När jag kom hit till Mouragio ikväll var det, som vanligt, nästan fullt. De enda tomma platserna var ett reserverat långbord och ett litet bord alldeles intill. Så det tog jag.
Jag hann bara få på sölduken innan det reserverade sällskapet anlände. Åtta fransmän. Och då fick jag lite panik. Fullsatt, en ensam servitör, skulle jag riskera hamna i bakvattnet efter ett långbord på åtta, både i beställningen och i köket? Så utan att fundera klev jag ut i köket, pekade ut en fisk och beställde en sallad och vin medan fransmännen fortfarande sjöng en finstämd chanson och inte ens fått ut sina menyer.
Patates och chorta kom som en överraskning och fisken, en fangri/red snapper ser inte mycket ut för världen när den är grillad men den var SÅ god. Prisvärt? Nej, egentligen är väl inte fisk det i Grekland. Men på ställen där man grillar bra, som t ex här på Mouragio eller på Arnes och Birgittas stamställe Nikos taverna på Fourni, där äter jag gärna en rejäl fisk ändå. Bara för att det är så gott.
Nu har fler fransmän slutit till vid långbordet, en äldre herre i ljus kavaj föreläser för de andra om olika grekiska öar. Namn som Astypalea och Antikythera låter väldigt roligt på franska.