[Netwolf]

Ja, så är det nog. Sydeuropas sånger innehåller väldigt mycket vemod. Jämför den portugisiska fadon, där det sorgmodiga är dominant.

Även våra gamla barder var sorgmodiga i överflöd, som Trubbel, I folkviseton, Felicia försvann youname it...

Var allting bara eländes elände förr? Visst sjungs det om olycklig kärlek och annat elände idag med, men nog är sångerna gladare idag, eller?

Eller är texten av underordnad betydelse idag? Kanske det är så. Förr i tiden berättade man en historia, som t ex Blue bird av Hull.

/Netwolf