[Monica P]

Alltsomoftast funderar jag över de små glädjeämnena, de där som finns i vår vardag och som vi tar för givna-tills de fattas...

Här står jag till exempel och stryker. Det är rena nöjet sen min man lagade strykbrädan så att den står utan att vicka. Det är gamla lakan och örngott, med spetsar och broderier, nej , tro inte att jag klarar att göra sånt, nej , vi köpte en hel massa på en auktion i Motala- en del var inte ens använda, underbar kvalité. Jag undrar vem SK var, var det Sara eller Svea eller Sigrid, kanske, Karlsson antagligen, eller Karlström, eller Källman ? Stina, kanske, eller Sonja ? Hon har bemödat sig så väldigt att göra en vacker dekor.
I kväll ska jag krypa ner mella fina lakan och snusa in lukten av rena örngott. Det är vardagsglädje för mig.

-Samma känsla kan jag få när jag öppnar ugnsluckan och den ljuva lukten av äppelkaka slår emot mig.

och när

-jag åker till stan tidigt och ser solskenet över havet . En del dagar kan man nästan räkna husen på turkietsidan

-småfåglarna kvittrar och lever om

-grannens barnbarn äntligen lärt sig prata, hon var sen i starten men nu bubblar hon oavbrutet

-huset mittemot nu är klart så att den unga familjen fick flytta in efter en massa fördröjningar

-svaret på den där provtagningen visar att man inte behöver oroa sig

-brevet från väninnan kom,som anförtror mig några viktiga saker

-den trevliga butiksföreståndaren hälsar så glatt när jag kommer in i affären

Det finns så mycket att vara nöjd och glad över så det är märkligt att man oftast får höra klagomål och tråkiga nyheter. Vad är det som gör oss mer benägna att gnälla än att låta nöjda? Nån vidskeplig tro att ödet ska drabba en om man är tillfreds med livet?

Då utmanar jag väl ödet, då. Mitt i vardagslivet ger jag mig den på att se det som är roligt och positivt. Det blir inga gapskratt förstås, men en skön känsla inombords.