[Hjalta99]

Ursprungligen postat av Monica P

Den här ön är inte särskilt stor. Uppgifterna om hur många vi är som bor här varierar. Ibland hör man 10.000, ibland 15.000 .

En del av charmen med ett litet ställe kan vara att man alltid träffar på någon bekant när man är på stan. Sitt en halvtimma på gatucafé och halva ön har passerat framför dig...somliga är visst alltid på stan.

Även som utlänning får man snabbt ett antal bekanta , man blir igenkänd på macken, på affären, på kafeterian.
I kassan på affären är det självklart att man byter några ord med kassörskan eller personen i kön bakom.

Kan vara mysigt om man är på rätt humör. Men om man vill vara anonym då? Om man inte vill att alla på apoteket ska se vad man handlar? Om släkten är osams eller har nån som skämt ut sig? Om man helt enkelt inte känner för att stanna och prata?

Rykten går runt i ilfart på gott och ont. Nån dör-innan kvällen vet hela ön om det. Nån har gått i konkurs- samma sak.

Behöver du service? Fråga grannen vilken elektriker du ska anlita, vilken bilmekaniker , vilken frissa, vilken tandläkare. Då får du samtidigt veta vem du INTE ska anlita...

För mig, som inte har gamla ouppgjorda familjehistorier, som inte står i skuld till nån, som har tydliggjort mina värderingar och som respekteras ändå, är det idel fördelar med det lilla stället. För andra kan det nog snabbt bli för trångt.

Sånt ska man kanske tänka på innan man flyttar hit definitivt, hit eller till liknande ställen.

Hej Monica,
Det är ju inte unikt på något sätt. Det är likadant överallt på små ställen. För det mesta känner jag mig trygg på min lilla ort där jag bor. Om det skulle hända nåt så finns hjälpen nära. Just det här att man håller reda på varandra. Okej, det kan bli för mycket ibland, men jag har alltid bott i stan förutom de sista 15 åren och jag saknar inte anonymiteten. Jag trivs bra och har inte en tanke på att flytta. Det jag kan sakna är bättre kommunikationer på kvällen med stan, som ligger 7,5 mil bort. Sista bussen går 18.20 och sedan dröjer det till 23.40 innan Mittnabotåget går. Och då är det ändå 3 km kvar innan jag är hemma.

/Eva