[quote=Monica P;145388]Sen i juli har vi haft jättemycket stora, riktigt stora getingar i trädgården och på verandan. De är törstiga och hungriga, snor kattmat, flyger iväg med torrfoderbitarna som är lika stora som dem själva, kantrar nästan eller flyger in i räcket. De älskar fisk och rensar en skål med katternas kokta fiskstjärtar- och -huvuden på nolltid. De sitter på kanten av vattenhinken och sörplar i sig . De är inte aggressiva på något sätt, jag kan stå i molnet av gulbruna bjässar och de virrar omkring men sticks inte.
quote]
Och jag som är så getingrädd! Getingar är det värsta jag vet 
, det går väl an i början och mitten av sommaren då deras enda mål är att komma in i boet. Då har jag koll på dom... Men när hösten börjar närma sig och boet ska upplösas och de blir stirriga och flyger omkring och runt mig och verkar tro att jag är deras mamma - då får jag nog! Det är så att när jag ser en geting - som jag inte har koll på eller som kommer emot mig - då reser sig vartenda hårstrå på kroppen, jag blir ömsom stel och ömsom viftande och skrikande... Hela kroppen gör ont! Må de försvinna, eller åtminstone minska i antal, tills vi kommer... Och att de inte skulle vara aggressiva - det tror jag inte ett dugg på!
Eva