner något "rinna" över min mage. Jag viftar bort det och försöker återgå till sömn. Tio sekunder senare känner jag att något kryper över min hals, kilar vidare över min högra kind för att avsluta över kudden. Jag tänder då taklamparn och ser det. En decimeter från mitt ansikte sitter (står?) en ljusbrun kackerlacka, och jag lovar att han TITTAR mig rakt i ögonen. Samtidigt ger han ifrån sig ett ljud som hade gjort H.P Lovecraft hård i brallan. Jag må vara sen ibland, men i detta läget sträcker jag mig efter min 4-euro DIPLOMAT-toffla för att krossa den lille jäveln rent ut sagt.
Kackerlackan är inte direkt dum inser jag, då han kilar under en liten förvaringskista, samtidigt som min DIPLOMAT-toffla missar med ca en sekund. Jag inser nu att det inte är en vanlig insekt jag har att göra med, jag tror mig nämligen ha anat en aning intelligens och ironi i denna lilla varelses ögon. Det finns inte en chans att jag tänker släcka lampan och försöka somna om med denna blodtörstiga best väntandes en meter från mitt ansikte. Jag tänker alltså vänta ut den. Jag väntar och väntar. Efter ca 10 minuter orkar jag inte längre, utan lyfter helt enkelt på kistan med vänster hand samtidigt som jag måttar med högern (som alltjämt håller DIPLOMAT-tofflan i ett handfast grepp) för att krossa den lille invaderande inkräktaren.
Det är detta som förbluffar mig. Han tar en annan väg än vad som är närmast till dörren, han lurar mig och löper fortare än Carl Lewis längs väggen och ut genom dörren, till balkongen. Jag stänger fort som fan dörren och inser att AC ibland är bättre än vanlig luft.
Sensmoralen är alltså att inte underskatta dessa djur. Vi må ha sänt folk till månen och uppfunnit SodaStreamern, men kackerlackan kommer finnas kvar långt efter vårt apfolk har sänt sitt sista SMS på denna planet.
|