Men visst är det så.
Vår familj har en alldeles fantastisk "triangel" som ger oss mer än glädje, så ofta vi kan och har möjlighet: Kalymnos, Telendos och Leros.
För oss är just de öarna det ultimata av det vi söker.
"Den grekiska vardagen i ett nötskal", eller hur man nu vill kalla det.
Underbara människor, fantastisk natur, gudomlig mat, en odefinierbar känsla av att ha landat "rätt", eller hur man nu ska säga.
Jag mår oerhört bra av att pendla i vår "triangel":
Kalymnos. Som svänger från storstadspuls i Pothia till den totala stillheten i Emporios. En ofrånkomlig del av min själ sedan snart 30 år.
Leros. Får jag välja mellan ett matställe som har hur många stjärnor som helst i någon fisförnäm fransk bok och vilken enkel taverna som helst på Leros, så är valet inte svårt för min del. Greklands allra bästa mat finns på Leros. Jag vet inte varför, men det bara är så att allt smakar bättre där.
Telendos, för det unika lugn jag upplever där. Att trava över till "vår" lilla vik och på vägen ge åsnan Odysses några äpplen eller morötter ger mig en mental kick som inte går att jämföra med någonting.
Och denna oändlighet av vänlighet man möter på dessa tre öar...
För mig är den lika konstig och fascinerande som den var i mitten av åttiotalet. Totala främlingar som öppnar sin själ och bjuder på ett brett leende, överallt. "-Ella! Ella!" och helt oväntat sitter man ner med ett fat fikon eller en frappé och försöker förstå ett eller annat ord blixtsnabb grekiska. Det är skönt och det är som det skall vara...
