[Janet]

Monica, jag förstår att du är rädd. För min egen del går det upp och ner, ena gången känns det lättare, nästa blir det tufft.
Tror att det faktum att jag vägrar stanna nere på marken gör att det ändå fungerar. Jag sätter mig gång på gång i flygplan för att nå fantastiska platser jag aldrig skulle få se annars.

Ofta handlar nog rädslan om att vilja kontrollera vad som händer. Det kommer du aldrig kunna göra. Däremot kan du lära dig så mycket som möjligt om flygplan och hur de fungerar.
Googla på "flygtrygg" och välj sedan frågor och svar när du klickat in dig på första länken. Där får du veta en hel del!

Att distrahera sig - med en bok, ett glas vin, ett barn, en spännande medpassagerare eller korsord - funkar bra för mig. Så fort jag börjar tänka "för långt" borrar jag ögonen i texten och tvingar mig att fokusera på bokens handling. Dessutom lyssnar jag ofta på musik så jag slipper analysera varje motorförändring.
Om jag hör ett ljud som jag är säker på innebär en snar krasch... så blir jag mindre rädd för varje gång planet flyger vidare som om ingenting hänt. Det innebär ju nämligen att jag hade fel - flygplanet överbevisade mig och visade sig vara säkert.

Att tänka på hur många tusentals plan som ständigt lyfter och landar i världen - utan problem - fungerar också för mig.
Och, häromveckan gjorde jag något jag alltid sagt att jag ALDRIG NÅGONSIN skulle göra. Jag satte mig i ett litet sportflygplan med plats för två personer och flög en tur över Sörmlandskusten - som journalist kan jag ju knappast banga på ett jobb, right?

Jag kom upp, det skakade, gungade och krängde... och jag kom ner. Frisk och kry som aldrig förr.
Det var ju inte så farligt... ;-)

Det här blir långt. Men jag förstår som sagt att du är skraj och vill gärna hjälpa till. Hoppas något bidrog positivt! Upp med dig i luften bara, det är ju värt det!


Janna