Jag ryser av igenkännande och lyckokänslor när du beskriver din kärlek till Grekland Hasse!
Minns också när jag blev kär i Grekland. Det var under en dagsutflykt från Samos till Fourni. Sonen och jag bestämde oss för att gå till stranden Petrokopios ca 45 min söder om Fourni by. Vi följde den asfalterade vägen som slingrade sig runt ett antal havsvikar högt, högt ovanför havet. Den enda vi mötte på vägen var en gammal man på en åsna som hälsade "yassou!". Utsikten över havet var bedövande vacker och så denna enorma stillhet! Inte ett ljud utom några enstaka syrsor. Vi hade stranden för oss själva nästan hela tiden under de timmar vi var där. Det var en fantastisk naturskön strand med alldeles klart vatten. Vi snorklade för första gången i havet och upptäckte färgglada fiskar. Under vandringen tillbaka till byn för att hinna med båten till Samos njöt vi återigen av utsikten och vi mötte samma man på sin åsna igen, men ingen annan! Satt en stund på ett kafé i hamnen och väntade på båten medan vi smälte dagens upplevelser.
Sedan dess har det blivit ytterligare ett antal resor till grekiska övärlden och besök på över olika 20 öar. Det finns många olika saker jag uppskattar med att resa till Grekland (t ex möten med människor, folklivet, trevliga tavernor, mm), men fortfarande tillhör det som jag upplevde den dagen det som jag uppskattar mest: Stillheten, det totala avkopplandet och känslan av att befinna sig i nuet, vandringar i vackra omgivningar och natursköna oexploaterade (eller i alla fall relativt oexploaterade) stränder.
Längtan till nästa sommar blev plötsligt väldigt stark!
