[Monica P]

Ibland har jag väldigt gott om tid. Detta faktum beror oftast på att jag väntar på min man , han har grekiskt sinne för tid och passning av denna.

Man kan ju sitta och reta upp sig, eller använda tiden konstruktivt, nåja, man kan i alla händelser roa sig med att kolla folk.

Idag kollade jag alltså huvudbonader.

Stor del av Kalymnos befolkning är fiskare eller båtfolk av annat slag. Inte sällan har man då en vegamössa, den kallas "traiáska" , vilket enligt Wikipedia kommer från rumänska av någon orsak. En svart eller mörkblå keps av filt med blank skärm. Den här traiaskan sitter som klistrad på huvudet och är oftast rejält sliten, lite vit av salt emellanåt.

När ungdomarna dansar folkdans har grabbarna traiaska och försöker se lika tuffa ut som sina förebilder.

Vanlig keps , ibland med text på, har många. Däremot ser man den sällan vänd bakofram. Skärmen får göra det den ska, skydda mot solen.

Hatt! Gentlemän i stadgad ålder har "republika" som på film från femtiotalet. Jag såg två idag.

Många turister har pinsamt nog stora cowboyhattar, jag säger pinsamt, för det åtföljs ofta av uppknäppt skjorta med ölmagen hängande utanför. Oj.

Min favorit är hantverkarmössan gjord av en vit näsduk knuten fram och bak. Petros har en sån, Mouchourtis har en sån, många har såna- Lätt och luftigt...jag skulle inte känna igen dem om de vore utan nån dag.

Äldre kvinnor använder "plågg," som det heter i Jämtland, huvudduk. Här heter det "tsiberi" och det är bara den äldsta generationen man ser med de här huvuddukarna. En vit på sommaren och mörk på vintern. Änkor föredrar svart. Gammeljaja hade en vardags-tsiberi och en fin kyrko-tsiberi, som hon nogsamt vek ihop efter högmässan och la under sin kudde. Hon bar den virad runt hakan och med en knut uppe på hjässan, så skulle det vara.

Jag såg ingen tant på stan med tsiberi idag, men i bostadskvarteren är de vanliga. De har ingen som helst religiös anknytning.

Folkdansande flickor har vackert mönstrade huvuddukar med traditionella blomrankor på. Jag gillar också huvudduk knuten under moppehjälmen när det blåser kallt, men det är svårt att hitta lagom stora och tunna i bomull nu för tiden, för grekiska kvinnor i min (unga) ålder skulle aldrig i livet sätta på sig huvudduk. Aldrig!

Turistande kvinnor har givetvis vackra stråhattar med blommor på, och mera sällan magen hängande utanför.

Moppehjälmar, jodå, det har blivit vanligare, åtminstone när det är kallt. Men de jag såg idag hängde på styret, allihop.

Än dröjer det innan vi plockar fram yllemössorna.