[Monica P]

Du är så välkommen, Mats.
Jag har inte en massa andra öar att jämföra med, det får andra göra, och Kalymnos är ingen vit-och-blå-mys-ö . Den som vill ha sånt ska nog hålla sig till Kykladerna.

Mig passar den här lite tuffare stilen, med en befolkning som inte riktigt vill bli bara turistinkomstberoende, som har haft ännu hårdare levnadsvillkor förr om åren, vars familjer alla , alla, har emigrerade släktingar i hur många generationer som helst, som ser havet som en hård arbetsgivare (männen) och som en mördare (kvinnorna).

-Geografin är också hård, med kala bergstoppar och få odlingsbara ytor. Man har, innan vägar och vattenledningar underlättade livet, tvingats bygga tätt ihop på de få lämpliga ställena, därav den hoptryckta stadskärnan.
-Man har vinterfloder som kan vara halvmeterhöga genom stan, därav de höga trottoarkanterna.
-Stora familjer och en dröm om att minst en i varje barnkull skulle få studera, därav en ovanligt hög andel läkare och andra akademiker.

Kanske jag tilltalas av den direkta stilen. I en sång säger författaren:" jag skippar "herr", behåller "hörrudu"...

Dock, Mats, vi har vackra gränder också . Vad jag helst förknippar den här ön med är att man nästan överallt har utsikt mot havet, så symboliskt för livet här.

Så är det förstås för alla de mindre öarna, havet är liv, arbete, möjlighet att resa bort och hem, även hot och hinder och längtan.