[ricky]

Det är ett väldigt konstigt system vi har som jag inte förstår mig på?
Ni som jobbar med vårt allra värdefullaste vi har, ni är lågavlönade, underbetalda och era löneökningar samt era förmåner är det första man skär ner på vid besparingar. Men visst, det är inte fint nog att arbeta med barn. Det kan väl vem som helst göra?
Anledningen är så enkel att det genererar inga pengar att vårda, dana och utbilda våra barn.
Däremot om du jobbar med något "fint" som egentligen ingen har något större behov av, ja då står du över och har finare status och 20.000 mer i månaden än er som har "skitjobbet" att ta hand om våra barn.

Jag beundrar inte alla som jobbar med barn, men en sådan som min sambo och hennes gelikar ser jag upp till. Föräldrar och en del skolpersonal med högre status tycker och tar för givet att det är en självklarhet att de ska utföra alla sysslor som åligger föräldrarna under den korta tid om 9-10 timmar om dagen som barnet befinner sig på dagis. Men det är väl självklart att ni ska se till så barnen inte smutsar ner sig ner de leker, givetvis ska ni se till så att de äter ordentligt för de vill ju inte äta sin mat där hemma. Klart som korvspad att ni i personalen ska göra pyssel, baka o dylikt för det förstår väl vem som helst att vi föräldrar med våra viktiga arbete har ju inte tid, kraft och ork att göra det själv med våra barn.
Sedan så är det ju fruktansvärt att man inte får lämna sina barn på dagis när det är semester. Är det inte en rättighet som förälder att man får sin livsviktiga stund för sig själv. Det kallas visst kvalitetstid när man slipper jobbet och sina barn. Klart som fan att ni ska vara superpedagoger, goda föredöme och helst lära barnen äta sådant som de inte tycker om. Givetvis ska de gärna lära sig läsa och räkna så föräldrarna slipper detta eftersom det finns viktigare saker att göra. Ni arbetar i öronbedövande oväsen där ni i vpersonalen är 2, eller 3 ibland när resurserna tillåter. Ta hand om 17 barn?? Det ska man väl klara av utan problem?? Ryck upp er nu! Av 17 barn är det ju bara 6 barn som har speciella behov!?

För mig är ni hjältar som gör detta med glädje utan att klaga. Som min sambo som ägnar all sin tid åt barnen och är älskad av både barn och föräldrar. Ni tacklar och bemöter sura kommentarer från föräldrar efter en stenhård arbetsdag med ett pedagoiskt lugn och ett leende på läpparna. När ni sedan kommer hem så sätter ni er framför datorn och ägnar halva kvällen åt att hitta utvecklande och läraktiga lekar och sånger för barnen. Ni läser på om Aspergers syndrom så att ni bättre kan tillgodse något av de här barnen med speciella behov. Sen hör det självklart till jobbet att man ska svara med glad röst en fredagkväll klockan 22 när en förälder ringer hem och undrar om ni inte har vägarna förbi dagiset kl 22 på fredagkvällen och kan hämta gosedjuret som glömdes kvar, så att de stackars föräldrarna inte ska behöva sånt bry att natta barnet.
Samtidigt förväntar ingen sig ett trevligt bemötande om man ringer sin bankman en fredagkväll kl 22 och frågar om han har lust att lägga om ens banklån under tiden han ser På spåret?
Men herregud, ni ska inte klaga, ni får ju hela 19.000:- i månaden.
Måhända att man är lärare och har kanske 25.000:- istället.
En elektriker som jobbar ackord har 32.000:- En ingenjör 40.000:-
Börsmäklare = har du under 100.000:- i månaden är du en amatör eller en usel mäklare.
Sen räcker det att du kallar dig konsult så får du en löneökning med minst 5.000:- från din föregående lön.

Jag hade gett upp efter två dagar i barnomsorgen!