[Lissi]

Jag förstår också så väl vad Du menar Monica. Jag var mycket aktiv i kyrkan under en period under främst hela 90-talet och bevistade högmässor, aftonböner osv varje vecka. Jag sjöng i Domkyrkokören i 16 år och vi hade ju många stora konserter med verk av Mozart, Brahms, Bach mfl mfl, samt naturligtvis alla högmässor med dess sånger. För mig, som under det decenniet mådde väldigt dåligt, betydde den tiden mycket. Just att höra till, att komma till kyrkan och deltaga i gudstjänstlivet, att bara komma till ett tomt kyrkorum och sitta och meditera, alla samtal med präster om de saker i livet som är svårt osv. Många studiecirklar var jag med i också under åren och hade stor glädje av dessa i mitt sökande efter något jag inte riktigt visste vad det var. Men jag lärde mig mycket om mig själv.

Som livet sen utvecklades för mig så insåg jag att kyrkan också står för så mycket som jag INTE står för vad gäller intolerans och hyckleri så sakta men säkert så blev jag mindre och mindre aktiv och nu besöker jag hellre kyrkan bara vid konserter eller då jag ofta går in och tänder ett ljus och bara är själv med mina tankar.....Jag älskar kyrkorum och besöker ständigt kyrkor på mina resor som vi ju så många här gör.
Men jag kan sakna just den massiva känslan av att höra till, att allt var så självklart och att det så var en del av mitt vardagsliv...en slags TRYGGHET kanske....

Lissi