Citat:
|
Ursprungligen postat av yannis
Var så säker Git o Calle, ett Rethymno-besök är redan planerad! Rot av våra MAKRO-rabarber medtages. Bladen blir en kvadratmeter stora, blomstänglarna blir 250 cm höga. Ursprunget kommer från det "inre" av Västerbotten, nämligen Åmsele.
Däremor förskräcker din berättelse av segelbåten till Sifnos. Efter denna beskrivning får jag aldrig Arne på en segelbåt.. Även om jag har jag betydligt mer än simborgarmärket.
Birgitta, som är nöjd ikväll.
|
Wow!!
Jag kan ingenting om rabarberplantor, men Git kommer att bli helt salig!!
Plantan som vi fick av Zanét lever fortfarande, George (vår hyresvärd) har flyttat upp den en trappa så att den får lite mer sol!
Segling! Well!!
Git har också mycket mer än simborgarmärket, Guld-Magistern kallas det väl?! Och hon är dessutom från det att hon var en liten flicka uppvuxen på en spannmåls-skuta! Men skutor gungar fram och tillbaka, medans segelbåtar lutar konstant åt höger eller vänster!! Det diggar liten Git inte riktigt!
Vårt sista "ben" på segelsemestern var mellan ön Kitnos och Lavrion på fastlandet, en riktig rysare!! Vi såg inte horisonten pga vågorna! Inte en båt i sikte och VHF-en stendöd när jag försökte få nyheter om vädret.
Det tog 5 timmar att komma till Lavrion och att säkert förtöja!!
Helt vita av salt (hår, kläder, allt!) somnade vi sedan något utmattade!
Sen åkte jag och Git hem till Sverige och köpte segelbåt, men det är en annan historia!!
Jag saxar återigen från loggboken 2002:
"Lördag den 15 juni
Vi steg upp ungefär kl 4 på morgonen för att reka och ta ett beslut. Det hade återigen börjat blåsa ganska rejält. Jag, Git, Pia och Jonny samlades för ett kort men laddat möte i sittbrunnen. Konflikten kom snabbt. Rädsla, tvekan samt osäkerhet ställdes mot erfarenhet och kunnande. Jag själv tillhörde dom av oss som kände tvekan och osäkerhet.
Ombord på en båt så finns det bara en "skipper", honom eller henne lyder man.
Men jag var nära myteri!!
De kommande timmarna var stämningen inte direkt på topp ombord, jag tror att alla gick och lade sig igen, i alla fall så gjorde jag det.
Kl 10 på förmiddagen så gav vi oss iväg från Kitnos mot slutdestinationen Lavrion på fastlandet. Vinden hade återigen blåst upp till Meltimi-styrka. Stora vågor mötte oss framför allt när vi rundat Kitnos norra udde och gick nordväst mot fastlandet. Knappt halvvägs så fick vi lite skydd av ön Kea. När vi hade Kea i lä om oss så friskade det i återigen. Vågorna sköljde över båten och vi var genomblöta. Jag klarade mig bäst eftersom jag tillbringade större delen av färden nere i ruffen (ramlandes omkring!) vid sjökort och GPS.
Git tycker om när det rör på sig, karuseller, berg och dalbanor och sånt. Men även hon har berättat att sista dagen på medelhavet fick henne att överväga det här med segling i framtiden!
(fast vi åkte hem, Git fick gå seglingskurs och så köpte vi en liten segelbåt!)
Cirka 5 timmar efter avfärd anländer vi Lavrion, några killar från vårt charterföretag (som båten är hyrd av) "Nava" möter oss och visar var vi skall lägga till. Dom verkar väldigt nöjda med att se oss (och framför allt båten!) vara i land!"
Arne är välkommen att mönstra på vår lilla trevliga segelbåt i Rethymnons Marina så snart vi har fått ner henne!
Calle!