[pollebosse]

Vi firade jul 2011 allra längst österut på Kreta, Kato Zakros.
Nästan alldeles ensamma som turister var vi, 2 danskar träffade vi och någon annan från "främmande land". Holländarna badade, men de 18 graderna i vattnet var kanske lite för kallt.
Då vi för det mesta är på den sydvästra kusten som inte är fullt exploaterad, kunde vi nu notera att detta var ytterligare ännu mer "genuin" mark.
Vi bara njöt och hade det så bra: det oerhörda vänliga bemötandet vid stranden av restaurang Glaros innehavare, Kristina och Yiourgios under en vecka var fantastisk, juldagen tog papa "prästen" hand om vår nota och bjöd på extra ouzo, flickan i Paleokastro som grillade paprikan trots att den inte fanns på restaurangen, innehavaren som gick till slaktaren för att ordna en detalj som jag ville ha mm, upplevelsen på klostret Toupolo och så vidare.
Vi älskar södra Kreta, men vi fick en ny upplevelse med östkusten. De utflykter vi gjorde i området åt alla de riktnigar var enorma. Tänker som restauranginnehavare: att få stöta på en frilands bananodling i Europa. Dessutom med ekologisk odlingsprincip. På något sätt är man barn på Kreta. Oj, vad skönt att få leva.
Någon har lärt mig uttrycket "panagia mou", på iitalienska mamma mia. Så är det.
Tveka inte på södra eller östra Kreta, det blir suveränt om man är normalt förberedande i sin planering. Då ligger man dessutom före massturismen med hästlängder.

Lisbet och Paul