Sv: Rosa glasögon?
Att resa eller inte resa?
Om jag talar för min egen del så gäller följande.
Jag reser hem och hälsar på mina vänner och lever ett vanligt liv när jag är där. Oroas inte av mycket annat än under 2003 då Irakkriget stod för dörren. Då var det obehagligt!
Visst finns det som Bläckfisken säger en ökad oro för förhöjd kriminalitet när folk blir desperata. Lite ökad vaksamhet är på sin plats, men därtill att känna en osäkerhet för resa eller inte resa är upp till var och en.
Under alla år har jag inte råkat ut för något speciellt negativt utan har känt mig trygg där. Provat på sjukvården när livet hängde på en skör tråd. Upplevt strejker och förseningar som alla andra och inte kunnat göra ett dyft åt det hela annat än vänta och se... Inga eskapader som att springa stupfull på byn eller liknande. Då är man dum och uppför sig dumt. Råkar du då ut för något anser jag att du får skylla dig själv.
Smält in i landet och var som Grekson så blir du väl bemött. Sitt inte på några höga hästar och tro att vi skandinaver vet bäst i allt. Det är inte vårt land utan grekernas och vi är fortfarande gäster där. Även om somliga som ex. jag har bott där relativt länge.
Monica P brukar ha en bra syn och åsikt på det hela då hon också lever ett vardagsliv. Att vi sen ser olika på den digitala världen är en annan femma. Internet kommer så sakta, men det tar tid att få den äldre stammen att tänka sig något annat än detta köande för att få sina stämplar och fysiska kvitton.
Jag kan förstå vissa som med barnaskara i släptåg och surt intjänade semesterveckor inte vill ha något trassel under sina fjorton dagar. Men allt går inte på räls ibland i sydeuropa.
Den lille "Murphy" ska alltid ha ett ord med i laget...
Jag åker tillbaka den dagen då jag kan få mina speciella behov uppfyllda, och inte förr.
//Uffe
|