Vaga minnen av att resa utan Internet: man bokade ev. en biljett. Kanske tåg. Kanske åkte man genom Europa till Grekland. På något vis lyckades man ta sig till Pireus, o tro det eller ej lyckades utan förbokning 6 mån. i förväg komma ombord på en färja till Öarna. vilken ö som var första destinationen var ofta något oklart, nån besättningsman kunde gärna rekommendera nån ö att gå iland på. Rum fick man genom att följa med en man o hans åsna genom bebyggelse till ett hus. Kunde finnas dusch på toan. Hur många restauranger som fanns på resmålet o hur långt det var dit o till bageriet var frågor som inte ens uppfyllde ens tid. Stranden låg vid havet. Att jugoslaviska militärer genomsökt packningen under genomresan var nåt som inte gjorde att man var kränkt, men det gav en näring reflektion till reflektion av vem har nu mitt pass? Då det blivit avkrävt tills man nådde grekiska gränsen. Vem som numera googlar på allt, lägger upp kartor, kollar tidtabeller mm? Jo jag...
