Citat:
Ursprungligen postat av Hasse L
Jag oroar mig över att följande saker ska hända.
Vid takeoff/stigning:
* Att planet ska skrapa stjärten i landningsbanan vid take-off.
* Att planet inte ska komma upp till marschhöjd utan störta under stigningen.
Vid landningen:
* Att landningsstället inte ska stå emot flygplanets och resenärernas tyngd då vi landar och således vika sig.
* Att piloterna inte ska få stopp på planet och att vi därför kommer köra in i ett annat plan eller själva flygplatsbyggnaden.
Uppe i luften:
* Att vi ska störta vid turbulens.
* Om det åskar, att blixten ska slå ned i planet.
Skulle beskriva hur stor min rädsla är som skala 4/5. Värst är det om jag har en plats vid mittgången och inte kan se ut.
Inte så att jag skriker, men jag är ju uppenbart nervös, rädd och skakar och så. Jämrade mig dock lite när vi for till Turkiet första gången för 3 år sedan men då hade jag inte åkt sedan 2001 å andra sidan.
|
Alla kan vi nog vara lite "rädda"... Har tänkt samtliga tankar Du beskriver.
Men det låter lite som att du har en flygrädsla som påverkar dig alltför mycket. På gränsen till "fobi" kanske?
Hur som haver så är det jättebra att Du ger Dig upp och flyger.
För det sämsta man kan göra är att undvika det man är rädd för. Då triggas det bara ännu mer.
När dessa "negativa" tankar kommer funkar det att avleda dessa med tex att du läser en bok/tidning, lyssnar på musik eller så? Tror det är viktigt att du bryter tankekedjan! Vet att det finns andingaövningar man kan ta till när man hamnar i en panik känsla eller rädsla. Man måste liksom ta bort de negativa tankarna om vad som kan hända!
Men är det jättejobbigt så ring Vårdcentralen och beskriv problemet. Du kan säkert få nån betablockerare som håller nerverna lugna. Men det är ju en snabb lösning på problemet.
Men Du ska absolut nämna för Flygvärdinnorna att du är flygrädd. De brukar vara jättegulliga och hjälpsamma.
Fösök oxå och avdramatisera detta med flygningen. Lägg ingen energi på att gå och oroa dig utan ta det som det kommer. Det ordnar sig.
