Citat:
Ursprungligen postat av Janet
Snälla Janne, kan du inte dra den långa historien?
|
Okej, här kommer den korta långversion.
Jag och Camilla hade rest i Indien några månader och efter det öluffat i Thailand en månad då vi kom till Phuket där vi skulle möta några vänner. Vi överraskade dem på deras hotell när de kom med transferbussen. (De blev en aning chockade, inte bara för att vi satt där, mest för att jag hade gått ner 10 kilo under resan och haltade svårt efter att jag trampat på den död korall. Jag hade opererat foten på ett litet ”sjukhus”. Utan bedövning. Det gjorde jävulsk ont!) Vi följde med dem upp på rummet, babblade som tokar, vi hade ju inte setts på evigheter. De hade med sig svenskt godis och svenska tidningar. Fatta hur glada vi blev!
Nästa dag åkte jag och Camilla till Phi Phi Island. Vi ville att våra vänner skulle få vara i ifred den första veckan. (Vi åkte tillbaka senare och fick en vecka tillsammans.) På Phi Phi Island bodde vi på en strand en bit från byn. Billigt är bara förnamnet. Rummet var enkelt, en gjuten säng mitten, en toalett med ett hål i golvet (man fick spola genom att hälla vatten från en hink), en fläkt som bara fungerade mellan 22.00 och midnatt. (Vi hade bara elektricitet två timmar per dygn. Jag sa ju att det var billigt.
)
Innan ljuset föll såg vi att de fanns massor med kackerlackor på den äckliga toaletten. Vi skrämde dem så gott vi kunde, gjorde vår ”toalett” och hoppades att kackerlackorna skulle stanna på toan hela natten. Camilla bad en bön till Zeus att hon inte skulle behöva gå på toa förrän morgon därpå. När elen kom tände vi lampa och fläkt och läste lite ur våra böcker. Camilla somnade efter någon timme, hon var ruggigt trött eftersom hon var tvungen att bära även min ryggsäck, jag var ju skadad. Då kom jag på att vi hade fått tidningar hemifrån. Jag la alla tidningar på golvet, alla utom en som jag skulle läsa.
Det var en fröjd att läsa svenska nyheter efter lång tid på resande fot. När jag läst färdigt den första ville jag läsa en till. Jag slängde tidningen på golvet och sträckte handen ner mot golvet där jag lagt de andra tidningarna. Jag kände något som kittlade mig på handen, men tänkte inte på vad det kunde vara. Jag tog tag i tidningen med tummen och pekfingret och lyfte upp den mot sängen. Då såg jag att det kryllade av kackerlackor på tidningen och på handen. Sekunden efter gick jag av skräck in i en fas av slow motion. I ett läge som detta finns det två saker man kan göra: släppa tidningen eller ta upp den. Jag gjorde det sistnämnda. I slow motion såg jag tidningen med alla kackerlackor lyftas upp mot sängen, när tidningen var över mig ramlade en kackerlacka ner på mig. Då fick jag panik på riktigt och slängde tidningen upp i luften samtidigt som jag skrek rakt ut. Jag såg tidningen – fortfarande i slow motion – sakta dala ner mot Camilla, en Camilla som vaknade upp skrikandes: Va ede, va ede , va ede! Kackerlackor skrek jag! Det hade jag inte behövt göra, hon såg dem, de låg över henne och i hennes säng. Som om inte det vore nog släcktes lampan, våra två timmars elranson var slut.
Nästa dag flyttade vi.
Det var den korta varianten. Den långa spar jag till mina memoarer.