Citat:
|
Ursprungligen postat av Arne
Ja, denna afton hava vi bokat flygstolar med Sterling Arlanda-Kreta/Chania!!
Kreta sitta likt handen i handsken enär vi våren 2006 planerat för en turné till Sifnos-Sikinos-Ios och Milos. Öar vi nu ej besökt på fyra år.
Arne och Hustru Birgitta
|
Hej!!
Kanske hinner ni med ett besök i Rethymno innan eller efter Sifnos-Sikinos-Ios och Milos?!
Sifnos besökte vi medelst en 42-fots segelbåt för några år sedan, det är en trevlig öa!!
Saxar från vår loggbok som vi skrev under seglingen:
"Måndag den 10 juni 2002, ankrat på svaj utanför Sifnos.
Jag väcktes nästa morgon av att jag hörde en röst, vet ej vems, som sa: "Jollen har slitit sig"! Mycket riktigt så var den bokstavligt talat borta med vinden! Jonny tog fram kikaren och kunde konstatera att något som liknade vår jolle låg uppdraget på stranden ett antal hundra meter bort. Av utombordaren syntes inte en skymt. Vem skulle nu få uppdraget att ta en tidig morgonsimning, modell längre, för att hämta hem jollen?! Själv har jag aldrig tyckt speciellt mycket om simning och höll därför en låg profil.. Eftersom Git innehar simborgarmärket(!) så fick det bli hon som efter en kopp kaffe kastade sig i böljan den blå! Git lyckades simma in till land och dra ut jollen för att sedan ro tillbaka den till båten mot ganska stora vågor, en hjälteinsats. Och jodå, utombordaren fanns kvar, den som hade hittat jollen hade skruvat loss motorn och lagt den i jollen. Motorn var full av sand och det skulle dröja ett bra tag innan vi kunde använda den igen. Frid och fröjd för stunden, men äventyren lät inte vänta på sig!
Efter att ha varit inne och fikat i land beslöt jag mig för att stanna kvar medan Git, Pia och Jonny rodde tillbaka ut till båten. Efter några timmars utforskande av stranden och tavernorna ringde jag ut till Git och bad henne ro in och hämta mig, schysst va?! När Git kom i land så tänkte jag att jag i alla fall skulle vara en gnutta "ädel" och erbjöd mig att ta årorna vid tillbaka-rodden. När vi väl lyckats få ut jollen en bit från strandbrynet så satte jag mig på en upp och nervänd spann och tog tag i årorna. Efter två årtag drattade jag med full kraft baklänges av spannen, fem sekunder senare hade jollen och vi åter spolats upp på stranden! Git fick ro…
Eftermiddagen kom och med den en alltmer tilltagande vind och sjö. Vi var tio segelbåtar som låg för ankare i lagunen, därtill en mindre amerikansk motorbåt samt en stor grekisk lyx-yacht. Sjön gick allt grövre även inne i den någorlunda skyddade lagunen och det stod snart klart att det inte skulle bli en trevlig middag inne i land den kvällen. Meltimin, den hårda nordliga vinden som normalt drabbar Cykladerna först under juli månad hade valt att starta tidigt i år.
Vinden tilltog och tittade man ut mot gattet av lagunen kunde man se våldsamma bränningar. När det började skymma hände det som nog all besättning ombord på de tio segelbåtarna och "jänke"-motorbåten väntat på. En efter en började båtarna att dragga, så småningom även vi. De enda båtarna vars ankare inte släppte var en av segelbåtarna samt amerikanarnas motorbåt. De följande 2 - 3 timmarna cirklade båtarna runt för motor inne i lagunen för att hitta en plats med någorlunda lä samt fäste för ankaret. Alla lyckades till slut att få fäste, men den natten blev det till att sitta ankarvakt i sittbrunnen. Jag satt första passet och vinden och dyningarna gjorde så att båtarna dansade i cirklar runt sina ankare. Ibland var det väldigt nära! Strax före kl två på natten gick jag ner i några minuter för att gå på toaletten. När jag kom upp i sittbrunnen igen så befann jag mig öga mot öga (mindre än en meter) med det amerikanska paret och deras båt! "You are very close" sa den äldre damen och jovisst, det kunde jag ju hålla med om!"
Calle!