Ja, jag vill känna den där friheten, men inte känna mig vemodig pga att jag inte har någon sällskap. Fast som min sambo säger, jag hittar nog alltid någon att prata med, ofta lite äldre människor och från alla kulturer. Är man bara lite nyfiken och vänlig, så hittar man sällskap. Som "pensionisten" från Grönland, en gammal farbror som jag hittade på Gran Canaria. Jag undrar än idag vilket språk vi talade, men trevligt hade vi!
Att resa ensam är nog att testa sina egna gränser, gå på nya marker... ser fram emot det en dag
.