[Monica P]

...och våra öron och nerver får lite ro igen. Det är en fast rotad tradition här att väsnas med små och stora smällare. - De små är såna som jag tror vi kallade ettöres på min avlägsna tid. De stora är hemgjorda bomber med för mig okänt innehåll, som slängs ner i bergsbranterna runt stan. Ju mer oväsen, desto nöjdare kalymnier. Man är förmodligen hörselskadad från fosterstadiet...själv stoppar jag bomullstussar i öronen och låter det dundra på, finns inget annat att göra. Mest synd är det om alla hundar, som enligt en vän till mig kryper in under hennes säng och vägrar att komma ut.

Andra fasta traditioner är förstås de kyrkliga. Så gott som alla på ön går åtminstone någon gång under sista veckan i kyrkan. På långfredagen går mängder av människor i ett långt tåg nere på stan, sjungande och bärande på de stora bärstolarna med Kristi avbild, smyckade med blommor och ljus. Jag såg detta från ovan i år,uppe på vägkrönet mot Agios Savvas, och det var otroligt vackert.

På lördagsnatten är det som bekant midnattsmässa och "Christos Anesti".

Även för en ljummen kyrkobesökare som jag är det något fascinerande med dessa ritualer.

Jag får bara inte ihop det med bomber och smällare.

Sen, på söndagen äts det sanslösa mängder av traditionell mat. Mina snälla grannar bär hit skål efter skål med allt (som de inte orkar äta upp), de tycker nog synd om mig som inte kan laga "moouri", ungnsbakat lamm med ris och leverbitar.

Grillning har blivit mer och mer populärt, men "moouri" är den gamla kalymniska påskmaten.

På söndagen dansar man folkdans på centrala torget. Klädda i de traditionella folkdräkterna och med musik och sång av lokala förmågor.
Den här ön tar allvarligt på gamla traditioner.

Söndagskvällen är utekväll. I går var vi till en nyöppnad kafeteria i Linaria, som jag vill rekommendera: "Kafé kai Alati", precis ovanför badstranden. Massor , massor med folk var ute i går kväll, somliga i sommarstassen, vi i vinterjackorna...

Lite kul att tänka på att de unga kvinnorna och männen som svepte fram i minikjolar och finkostymer någon timma innan dansade i lång folkdräkt och schalett , fiskarmössa och påsbyxor.

Enstaka bomber smälls fortfarande, det vore väl synd att inte använda alla. (På Rodos dödades förrresten två unga män i förrgår, de gjorde bomber i källaren och något gick fel.)

Vore det nu "förr i tiden" skulle i dessa dagar svampfiskarna ge sig av för flera månaders frånvaro och hårt arbete , ofta på Afrikas nordkust. Bengazi och Tripoli är välkända ställen för den äldre generationen.

Nu säger vi i stället välkommen till soltörstande nordeuropéer och andra !
Välkommen!