[Monica P]

-Så där ja, verkligt farliga saker...

Ni vet, när barn börjar bli lite övertrötta, man hör det på långt håll, det blir lite FÖR högljutt, lite grinigare...då brukade min far kliva ut på förstutrappen och morra lite...

Den här glada kusinskocken, som jag haft omkring huset hela veckan, lyckades med bedriften att orsaka eldsvåda på berget mittemot oss i morse. Jag var i stan och har bara rapport från tredje hand, men nån av dem hade lyckats göra något med en elledning (hur i hela friden kan man göra nåt sånt ) och branden spred sig kvickt upp över timjanbuskarna. Jag stod i stan i en bageributik och köpte skorpor när en liten brandbil svängde upp i rondellen mot vårt område, fullt pådrag...när jag kom upp i Agiossavvasbacken såg jag rök från Vlychadiahållet...

Massor av folk hjälpte till att släcka med vattenhinkar och slangar och grenar, men det är oländig terräng och svårt att nå ända upp med brandsprutan.

Det blev ingen större skada, inga hus eller annat värdefullt blev skadat. Aska och damm virvlar fortfarande omkring här inne i mitt sovrum som har två fönster mot brandsidan.

Den arme K, livlig och driftig ung man, har fått skulden och hans mormor låter som Emils mamma ungefär, försvarar honom indignerat...

Alla barnen hjälpte till och bar massor av hinkar och burkar och släckte eldar som redan var släckta, men det var nog bra för dem att få känna att de gjorde nytta.

Så kan det bli en viktig lärdom som de har nytta av senare. Någon i mitt barndomshem hängde ett par vadmalsbyxor till tork för nära en kamin, och den elden var något som följde mig i drömmar i åratal. En stol som fått ryggen avbränd stod ute på gården länge, för att riktigt pränta in i oss vådan att inte vara försiktig.

Nu hör jag hur K:s mamma använder den där riktigt allvarliga/ilskna rösten...dags att leka lite lugnare lekar kanske...plockepinn eller gömmanyckel eller gissavadjagtänker på...