Citat:
Ursprungligen postat av Mimmi
Det värsta är att katten faktiskt är ett av de få djur som faktiskt kan svälta ihjäl väldigt snabbt.
|
Det är helt korrekt tyvärr. En katt som hamnar i en traumatiskt situation kan svälta sig själv till döds. Av någon märklig anledning verkar det som den föredrar att svälta sig själv till döds än att äta.
Citat:
Ursprungligen postat av Admirala
En frisk katt vil spise bare den blir sulten nok!
|
Tyvärr Admirala, där har du fel. Även en frisk katt som utsätts för stor stress och påfrestningar kan sluta äta och dricka och i princip begå självmord på det sättet. Och när den slutar dricka går det fort. Några få dagar bara...
Det är det enda djur vi människor känner till som faktiskt gör så på något märkligt medvetet sätt. En ultimat protest. Därför har kattägare på ett sätt ett större ansvar än hundägare.
En hund överlever oftast. Så länge det finns mat och vatten och en stark ledare så följer hunden med. Men det är skillnad med en katt.
En katt vill ha en lugn och stabil miljö. Och helst en stark ledare. En människa eller en annan ledarkatt... Men en katt utan ledare är oftast en vilsen katt.
Detta gäller de katter vi har i Nordeuropa. Inte de i Grekland. De är av en annan stam. Mycket tuffare. Men de är ändå på något märkligt sätt präglade på oss människor...
När jag är på Tinos så bor jag numera lite i familj... Fast med eget rum i källaren. Hotellet är ju stängt.
Och senast fanns det en katt (Puttis) runt huset som fick lite mat av familjen. Men egentligen ingen omvårdnad... Han höll undan möss och småkryp och var "praktisk"...
Jag gödde ju honom naturligtvis...
Varje morgon låg han framför tröskeln till mitt rum och väntade. På frukost... (Sedan fick han middag på innan jag gick till Chora på kvällen...) Och det förstår jag. Här kommer en galen turist och mer eller mindre trycker ner mat i honom..... Klart han älskade mig!
Men vad jag inte riktigt förstår är att han efter en dag mycket, mycket försiktigt kröp upp i mitt knä när jag satt utanför rummet på kvällen. (Han fick inte komma in i mitt rum. Då hade Stelios blivit galen...)
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men jag har aldrig varit med om just detta sökande efter närhet. Inte ens hos mina egna katter på det sättet. Fast de tar mig väl mer för given...
En sak är säker. Han hade aldrig någonsin legat i ett Grekiskt knä.... Men han sökte och ville ligga i mitt knä... Och det var det första knä han legat i. Men han visste på något sätt att det var OK och att det skulle vara gott... Jag fick knuffa ner honom när jag skulle gå och lägga mig...
Det är möjligt att han "mutade" matmaskinen, men det stämmer ändå inte riktigt. Han, Puttis, sökte närhet och kel som jag upplevde det. Men varför uppträder en Grekisk utekatt på det sättet?
Naturligtvis bet han mig en gång!
Jag hittade en tagg i hans svans som jag drog ut... Ungefär 0,2 sek efter hade jag hans tänder i handen....
Jag tvättade handen med Whiskey och fick heller inga problem...
Och sedan kröp han upp i mitt knä igen...
På något märkligt sätt finns det ett band mellan oss tvåbeningar och katter. Tror jag. Utifrån mina egna erfarenheter.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Ju mer jag lär känna människan, ju mer älskar jag djuren.....