... men knappast sista. Ah sa fint har ar!
Akte hit utan att ha bestamt var jag skulle bo. Faros var forstaalternativ men risken var val att dar knappt hade oppnat an. Kanske FOR lugnt for en ensamresenar?
Kom av baten i Kamares - och forstaintrycket var sadar. Gick langs hamnpromenaden och det kandes lite battre, den sag trivsam ut.
Men ah, tankte jag, jag aker over till Faros och kollar. Ar det dott kan jag ju bara aka tillbaka igen.
Taxiresan over on var fin. Mycket gronska, vackra dalar, fin bebyggelse. Inte maktigt som Amorgos men klart inbjudande. Inte minst i dalen ner mot Faros, dar steg forvantningarna.
Och sa kor taxin ner i Faros, stannar i borjan av byn - och jag faller pladask. Av nagot sa enkelt som ett par vita hus med bla luckor och racken. De borde inte ha skilt sig alls fran alla de tusentals andra vita och bla hus man sett pa oarna - men anda gjorde de det. Det var nat sa alldeles speciellt gulligt over de sma dorrarna och de enkla balkongrackena att det bara sa KLICK. Och det dar klicket pagar fortfarande
Jag ar alltsa kvar i Faros och kommer inte att lamna forran jag ska aka hem. Bor underbart pa Aperanto, lyssnar till havet och getterna innan jag somnar och sitter och laser pa min uteplats med den harliga utsikten sa ofta jag kan.