[lugnagatan]

Festen på Nea Chora var den 5:e september. När man går genom stan kan man se ett ogräs med feta blad, som finns att köpa i handeln som köksväxt. Bara det finns liten naken jord med hög mullhalt så kommer den där (blomkrukor, rabatter). Portulaca Oleracea.









På Nea Choras strand var förberedelserna i full gång sedan flera dagar.





Den här festen saknade kommersiell karaktär. Chania stad stod för noterna.









Förväntningarna var höga.




Maten skulle bestå av grillad ansjovis.





Här lastas ansjovisen ur bilen.






Hygienisk hantering.





Ute i vattnet fanns fler öar än vanligt.






Solen går ner väldigt fort på dessa breddgrader. Ute på öar, stenar och i vattnet tändes eldar i rader.






Det började med ett kapell som spelade något som liknade militärmarscher. Ljudet från högtalarna var mycket högt och tycktes skrämma bort dom sista badgästerna. Men nu strömmade familjerna till.









Musiken övergick till en växelsång, som antagligen är urgammal kretensisk. En försångare som låter som minaretutropare, och en manskör som svarar, utan instrument. Mycket allvarligt. Ljuset ute på vattnet tätnade och när mörkret föll på blev det allt svårare att bedöma avståndet, och allt kändes mycket nära.






Små fiskebåtar med lanternor i olika färger guppade fram från den lilla fiskehamnen, och bengaliska eldar som blossade upp bland dessa tilldrog sig uppmärksamheten. Och enstaka fyrverkerier.






Musiken blev svängigare, men fortfarande strikt traditionellt kretensisk.






Maten räckte till alla och mer, och många hämtade vitt vin flera gånger.






Frivilliga har förberett havssköldpaddans ungar för vandringen mot havet, som är nära förestående. Detta är den enda kläckningsplatsen öster om Kato Stalos.