Den röd-vite är så lik min Ossie så man kan knappt tro det. Och så tog han hand om den lille stackarn... Ge din vännina en stooooor kram från mig för att hon tar hand om dem. Om jag av någon märklig anledning skulle ha vägarna förbi Nafplio någon gång ska jag ha med mig rikligt med kattmat....
Nu väntar jag med spänning på historien om hur Admirala blev med Katter...
För den kommer väl...?
Men det är märkligt. För det mesta är katter väldigt territoriella och skyddar sitt revir. Men ibland hjälps de åt. Speciellt de yngre katterna. Jag har sett det förr. De är märkliga dessa mystiska underbara varelser...
Den som inte upplevt känslan när en katt kommer och lägger sig i knät och lägger huvudet mot magen och somnar i total trygghet har verkligen missat något. När man då sakta stryker pälsen och hör ett lågt spinnade finns det inga problem i hela världen...